Saving the ones that you love. [Supernatural-ff] 2 |
Lite kortare del nu, men annars hade delen blivit typ tio sidor lång så den blir uppdelad i två delar! :) Kommentera mer än gärna! :)
Det hade gått flera veckor nu och dom körde fortfarande bara runt meningslöst och Cecilia hade gjort exorcism på några människor som hade visat sig besatta. Sara hade följt med och Cecilia hade lärt henne självförsvar och lite offensiva tekniker, hon var en naturlig talang och lärde sig lätt. Men dom tog det sakta, dag för dag så hade hon lärde sig det ordentligt och så at hon aldrig skulle göra några misstag. Just nu var dom i en liten by där en tonåring var besatt och som Sara hade lyckats lura in i en djävulsfälla tack vare att demonen gillade tjejer som hade ljusbrunt hår.
Från början hade Cecilia varit väldigt tveksam till att sätta Sara framför skottlinjen men Sara hade fått Cecilia att se med på att ifall dom inte gjorde något kunde flera människor dö, och då skulle det vara deras fel.
Just nu läste Cecilia exorcismen och demonen skrek i svåra plågor. Men demonen skulle ut från flickans kropp och flickan skulle överleva.
”… omnis immundus spiritus , omnis satanica potestas, omnis incursio infernalis adversarii, omnis legio, omnis congregatio, et secta diabolica…”
Flickan skriker av smärta och Sara ryggar tillbaka eftersom det är första gången hon ser en exorcism utföras. Cecilia ger henne ett lugnande ögonkast innan hon fortsätter att prata på Latin. Sara hoppas bara på att flickan överlever, för hon kommer ihåg att Cecilia har sagt att en del inte överlever alltid, att dom har varit med om så mycket att det är bara demonen som gör att människan lever men när den överger den så dör kroppen.
”CAN’T SLEEP. CAN’T SPEAK. HE IS COMING AFTER YOU. CAN’T BREATH. CAN’T RUN. HE IS AFTER YOUR BELOVED ONES!” skriker flickan och hennes ögon blir kolsvarta.
Cecilia stannar upp ett tag men börjar genast läsa igen som om flickan aldrig hade skrikit något.
”… Perditionis venenum propinare. Vade, satana, inventor et magister omnis fallaciae, hostis humanae salutis. Humiliare sub potenti manu dei, contremisce et effuge, invocato a nobis sancto et terribili nomine, quem inferi tremunt. Ab insidiis diaboli, libera nos, domine. Ut ecclesiam tuam secura tibi facias libertate servire, te rogamus, audi nos. Dominicos sanctae ecclesiae. Terogamus audi nos.”
Sara kan inte fortsätta se när flickan hela kropp börjar ryckas okontrollbart och hon tycker det hela är hemskt. Förbannade alla demoner, tänker hon argt och börjar stillsamt gråta. Tillslut skriker demonen sitt sista skrik och upp far en svart skugga ur flickans mun och sen blir det tyst. Cecilia springer fram till flickan och knyter loss repen runt hennes vrister.
”Get water”, beordrar Cecilia Sara och hon försvinner.
Flickan gråter och Cecilia lyfter henne i hennes armar och lägger ner henne försiktigt på sängen inne i ett av rummen i flickans hus. Sara kommer med glaset och Cecilia tar och stödjer upp flickan så att hon dricker sakta. När flickan har druckit upp hela vattenglaset så ler hon försiktigt mot Cecilia och viskar fram ett hest tack.
Som svar smeker Cecilia henne mjukt över håret och bäddar ner henne. Sedan lämnar dom henne i sängen sovandes. Sara som fortfarande är skakig får Cecilias arm runt hennes midja och hon kramar henne sidovägs. Sara tittar frågande på henne för Cecilia brukar inte krama om henne särskilt ofta, bara om det handlar om hennes pappa och honom hade dom inte hört av sen kvällen då Sara hade sett honom.
”I need to make a call”, sa Cecilia och tog fram mobilen.
Hon letade upp Deans nummer och ringde. Han svarade efter tre signaler trött och groggig.
”Hello?”
”Hi Dean, its Cecilia.”
”Cecilia! You havent called in a while!” anklagade Dean men han hade en retsam luft.
”Right back at you, the phone can go two ways”, skämtade Cecilia tillbaka. ”The thing is that a girl that I did an exorcism on started to babble about some words and I wondered if you had heard of anything, do you want to hear?”
“Yeah, sure”, sa Dean röst i mobilen uppenbarligen intresserad.
”Ok, here it goes; Can’t sleep, can’t speak. He is coming after you. Can’t breath, can’t run. He is after your beloved ones.”
Sara tittade nyfiket på Cecilia, hon förstod inte vad det var för någonting speciellt med just den frasen. Demonerna hade ljugit ofta för Cecilia, det hade hon själv sagt.
”I dont know. I have never heard of anything like that, do you want Sammy here to check it up?”
“Could he?”
”Of course, we are heading right now to Toledo, Ohio, how far are you away?”
”Oh, about five hours if I drive really fast I think, could be longer”, sa Cecilia och log för sig själv.
Konstigt nog så saknade hon killarna lite men hon var väldigt ledsen för Sams skull, att hans flickvän hade dött av samma demon som hade dödat deras mamma bara några timmar efter Cecilia hade lämnat dom. Dean hade skickat ett kort sms som hade förklarat lite granna och Cecilia hade inte frågat om något mer om det för hon kände och tyckte att det inte angick henne.
”Great, call me when you arrive”, sa Dean och Cecilia avslutade samtalet.
Sara tittade frågandes på henne men Cecilia höll ögonen på vägen och tryckte bara ner gasen och såg hur farten ökade avsevärt.
”Where are we going?” frågade Sara och tittade lite oroligt på hastighetsmätaren.
”To Toledo”, svarade Cecilia kort och koncentrerade sig på körandet.
Cecilia mötte upp med Dean och Sam utanför deras motell.
”Who’s that?” frågade Dean och nickade mot Sara som sov i bilen.
”I’m hers guardian”, sa Cecilia och log.
Det var lite sanning i det hela. Även fast det inte riktigt var så, så var en del av det faktiskt sanning. Det var ju Cecilia som tog hand om henne, ingen fick göra Sara illa. Det tillät inte Cecilia.
”OK”, sa Dean och ryckte på axlarna.
Han visste att han inte hade någonting med det att göra, och ville hon berätta varför det var så, så skulle hon göra det när hon var redo.
”What do you think is happening here?” frågade Cecilia och tittade intresserad på pojkarna för att få veta vad fallet som hade tagit dom hit kunde innebära.
”Honestly we dont know, some old man got his eyes exploded”, sa Sam fundersamt och tittade sedan på Cecilia igen med intresserad blick. ”Dean told me that you needed help with something.”
“Yes, in fact I do”, sa Cecilia leendes. “Have you ever heard the words “Can’t sleep, can’t speak. He is coming after you. Can’t breath, can’t run. He is coming after your beloved ones?””
“No, but I will get on it after we find what is going on here, that’s ok?”
“Of course, I’m not that good in research to be honest. Sara does that for me and well, I don’t think she can handle this one because she doesn’t know so much about this life.”
Både Dean och Sam nickade på huvudet förstående och gav Sara en snabb blick där hon sov lugnt.
”Where are you heading now?” frågade Cecilia och gick för att skriva ett brev till Sara så att hon visste vars hon skulle vara sen.
”Heading to the daughters home”, sa Dean och gick mot sin Impala.
Snyggare bil hade Cecilia nästan inte sett och hon skämdes för sin egen bil som var rostig och fallfärdig. Hon gjorde en mental notering att det första hon skulle göra var att köpa en ny snygg bil efter det här jobbet, om det nu blev något jobb.
”Ok, lets go”, sa Cecilia och satte sig i baksätet med Dean och Sam framför sig.
Dean stannar sedan utanför ett hus och stänger av motorn innan han tittar kort på Cecilia genom huvudspegeln och kliver ut ur bilen.
Det går inte omärkbart genom för Cecilia och hon undrar fortfarande varför han gav henne sådana blickar. Dom var inte vanliga, dom var fyllda med något hon inte riktigt kunde tolka, nyfikenhet? Nej, den blicken kände hon ofta igen, men hon kunde inte sätta huvudet på spiken vad blicken han gav henne betydde.
Inne i huset är alla klädda i svart och det är ett foto på Mr. Shoemaker på en byrå.
”Feel like we’re underdressed”, sa Dean och fortsatte att gå längre in i huset med Sam och Cecilia i hälarna.
Dom frågar vars döttrarna är och en man visar dom till trädgården och pekar på en liten klunga med flickor som ser sorgsna ut och rödögda. Genast känner Cecilia sympati med den yngsta som ser ut att svimma vilken minut som helst. Dean går rakt fram till dom och Cecilia ger Dean ett varnande ögonkast som Dean inte ser.
”You must be Donna, right?” sa Dean åt en av flickorna.
”Yeah”, svarar flickan tillbaka och tittar nyfiket på dom.
När Donnas ögon landar på Cecilia försöker hon på ett leende men det kommer bara ut som en grimas och Cecilia slutar genast le och tittar besvärat ner i marken.
”Hi uh- we’re really sorry”, sa Dean och gav flickorna ett snett leende.
”Thank you.”
”I’m Sam, this is Dean and Cecilia. We worked with your dad.”
“You did?” sa Donna och såg förvånad ut.
Inte bra, tänkte Cecilia och blev smått irriterad på Sam. Han borde ha sagt att dom var avlägsna släktingar som inte höll så bra kontakt med dom. Men nu var det för sent och när alla fyra flickorna tittade på Cecilia nickade hon och log snett.
”Yeah. This whole thing. I mean, a stroke”, sa Dean och rynkade på ögonbrynen.
”I don’t think she really wants to talk about this right now”, sa en av hennes kompisar och Cecilia kunde förstå henne till en viss del. Det första man ville göra var inte att prata om sin döde pappa.
”Its okay, im okay”, svarade Donna tillbaka och försökte hålla tillbaka tårar som var synliga.
Utan att tänka lade Cecilia en hand på Donnas axel och kramade. Donna såg tacksamt på henne och log trevande mot henne.
”Were there any symptoms? Dizziness? Migraines?” frågade Dean och Cecilia ville sparka honom på smalbenet på grund av okänsligheten men lät bli och kramade ännu en gång på Donnas axel för att visa stöd.
”No.”
”That’s because it wasn’t a stroke”, sa den mindre flickan och tittade bort.
”Lily don’t say that”, sa Donna åt hennes lillasyster.
”What?” frågade Sam.
”I’m sorry, she’s just upset.”
“No, it happened because of me”, sa Lily bestämt och tittade på sin storasyster.
“Sweetie, it didn’t.”
Sorgen i Lilys ögon var nästan smärtsamt nog för Cecilia att titta på och hon satte sig bredvid Lily för att lägga en arm runt hennes axlar. Lily tog emot omfamningen och lutade sitt huvud på en total främling för henne.
”Lily, why would you say something like that”, frågade Cecilia mjukt och strök med en hand över hennes hår.
”Right before he died, I said it.”
“You said what, hon?”
“Bloody Mary- Three times in the bathroom mirror. She took his eyes, that’s what she does.”
Alla tre utbytte snabbt en blick med varandra och dom förstod att dom hade med något onaturligt att leka med.
”That’s not why dad died. This isn’t your fault.” Donna sa det bestämt och Lily blundade hart för att inte släppa igenom någon tår.
”I think your sister’s right, Lily. There’s no way it could have been Bloody Mary. Your dad didn’t say it, did he?” sa Dean medan han tittade på Cecilia som nu ordentligt kramade om Lily som nu hade våta nya tårar på kinderna.
Cecilia viskade ord i Lilys öra och Dean tittade förtrollat på medan Sam tittade oförstående mellan Dean och Cecilia.
”No, I don’t think so”, viskade sedan Lily.
“The Bloody Mary legend- Dad ever find any evidence that it was a real thing?” frågade Sam när dom går genom hallen in till sovrummet där Mr. Shoemaker sov. Inne I badrummet var det fortfarande torkat blod på golvet och Cecilia tittar på spegeln som om att hon väntar sig att Bloody Mary ska komma ut som i the ring stilen.
”Not that i know of”, svarade Dean på Sams fråga och började titta runt i badrummet efter något som kunde hjälpa dom.
Sam böjer sig ner och tar försiktigt på det torkade blodet och Cecilia rynkar på näsan åt hur Sam sedan gnider det lilla blodet som fastnat på hans fingrar bort.
“I mean, everywhere else all over the country, kids will play Bloody Mary, and as far as we know, no one dies from it.”
“Yeah well maybe everywhere it’s just a story but here it’s actually happening”, sa Dean.
“The place where the legend began?” sa Cecilia förvånat och tittade på Dean som ryckte på axlarna och vred badrumsspegeln så att Sam såg sig själv i den och tittade inne i skåpet. Där fanns bara vanliga saker som dom flesta hade; Parfymer, tandkräm, tandborste, rakhyvlar, rakapparater och hårspray.
”But according to the legend, the person who says” Sam vrider bort spegeln då han inser att han redan har sagt Bloody Mary två gånger. ” person who says you know what, gets it. But here…”
”Mr. Shoemaker gets it instead, yeah”, avslutade Dean åt Sam.
“Right.”
“Never heard anything like that before. Still, the guy did die right in front of the mirror, and the daughter’s right. The way the legend goes, “you know who” scratches your eyes out”, sa Cecilia och tittade bekymrat mellan pojkarna. “I´m going down to see if I can hear what the other relatives thinks. Meet you out by the car in twenty, right?”
“Yeah”, Sam och Cecilia gick ut ur badrummet.
När hon är nere i vardagsrummet av huset ringer hennes mobil och hon ser att det är Sara som ringer. Hon får sura blickar av släktingar och vänner till familjen Shoemaker och ler ursäktande innan hon går ut och tar emot samtalet.
”Where are you?” frågade Sara direkt efter att Cecilia svarade.
”We are at the dead man home. Don´t worry, I locked the doors to the car and I will soon be with you. ok?”
”Ok”, sa Sara och Cecilia kunde höra oron i hennes röst och hon suckade.
”I´m soon with you, ok?” sa Cecilia och slog igen locket på mobilen.
Hon blev förvånad när hon såg Sam och Dean komma ut från huset. Dom sa inget och Cecilia sa inget heller när dom satte sig i bilen och släppte av Cecilia innan dom själv skulle fara till biblioteket för att se ifall dom hittade något. Sara log när Cecilia kom och klev snabbt ut ur bilen för att omfamna Cecilia.
”Take it easy there”, sa Cecilia när kramen blev så hårt att det nästan blev svårt att andas.
Sara släppte taget och såg ursäktande på Cecilia som bara skrattade och gick för att få ett rum på motellet där dom kunde sova.
Någon timme senare när som satt på sängarna och såg på någon dålig såpopera på tv knackade det på dörren och Cecilia hoppade upp och tog upp sitt vapen, hon osäkrade den och gick mot dörren. Sen två veckor tillbaka hade dom fått lära sig att alltid ta det säkra för det osäkra få en demon hade knackat på dörren och nästan dödat både två. Sara tog också upp sitt vapen och stod ungefär tre meter bakom Cecilia för att vara beredd.
När Cecilia låste upp dörren och öppnade sakta kunde hon se att det bara var Sam och Dean och hon säkrade genast vapnet och släppte in killarna.
”Did you find anything?” frågade hon direkt när dom klev innanför tröskeln och lade ner vapnet på furubordet bredvid dörren, Dean gav vapnet en blick innan han svarade.
”We took some books from the library to check into”, sa Dean och tittade intresserad på Sara. “And who might you be”, sa han med en förförisk röst som fick Cecilia att börja fnittra okontrollerat och Sara att se förvirrad ut.
Sara förstod inte varför Dean hade den där rösten och hon tittade på Cecilia för att få hjälp, det fick dock bara Cecilia att fnittra ännu mer och Dean att rynka på ögonbrynen.
”I’m Sara?” sa Sara och fick det verkligen att låta som en fråga och inte ett faktum.
”Hello Sara”, fortsatte Dean med sin förförande röst och sträckte fram handen. Sara tittade på handen och tog den inte.
”Sorry Dean”, sa Sam och hängde med i skrattet med Cecilia.
Cecilia skakade bara på huvudet åt Dean och gick fram till honom och lutade sig mot honom. Deans hjärta började slå några extraslag när Cecilia la en hand på hans mage och viskade i hans öra. ”She’s maybe not willing, but I definitely am.”
Med dom orden så backade Cecilia några steg och smilade mot honom när hon såg lusten i hans ögon tränga fram. Han tog ett bestämt steg framåt men Sam som förstod vad som höll på att hända harklade högt, det fick Dean att komma tillbaka tillverkligheten.
”Oh, I’m sorry, I just got an offer that I couldn’t refuse.” Han blinkade åt Cecilia som skrattade till och sa åt dom att sticka för att nu skulle dom fräscha upp sig.
Senare går dom ut tillsammans till närmsta matställe och beställer något att äta. Sara sitter bredvid Cecilia längst in i båset och tittar frånvarande ut på den nästan tomma parkeringen. Sam pratar med Cecilia om att han inte hade hittat något om orden men att han inte riktigt var klar än. Han skulle försöka hitta något som kunde i alla fall likna det. Cecilia tackade uppriktigt för att han i alla fall ansträngde sig och sa att det inte gjorde något ifall han inte hittade utan att hon var ändå tacksam att han hade försökt. Sam började rodna och Dean skrattade åt Sams nya blyghet.
”You’re gonna react that way every time a girl says thank you?” sa Dean skämtsamt och Sam glodde till på Dean medan Cecilia skrattade åt killarna.
Sara tittade på Cecilia när servitören kom och serverade maten. Servitören var i kanske tjugoårsåldern och han flirtade hej vilt med Cecilia som flirtade tillbaka. Sara började le åt detta och det fick Sam och Dean att förstå att detta inte var första gången det brukade hända när dom åt och det var en manlig servitör. Vid slutet av måltiden kom servitören fram igen och tog betalt, han gav sen diskret en lapp åt Cecilia.
”Call me”, sa han och gick iväg.
Cecilia fladdrade med lappen som om den var en fläkt och Sara räckte fram handen. Cecilia smällde den och Sara sa högt; ”Good work!” Sam och Dean ser lite förvånade över vad som hände med Cecilia blinkar bara på ögat åt dom och ger ett menande leende åt Dean som höjer sitt dricksglas och flinar.
Det hördes ett högt bankande på tjejernas dörr och Cecilia rynkade på panna och dom upprepade samma procedur som dom gjorde igår och öppnade dörren. Där stod Sam och Dean som såg lite irriterad ut eftersom det alltid tog så lång tid för dom att öppna dörren.
”Come on, Charlie wants to talk to us!”
“Who’s Charlie?” frågade Sara och jag nickade med instämmande.
”Donnas friend”, svarade Dean kort och drog Cecilia ut ur dörren.
”Lock the door and do the salt lines!” ropade Cecilia efter sig till Sara.
Cecilia tog inga risker med Sara och flera gånger då Cecilia inte var säker på vad det var som gjorde allting så fick Sara stanna där som vistades och sprida ut salt linor runt fönster och dörrar så att hon hade en någorlunda säker plats att vistas på medan Cecilia var borta.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | honheterjenny - 18 nov 08 - 17:03 | | superbra! verkligen skitbra! :) | | cissilarsson_ - 16 nov 08 - 16:22 | | Jävulst bra! Förstår ej varför inga mer kommenterar, du måset fortsätta!:D | Angelica22 - 12 nov 08 - 19:04- Betyg:  | Helt jätte bra igen, trodde först att de skulle
bli jobbit då dialogerna e på engelska o texten på svenska,
läser oftast allt på engelska men det är riktit,riktit bra det här,
gillar massor massor..... |
|
|
|
