Vindspel del 9 |
Det fanns överallt. Jag kunde inte se det, inte höra dess röst. Men jag kände det mot min hand när det svepte förbi och krashade rakt in i dig. Så jag var förberedd.
Något i dina ögon förändrades först. Dina ord blev annorlunda, tvära och få. Dina händer kramade krampaktigt om vart annat och låg helt slapp mot lakandet i nästa stund. Ville inte ens ta på mig.
Du kändes radioaktiv. En strålning träffade mig och gjorde mig kall, ledsen. Depressionen hade kommit för att äta på oss. Ingen av oss lyckades ta oss ur den stora munnen, men av någon anledning spottades jag ut medan du försvann bakom de vassa tänderna.
Märken som minnen. Ärr efter depressionens tänder och klor, jag var vanprydd men vid liv…
Vi var redo när tre skarpa slag mot dörren bröt den nervösa tystnaden.
Genast flög Blondie upp från stolen. Hon såg så lätt ut fast magen var stor.
Jag satte på tekokaren och tog fram muggar. ”Han gillar te och söta saker” hade Blondie sagt.
Jag tog fram påsen med bullar som låg ensam i nedersta frysfacket, satte in i micron och vände mig om för att möta dem.
Han var lång, väldigt lång. Inte riktigt två meter men det var inte långt ifrån.
Och han var inte som jag hade tänkt mig.
Blondie hade aldrig berättat hur han såg ut, hon hade bara lett och sagt att,han såg väl bra ut
Inom mig såg jag en man med mörkt hår, sexig skäggstubb och vältrimmad kropp.
Denna man hade grönfärgat hår som stod upp i en underlig frisyr, flera piercingar och trasiga jeans till en hawaiiskjorta.
Men hans armar var fulla med muskler och tatueringar. Han log mot mig.
”Det här är Isa. Isa, det här är Yoe, fadern till mitt barn.”
”Det stavas med Y. Y-o-e” sa han och log lite större. ”Hej Isa, jag har hört om dig. Tack för att du tar hand om denna underbara flicka när jag varit för… feg, antar jag”
Hans leende försvann men han smekte Blondies hand lite snabbt.
”Eh… Hej…”
Blondie tittade menande på mig och såg nervös ut.
”Vill du ha te? Det finns typ bullar och så… Blondie ville ha mig här… men… eh, jag kan gå undan lite om ni vill prata i fred…” stammade jag fram och hällde upp vatten när han nickade.
”Jo… Det spelar egentligen ingen roll, om Blondie mår bättre av att du är med så är det väl okej för mig” De mötte varandras blickar och log. ”Vi behöver ju inte prata intimdetaljer”
Vi blev sittande, tre och en halv person började lära känna varandra lite bättre.
Men vem var jag i denna familjesituation. Mamman, pappan, dottern och… psykot? Kompisen?
Ändå kände jag mig inte så utanför. Yoe tittade på oss båda när han pratade, frågade även mig om saker och lyssnade på mitt svar. Nickade, kommenterade. Hans ena hand vilade på Blondies stolsrygg och den andra höll i en urdrucken kopp.
”Om det verkligen är det här du vill kommer jag stötta dig. Förlåt älskling, att jag bara stack. Jag behövde tid för mig själv, tid att tänka innan… Ja… jag ska ju fan bli pappa!”
”Det ordnar sig. Du får fortfarande röka…”
Han log men såg sedan besvärad ut.
”Jag har slutat, vet du. Med det andra. För din och för vår dotters skull”
Blondie såg överlycklig ut och gav honom en snabb, lätt kyss.
Hennes ena hand hade tagit tag om min. Där satt vi och pratade tills solen gick ner. Blondies mamma kom hem, hälsade och lagade mat. Jag åt ingenting men sov gott utan att drömma en endaste mardröm.
Vi var en familj nu, och jag var äntligen en del av någonting.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Aliki - 15 nov 08 - 19:35- Betyg:  | jag längtar tills nästa del kommer.
Den är så fin. | | honheterjenny - 15 nov 08 - 14:03 | shit, w o w.
mejla mig tack! | | jeba1215 - 12 nov 08 - 20:23- Betyg: | det finns ej mer att säga som inte är saggt
underbar helt änkelt | | sonix - 12 nov 08 - 14:27- Betyg: | | åh ... |
|
|
|
