På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

- Kärlek, lögner och bekymmer.. del 3

3:de delen nu då :) hoppas ni gillar den, inga smygläsare tack! :)

Nej jag vill inte! Jag flämtade och tog mig om magen som bara blev större och större. Jag ville inte ha en bebis nu! Inte ännu! Jag var för ung för det. Sparkarna blev mer och värken kändes allt oftare.
- Jag sa ju att du skulle berätta! Skrek Sylvia åt mig och hennes stränga blick fick mig att skaka av rädsla. Jag kunde inte leva såhär. Och var fanns Brad när jag behövde honom? Varför hade han stuckit? Han ville inte ha en bebis, inte med mig.. Jag satte mig käpprak upp i sängen och flämtade, svetten hade klibbat sig fast på ryggen och jag andades ojämnt.
- Hej älskling. Sa en välbekant röst brevid mig, jag ryckte till och spärrade förvånat upp ögonen, när Brad låg i sängen. När hade han kommit? Åh Gud, drömde jag fortfarande?! Jag tog mig om hjärtat och försökte slappna av. Brad lade armarna runt mig och tryckte försiktigt ner mig i sängen. Han nosade mig i håret och pussade mig på nacken.
- Det var bara en mardröm, gullet. Slappna av, jag är ju här. Mumlade Brad lugnt vid mitt öra. " Jaa, nu är du här. Men är du det när jag verkligen behöver dig?" tänkte jag och gav honom en osäker blick. Brad smekte mig lätt på kinden och pussade mig på pannan.
- Du ser ju helt upprörd ut. Vad drömde du? Undrade han, jag lutade huvudet mot honom och pustade ut.
- Jag minns inte, men det var otäckt.. Ljög jag och svalde en orolig klump. Okej det var otäckt, men jag ljög att jag inte mindes, för han skulle ju tro att jag var galen ifall jag berättade. Plötsligt utan någon varning, kändes det hur magen knöt sig och illa måendet blev värre, jag rusade upp ur sängen, sprang till badrummet och spydde i toan.
Medan jag spydde hörde jag springande fotsteg efter mig.
- Jenna, är du okej? Du är ju alldeles blek! Sa Brad och jag önskade för första gången, att han skulle lämna mig ifred. Åtminnstone när jag kastade upp. Jag sa inget utan höll huvudet böjt över toaletten, ifall det skulle komma mer. Brad smekte mig på ryggen och jag kände hans oroliga blick.
- Det är okej.. Kanske jag har fått magsjuka eller något. Mumlade jag och drog ett djupt andetag, det smakade spya i munnen. Jag grimaserade äckligt, spolade och tvättade händerna. Brad tittade oroligt på mig när jag gick förbi honom, jag gav honom ett lugnt leende.
- Är du säker på att du är okej? Undrade Brad och osäkerheten hördes tydligt i hans röst, vi gick till köket och jag tog ett glas med iskallt vatten. Vi satte oss ner vid matbordet och tittade på varandra.
- Jaa, jag är okej. Svarade jag och suckade. Brad tog tag i min hand och hans ögon glittrade oroligt.
- Jag vill ju att du ska må bra älskling, inget får hända dig. Om du inte mår bra, så snälla, berätta för mig. Mumlade han och pussade mig på handen. Jag log tveksamt, drog försiktigt åt mig handen och drack upp resten av vattnet. Kanske jag borde berätta för honom att jag trodde han hade gjort mig gravid? Kanske det var det rätta beslutet? Inte behövde föräldrarna veta något, bara om han visste så var det okej. Eller? Men tänk om jag inte var gravid, då skulle jag bara göra honom orolig och osäker i onödan.
Jag bestämde mig för att inte berätta något ännu, istället skulle jag köpa ett graviditets test och se om det visade på negativt eller positivt.
- Jag mår bra, Brad. Sa jag bestämt och mötte hans tveksamma blick.
- Okej. Sa han sedan och drog ut på ordet, vi reste oss upp från bordet och jag lade undan glaset, sedan gick vi tillbaka till mitt rum.

Vi lade oss ner på sängen och höll om varandra. Brad smekte mig på kinden och viskade kärleksfulla ord vid mitt öra, det fick mitt hjärta att slå extra slag.
- Jag älskar dig verkligen, och vad som än händer, tänker jag vara hos dig. Viskade Brad, jag tittade på honom och rodnade. Han var världens gulligaste.
Vi låg och myste en lång stund i sängen, flera gånger ville jag berätta åt honom vad jag trodde om graviditeten. Men eftersom jag inte var helt säker på om jag var gravid eller inte, så lät jag bli. Istället pratade vi om framtiden, om vi skulle bo på landet eller i stan, och om vi skulle ha många djur eller bara en katt eller hund. Samtalet om framtiden gjorde mig hoppfull och lugn, det betydde att han gärna ville ha en framtid, med mig.
- Jag älskar dig. Viskade jag och pussade honom på kinden, Brad log och våra läppar rörde mjukt vid varann. Vi började hångla och hans hand smekte innanför trosorna, jag mindes lördags kvällen och stelnade till.
- Du.. Jag tycker inte vi ska börja med något nu, ifall någon skulle komma in i rummet. Mumlade jag och satte mig upp i sängen. Brad gjorde likadant men höll kvar sin ena arm omkring mig.
- Okej, jag tvingar dig inte. Sa han och log, sedan reste han sig upp och gav mig en sista puss på munnen.
- Nu ska jag gå hem, klockan är ganska mycket och det är arbete imorgon. Sa han och log, jag besvarade leendet och tittade efter honom när han gick bort från rummet.
När han hade gått, suckade jag och tittade på klockan. Nio på kvällen! Sen när hade den blivit så mycket? Och hur länge hade jag sovit och hur länge hade han legat brevid mig? Jag kände mig ändå trött och tung i kroppen, jag lade mig ner i sängen och lade täcket omkring mig.
- Imorgon får jag veta om jag är gravid eller inte.. Mumlade jag sakta för mig själv och slöt ögonen...

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

vissenros - 27 nov 08 - 15:44- Betyg: