~När~ |
När vännerna är borta,
När vännerna har gått,
Då jag äntligen meningen med livet förstått.
När ensamtheten trycker,
Trycker hårt mot min kropp,
Då försvinner allt mitt hopp.
När gräset slutat gro,
När rötttrna fått ro,
Då vet jag inte vad jag ska tro.
När regnet slutat falla,
När regnet torkat ut,
Då vill jag vråla ut mitt plågotjut.
När solen slutat skina,
När allting blivit grått,
Då saknar jag vännerna mina,
Och önskar de aldrig gått.
När tårarna är slut,
När de slutat rinna,
Då skriker jag ut min smärta,
"Snälla låt mig försvinna!"
|
|
|
|
