Adress : Himmelen |
Att påstå att jag har dåligt samvete vore fel, det handlar om så mycket mer...
En önskan, enlängtan om övertygelse och efter försäkran, om att det inte fanns något mer vi kunnde ha gjort.
Jag öskar så innerligt att jag kunnde ha räddat dig...
Om ändå alla frågor kunde få ett svar.
Det finns så mycket jag vill veta, så många svar jag verkligen skulle behöva höra.
Det finns så mycket jag som jag aldrig hann att säga...
Mest av allt är jag rädd, rädd för att glömma ditt leende, ditt skratt, dina strålande ögon och vad som gjorde dig unik.
Tänk om jag glömmer vad det var hos dig som jag uppskattade mest, eller hur enkelt du kunnde driva mig till vansinne, eller hur mycket jag älskar dig.
Jag vill inte vakna upp en dag och inse att jag inte längre saknar dig.
Mitt i allt kaos känns det som om du finns närmare än någonsin.
Det ända som skiljer oss åt är livet... ett hjärtslag, ett andetag.
Emellanåt är smärtan outhärdlig, saknaden så gränslös och total.
Även nu när den värsta chocken har lagt sig är sorgen fortfarande förlamande och brutal.
Det har gått en tid nu sedan vi miste dig, men i mitt hjärta har tiden stått still. Iblande ser jag dig gå på bussen, hör ditt skratt i folkvimmlet, tycker att jag
ser dig framför mig på gatan.
Du är med mig varje varje stund , varje sekund ....
IN MEMORY VERONICA OCH FREDRIK
"Vår kärlek ska bära er likt en ängels vingar"
|
| Kommentarer | | _malin_ - 2 apr 06 - 01:32 | Underbart skrivet.
Man kan verkligen förstå vad du menar. |
|
|
|
