försvunnen kärlek |
genom den mörka natten hörs snyftningar överrösta dom snabba fotstegen..
en mörk skepnad kommer springande.
tårar glimmar på dom bleka kinderna, när månen skiner med sitt kalla sken.
orden : Jag älskar dej , ekar i hennes tankar om och om igen.
hon tänker på personen hon lämnat bakom sej..
personen som sagt jag älskar dej till flickan..
hon tänker på hur hon bara tittat bortkommet på honom, innan
han vänt sej om och gått därifrån medans orden : jag trodde
jag betydde nåt för dej, ännu hängandes i luften.
och nu var hon här, springandes på en mörk stig med endast den kalla månen som sällskap.
hon springer för livet bortfrån personen hon svikit, en person som skulle gjort vad som
helst för henne.
morgonen därpå går flickan sakta med rödgråtna ögon längs vägen till skolan.
hon tänker om och om igen vad hon ska säga till pojken.
men när hon väl kommer till skolan är han inte där.
hon letar och letar över hela skolan.
Hon letar i timtal men kan ej finna honom.
när hon väl fattat mod att ringa hem till honom kan hon inte säga det hon tänkt på
hela dagen.
Allt hon ville berätta och säga honom.
allt hon gör är att sitta där med luren i hand och höra hans mjuka mörka röst
säga hallå flera gånger.
Tillslut läggs telefonen på och det blir tyst.
jag älskar dej , viskar hon till den tysta luren.
Hon bestämmer sej för att skriva ner alla sina känslor i ett brev.
men nästa dag när hon bestämmer sej för att gå hem till han och lämna brevet är allt borta.
Huset står tomt, ingen är där.
inte en enda sak finns kvar.
det voro som om ingen bott där på åratal.
pojken är borta med vinden.
för alltid utom räckhåll.
på vägen bort från huset öppnar hon postlådan och lämnar brevet där i med endast pojkens namn
på det.
Nån dag, kanske det kommer fram till honom.
Nån dag när det är försent att ändra historiens gång.
Flickan går med långsamma steg mot ån.
hon sätter sej vid stranden och gråter.
nästa morgon är flickan borta..
|
|
|
|
