På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Saving the ones that you love. [Supernatural-ff] 1

Jag hoppas att ni gillar det och att ni kommenterar vad som borde kanske bli förbättrat. Hela är inte svensk, meningarna är engelska eftersom jag tycker att man inte kan få rätt uttryckssätt med svenska!;) :)
Och som du ser heter även min huvudkaraktär Cecilia i den här ff också, jag ÄLSKAR det namnet, ska fan byta till det namnet, skämt åsido!;)

”Did you hear that?” frågade Sam Winchester sin bror, Dean Winchester.
”What?” svarade Dean med dold irritation i rösten när dom gick mot hans Impala.
”The scream!” utropade Sam och sprang några steg för att hinna ifatt sin bror.
Dean stannade till för att lyssna men allt som hördes var det tysta surret från gatulamporna och lysrören på skyltarna.
Det var nästan klockan tre på natten och dom hade just gjort en exorcism på en femtonårig flicka som blivit besatt av en ond ande. Dean var trött och allt han ville göra var att komma tillbaka till motellet för att få en god natts sömn för att sedan köra vidare till nästa hemsökta stad.
”Dude, the only thing I hear is the night, and the last time I checked it was pretty normal”, svarade Dean nu med öppen irritation i rösten för att sedan påbörja sin snabba gång mot bilen som deras pappa hade sagt åt dom att göra.
Sam sa inget utan följde bara med tyst efter men höll ändå ett extra öra och öga runt omsig. Då hörde han det igen, och det gjorde Dean också för han stannade till och vände sig om mot Sam för att ge han ett frågande ögonkast. De vände sig sen mot hållet där skriket hade kommit för att sedan springa mot det. Dom kom fram till en lekplats och där såg dom en svart gestalt springa mot dom. Dean slet genast upp sin 45 som var gömd vid linningen av hans jeans för att skjuta vad det än var som kom emot dom men Sam lade en arm på Dean för att han såg att det var en tjej som haltade mot dom skräckslaget.
Tjejen sprang rätt in i Sams armar och grät om något som följde efter henne och hennes kompis. Dean höll fortfarande upp pistolen för att det kunde lika gärna vara en demon som hade besatt tjejen. Sam började genast fråga vars hennes kompis var men det fick dom reda på för då hördes ett hjärtskärande skrik till och båda sprang längre in i parken där dom såg en svart gestalt sakta böja sig över någon som låg på gräset skrikandes.
Just som bröderna tänkte skjuta vad det än var ovanför flickan såg Sam i ögonvrån hur någonting kom springandes mot dom två liggande gestalterna i gräset. Personen som kom springandes sprang rätt in i gestalten som lutade sig över flickan och dom båda flög fem meter bort från den skrikande flickan. Flickan kröp upp och började springa utan att titta bakom sig.
Dean tittade på slagsmålet som det nu hade blivit och bröderna förstod att det var en vampyr och någon annan som slogs. Båda närmade sig med dragna vapen, dom visste att vampyren inte kunde dö med skott, men det skulle göra ont som helvete.
”Do you understand? Good dogs don’t bite!” skrek personen som slog till vampyren för att sedan göra en bakåtvolt för att plocka upp något som skimrade i den mörka luften för att sedan se vampyrens huvud på marken.
Bröderna kollade fram och tillbaka mellan sig själva och personen som just hade dräpt vampyren.
”You know what”, sa tjejen och tittade på vampyrens huvud. ”you’re going to get me a bruise after making me run into you, bad dog.”
Dean skrattade till och tjejen ryckte genast mot dom och höjde svärdet i hennes hand. Sam höjde händerna för att visa att dom inte ville något ont men Dean riktade pistolen mot henne. När hon såg pistolen så sänkte hon en aning på svärdet med höll det fortfarande uppe. Dom kunde inte se något av henne utom att hon var kort och smal.
”Drop the sword, you don’t want to go poking someone’s eye out, would you”, sa Dean med ett kaxigt leende.
”Dean”, mumlade Sam till Dean eftersom han inte ville ha något bråk med någon som faktiskt kunde vara en jägare.
”Depending what it is, if it works to my benefit, why not?” Hörde dom tjejens röst från skuggorna. ”Who are you?”
”The million dollar question is, who you are”, svarade Dean och riktade pistolen mot där han trodde hjärtat var.
Tjejen skrattade med sänkte svärdet. Dean sänkte också sin pistol men innan han hade gjort det helt så låg hon på marken med någon ovanför henne. Hon stönade av smärta, men Dean och Sam stod kvar och såg hur hon blev fastlimmad mot marken av den stora personen som nu satt på henne.
”Dad”, sa Dean och skrattade. ”We really had it under control.”
Den äldste Winchester vände sig mot sina söner och log stort mot dom och tittade sedan ner på tjejen, då rynkade han på pannan.
”How old are you?” sa han morskt men släppte inte taget om hennes vrister.
Dean och Sam gick fram till sin pappa och tjejen för att se att hon inte kunde vara äldre än Sam, och han var fjorton.
”That really hurt, old man”, grumlade tjejen och försökte skaka av sig John.
John var starkare än henne så han tog snabbt tillbaka övertaget genom att pressa hennes handleder i sina.
”Ow, ow, OW!” skrek hon och riktade en spark mot John som träffade men det gjorde ingen skada eftersom hon hade inget bra läge att sparka på. ”Here you do the society a favor, and what’s the gratitude? Being pinned to the ground. I don’t really like you that much”, sa hon och räckte ut tungan mot John som skrattade ett bullrigt skratt.
Tre sekunder sen blev han gravallvarlig och frågade ännu en gång hur gammal hon var och namn. Först så svarade hon inte, så då tryckte John lite på henne handleder så hon tjöt av smärta.
”WHATEVER!” skrek hon och John lossade lite på greppet. ”I´m thirteen, and my name is Cecilia”, fortsatte hon och stirrade stint på John.
”I believe you”, sa John och klev av henne och räckte sedan ut en hand för henne att ta.
Hon tittade på den med avsmak och reste sig upp på egen hand. ”I don’t like you”, konstaterade hon och började gå iväg mot skogen bakom henne.
”Wait, Cecilia”, skrek John bakom henne och stannade till för att vända sig om. Hon stod nu under en lampa och man såg hur hon såg ut. Hon hade mörkbrunt hår som gick ungefär till midjan, och hon var väldigt liten. Hennes ögon såg mörka ut, antagligen bruna. Hon hade också ett surt ansiktsuttryck som visade att hon verkligen inte gillade han som hade attackerat henne. ”Our names is John, Dean and Sam Winchester”, sa John och pekade på sina söner i turordning.
”So?” frågade tjejen och ryckte på axlarna för att vända sig om igen.
Innan någon av dom hann skrika efter henne igen så hade hon börjat springa in i skogen och var försvunnen. Familjen sprang mot skogen men kunde inte urskilja något i mörkret.
”I like her”, konstaterade Dean och säkrade pistolen.

ÅTTA ÅR SENARE

Cecilia vaknade kallsvettig och med vridna lakan. Hon tittade upp och såg att solen just hade gått upp. Hon kom ihåg den där kvällen solklart och hon tänkte ofta på dom där tre personerna. Hon visste vem dom var nu, det gjorde hon inte förut. Hon hade bara varit tretton år och hon visste inte mycket om det jobb hon gjorde för sina föräldrar. Nu var hon tjugotvå och en erfaren jägare. Det sas att hon var världens bästa kvinnojägare, men i och för sig så fanns det inte så många jägare i världen. Bara ett femtiotal kanske medan det fanns flera hundra män som var jägare.
Hon skrattade åt sitt minne av den första mötet med familjen Winchester. Det hade dock inte varit det sista, nej, hon hade träffat John flera gånger. Men hans söner hade hon inte träffat någon mer gång. Hon hade arbetat med det här yrket sen hon var tio, och det hade Dean och Sam också, men hon hade bara träffat dom den där gången. John hade sagt att hon hade lämnat ett synligt avtryck på pojkarna som då hade varit arton och fjorton år gammal.
Men hon kunde räkna på händerna hur många gånger dom hade träffats, och då dom träffades var det bara på grund av jobb, antingen att leta upp något eller att förstöra. Hon var nöjd att det var så, men det hon var orolig över var att han nu var försvunnen.
Även fast hon och Dean inte höll kontakten så hade han ringt henne frågat ifall hon visste vars han var. Det visste hon inte, men han hade varit hos henne för att hämta ammo för ungefär en vecka sen och sa att han skulle undersöka någonting om män som blev kidnappade av en liftare. Dean hade tackat henne och hon hade fått honom att lova ifall han skulle komma på någonting eller ifall han behövde hjälp.
Cecilia klev upp ur sängen och tog en snabbdusch. När hon var påklädd och hade gått ut ur motellet för att köpa en skit frukost för att sedan fara vidare till nästa stad, Jericho. Hon visste att Dean inte behövde hennes hjälp, men under dom få gånger hon hade träffat John så hade känt att han var hennes enda familj. Henne mamma och pappa hade dött av ett gäng vampyrer när hon var femton. Sen dess hade hon klarat sig själv tack vare att hennes föräldrar hade alltid stoppat undan pengar för henne för säkerhets skull. Och hon var inte heller helt oskyldig, hon hade flera kredit kort med konstiga namn på.
Efter fyra timmar var hon framme i Jericho och hon letade efter en Impala, årgång 67, för hon visste att det var Deans och att han inte skulle fara långt utan den. Tillslut såg hon den utan för en affär och hon parkerade sin rostiga volvo 740 för att ta fast i Dean och påtvinga hennes hjälp. Men hon visste inte hur han såg ut så hon skulle bli tvungen att titta på Impalan i en beundrande blick tills han skulle komma ut.
Två män kom ut ur affären med en påse i den längres händer. Båda två var ganska attraktiva och hon tittade genast in den kortare.
”Excuse me, but why are you standing beside my car?”
Dean.
”How rude of me”, sa Cecilia och räckte fram handen, först tittade han på handen sen tog han den osäkert. ”Cecilia Darwin.”
Minen på hans ansikte var prisvärt och hon skrattade. Sam tittade lite oförstående och Dean fyllde in honom genom att viska i hans öra. Sen så verkade det klicka i Sams huvud för han räckte genast fram handen och hon tog den skrattandes.
”I remember telling you that I didn’t need your help”, sa Dean med uppenbar irritation i rösten fastän han log.
”That was a lot of me, how about Sam?” frågade Cecilia och försökte verka änglalik.
Sam skrattade och Dean kliade sig på huvudet. ”Us then.”
”Exactly, now we’re three instead of two, what a party!” sa hon blinkade mot Sam som smällde Dean i huvudet när han bara stod där och gapade.
Dean låste upp bildörren och alla satte sig i bilen. Cecilia i baksätet. Dean kör dom till brottsplatsen och han tar fram en av sina polisbrickor, hon frågar vilken och han visar och hon tar upp en nästan identiskt en utom att på hennes är det hennes påhittade uppgifter. Dom kliver ur och går upp till polisen.
”You fella’s had another one just like this last month, didn’t ya?”
”Who are you?” frågar polismannen.
Dean förklarar vilka dom är och dom visar brickorna.
”You three are a little young for Marshals, aren’t you?” konstaterar polismannen och tittar fram och tillbaka på dom, men hans blick fastnar på Cecilia.
”Thanks, that’s awfully kind of you”, sa Dean och gick fram mot brottsplatsen. ”You did have another one just like this correct?”
”Yeah, about a mile up the road. There have been others before that.”
Cecilia går runt bilen och tittar in genom rutorna, blod på sättet. ” So this victim, you knew him?”
Polisen nickar mot Cecilia och säger att alla känner alla i en sån här liten stad. Dean kommer runt till henne och märker vad hon har märkt. Han tittar upp på henne och hon nickar för att visa att hon också har sett det.
”Any connections between the victims besides that they’re all men?”
Polisen skakar på huvudet. ”Nej, inte så mycket som vi kan se.”
Sam kommer också runt för att titta in i bilen och nu har alla tre sett den där blodfläcken. Cecilia vet att vem det än var som blev kidnappad så är han död nu. Aldrig att en ande, eller vad det än var skulle kunna hålla sig ifrån att döda någon ifall personen i sig blödde. Det var kört, men dom kunde stoppa det från att aldrig mer hända igen.
”So what’s the theory?” frågade Cecilia och följde efter Dean när han gick runt igen.
”Honestly? We don’t know. Serial murder? Kidnapping ring?”
”Well that is exactly the kind of crack police work that I’d expect out of you guys”
Sam stampade på hans fot och polismannen tittar misstänksamt på dom, men dom går därifrån. När dom går iväg så slår Dean Sam över skallen.
”Son of a…”
”Ow! What was that for?” klagade Sam.
”Why do you have to step on my foot?”
Cecilia skrattade tyst över scenen som utspelade sig. Det syntes att dom verkligen var bröder.
”Why do you have to talk to police like that?”
“Come on. They don’t really know what’s going on. We’re all alone on this. I mean if we’re gonna find dad we’ve gotta get to the bottom of this thing ourselves.”
Cecilia harklar bakom dom och där står Sheriffen med två FBI agenter bredvid sig.
”Can I help you, boys?” frågar Sheriffen.
”No Sir, we were just leaving.” FBI agenterna kliver förbi dom och Dean muttrar ut. ”Agent Mulder, Agent Scully.”
När dom sitter i säkerhet i bilen börjar hon skratta och pojkarna tittar frågande på henne.
”Amateurs”, sa hon och försökte hålla in skrattet.
”What?” frågade Dean och körde iväg med bilen in mot stan för att prata med den försvunne pojkens flickvän.
Cecilia bestämde sig för att ringa till en kompis medan och pojkarna fortsatte sitt detektiv arbete. Hon tog upp sin mobil och slog numret.
”Hello?” sa rösten i luren varsamt.
”Its cool, its me”, sa Cecilia och satte sig ner på en bänk.
”Oh good lord, you frightened me. I know that only you and my lawyer got this number, but still!” sa rösten i telefonen snabbt.
”How’s everything?” frågade Cecilia.
”Good”, svarade rösten. ”I mean, better then before, but its much better than being stuck with, you know who.”
Sara kunde fortfarande inte saga namnet på honom efter alla år han hade gjort illa henne, och det var inget problem, Cecilia förstod, dom hade inte bråttom någonstans, inte Sara i alla fall.
Cecilia nickade för sig själv och kom på att hon inte skulle se. ”Sara… take it easy now, I’ll call you again soon. You’re going to get through this, ok?”

”What the fuck have you done?” frågade Cecilia Dean när hon såg honom alldeles lerig inne på motellet.
”Constance, that chick, what a bitch that is what she is”, muttrade han till Cecilia och gick för att duscha.
”Hey Dean… What I said earlier, about mom and dad, I’m sorry.”
Dean lyfter upp handen för att Sam ska sluta. ” No chick flick moments.”
”All right, jerk.”
”Bitch.”
Både Sam och Cecilia stirrade efter honom när han gick till badrumsdörren och låste, dom började skratta när dom hörde honom gnälla när han säkerligen tog av sig kläderna. När han kom ut ur duschen ville han ha något att äta och dricka så Cecilia och Dean gick ut för att fixa det.
När dom kom ut så stod det några poliser och managern till motellet ute och pratade, managern till motellet vände sig om och pekade på dom två och Cecilia gav ett hastigt ögonkast till Dean. Han nickade och ringde upp Sam.
”Dude, five-o, take off”, sa Dean in i mobiltelefonen. ”Uh, they kind of spotted us.”
Han tryckte av samtalet och lade ner mobilen i fickan diskret medan poliserna gick fram emot dom. Cecilia drog på ett leende, hon tyckte faktiskt att det här var någorlunda roligt.
”Where’s your partner?” frågade polismannen och tittade på dom med korsade armar.
Dean låtsas titta runt och sen fastnar hans ögon på Cecilia och spelar överraskad ut.
”Where is partner, there is partner.”
Cecilia för svårt att hålla för skratt när han säger detta och täcker genast munnen med handen för att hålla in skrattet, Dean blinkar med ögat åt Cecilia och hon himlar med ögonen.
”So. Fake US Marshal, fake credit cards. You got anything that’s real?”
”My boobs”, sa Cecilia och Dean skrattade.
Två sekunder senare knuffar polisen upp dom på Deans bil. ”You have the right to remain silent …”
Dom satt båda i ett förhörsrum och pratade bara smått med varandra tills Sheriffen skulle komma. Dom hade inte kommit på någon plan men dom försökte lämna kod ord i meningarna dom sa, och tillslut hade dom en säker och vatten tätt historia till det hela.
Sheriffen kom in förhörsrummet och stängde dörren efter sig.
”So you want to give us your real name?”
”I told you, it’s Nugent. Ted Nugent, and over here Kara Wilson”
”I’m not sure you realize just how much trouble you’re in here” förklarade sheriffen och spände ögonen i Cecilia.
”We talking like misdemeanor kind of trouble? Or uh…”squeal like a pig” kind of trouble?”
Dean skrattar till och Sheriffen ser ännu mer irriterad ut. ”You got the faces of ten missing persons taped to your wall. Along with a whole lot of satanic mumbo jumbo. Kids, you are officially suspects.”
”That makes sense. Cause when the first one went missing in ’82, I was three”, sa Dean sarkastiskt.
Cecilia nickar instämmande. ”Wasnt even born.”
”Already a threat to the community.”
Cecilia nickade och log stort mot Dean.
” I know you got partners; one of them’s an older guy. Maybe he started the whole thing. So tell me…Dean”, sa Sheriffen och kastar upp en gammal journal på ordet. Dean tittar spöklikt på den och sen på Cecilia. Hon vet inte vad det är, men blicken som Dean hade betyder att den där journalen är viktig. ” I thought that might be your name. See, I leafed through this, what little I could make out. I mean, it’s nine kinds of crazy. But I found this, too.” sa Sheriffen och bläddrade fram till en sida där det stod
Dean 35-111 . ”Now, you’re staying right here till you tell me exactly what the hell that means.”
Cecilia sneglar på Dean för att se att han fortfarande stirrar på journalen med tydligt upprörda ögon. Hon harklar och får Deans uppmärksamhet, han tittar snabbt på henne för att sedan titta på sheriffen igen.
”That’s my old locker combo in high-school”, svarade Dean med lugn röst, men man kunde fortfarande hur upprörd han var.
Vad journalen än var så var den viktig och kunde inte bli läst av någon simpel civil, så mycket förstod hon. Sheriffen tittade uttryckslöst på Dean och frågade ännu en gång vad det var, och Dean svarade samma sak. Efter en femte gång smällde Sheriffen händerna på bordet och frågade med vass och skarp röst vad det betydde.
” I don’t know how many times I gotta tell you. It’s my high-school locker combo”
” Are we gonna do this all night long?”
Dörren öppnas och in sticker en polisman in huvudet. ”We just got a 911, shots fired over at Whiteford Road.”
Sheriffen vänder sig till Cecilia och Dean och frågar ifall dom behöver gå på toan, båda skakar på huvudet och säger nej. Sheriffen låser fast dom vid bordet och Dean suckar och tar ett gem från journalen för att dyrka upp låsen.
Efter hans så dyrkar han upp Cecilias och dom tar sig ut genom ett av fönstren med Deans pappas journal. Nästan direkt ringer han upp någon på mobilen och sätter den mot örat.
” Fake 911 phone call Sammy? I don’t know, that’s pretty illegal”, sa Dean med spår av humor i rösten.
Dom börjar prata allvar och Cecilia följer bara tyst efter för att hon vet att han kommer mest troligen att fylla i henne sen efter samtalet. Då ringer hennes mobil och hon ser att det är Saras nummer. Hon svarar genast och hör Saras panikartade röst.
”He found me, I swear, I don’t know how, but he found me.”
”Take it easy Sara, i don’t understand you”, sa Cecilia och ansträngde sig för att höra vad Sara sa.
”He found me!” skrek Sara i örat på henne och vad hon sa slog ner i Cecilia som sten.
Den enda personen hon brydde sig om var i direkt fara, hon kunde inte låta det här hänga av sig själv. Hon var tvungen att göra någonting, och hon visste exakt vad.
”Where are you?” frågade Cecilia lugnt men inombords brann det en eld som inte skulle slockna förrän hon visste att Sara var i säkerhet. Sara berättade vars hon var, och som något tecken så var hon bara två timmar bort från henne. ”I’m coming, lock all the windows and doors, lock yourself in the bathroom and don’t open anything until I call and says its ok.”
Cecilia väntade inte på något svar utan hon klickade bara bort samtalet och vände sig mot Dean som skrek sin brors namn. Både hade någon som räknade med dom och dom visste att dom behövde hjälpa dom nu. Dom nickade mot varandra och Cecilia vände för att gå till sin Volvo, men innan hann Dean ta tag i hennes ärm för att dra henne tillbaka. Dom tittade på varandra i några sekunder innan han släppte henne och båda sprang iväg.
Hon förstod inte varför han hade gjort sådär och ärligt talat så brydde hon sig inte så mycket, just nu hade hon så mycket viktigare saker att tänka på. Så som att få Sara i säkerhet.
Gasen i botten körde hon upp på vägen och mot den lilla staden där Sara höll hus. Hon sket i hastighetsgränserna och överskred dom med nästan trettio kilometer. Det kändes som om hon inte skulle komma fram i tid. Så mycket energi och tid hon hade lagt ner på att hålla Sara säker från hennes pappa.
Det hela hade börjat med att Cecilia hade hittat henne bokstavligt talat i en blodig pöl med både spruckna läppar och brutna revben och en massa blåmärken ute mitt i skogen efter en jakt Cecilia hade haft efter en skogsvålnad. Hon hade tagit hand om henne efter Sara hade bett henne att inte ta henne till sjukhuset. Cecilia följde hennes ordet och tog henne till motellet som hon stannade på och plåstrade om henne så gott hon kunde. Cecilia var ingen läkare men hon kunde nog mycket för att göra det hela bättre.
Sen hade Cecilia begärt ett svar från flickan hon just hade räddat som bara hade var två år yngre än henne och flickan hade varit ärlig. Hon berättade att det var hennes far som hade gjort allt och hon berättade ännu mer saker som han hade gjort med och mot henne. Cecilia hade nästan fått blodsmak i munnen och ville leta upp denna far och klå upp honom. Men flickan som snabbt hade värmt in sig i Cecilias hjärta fick henne att lova att inte göra det. Hon lovade också att vad det än tog så skulle hon skydda henne, och det var därför hon nu körde en fyra timmars sträcka på två timmar för att rädda den enda person utom John Winchester som betydde något för henne efter hennes egna föräldrars död.
Hon körde upp på uppfarten som var till Saras lägenhet och hon tittade runt på parkeringen för att se ifall han var där, men den var tom på människor och hon sprang in i entrén och tog två trappor på några få sekunder för att sedan ringa upp på Saras mobil och banka på hennes dörr.
När hon äntligen svarade så sa Cecilia åt henne att hon kunde öppna dörren. En halv minut senare så öppnades dörren och ut klev Sara oskadd men skakig in i Cecilias famn och hon emot henne men drog samtidigt in henne i lägenheten för att sedan låsa dörren och sätta ner Sara i soffan. Cecilia plockade bort några hårslingor som hade fastnat i ansiktet och smekte henne kärleksfullt över kinderna.
”I am so sorry, I’m never going to leave you again”, viskade Cecilia ärligt när Sara började gråta och kastade sig ännu en gång i hennes famn.
Efter tag hördes bara Saras små hickningar och hon tittade upp undrande på Cecilia. ”What do you mean?”
”You´re coming with me from now on”, sa Cecilia och lämnade det inte uppe för diskussion.
Tillsammans packade dom en stor väska till Sara full med kläder, hygienprodukter och vissa elektronik prylar. Dom lämnade dörren upplåst med nyckeln i och gick ner till entrén.
”You wait here a moment”, sa Cecilia och gick ut för att titta så att Sara kunde gå ut utan att bli överfallen.
Det såg grönt ut och Cecilia signalerade åt Sara att komma ut. Snabbt kom hon ut med sin väska med kläder och sin datorväska. Cecilia tog sakerna från henne och satte dom i baksätet för att Sara snabbt skulle kunna hoppa in i bilen och sitta i säkerhet. Ännu en gång tittade Cecilia runt området innan hon satte sig i bilen och nycklarna i tändningen.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

gbg_95 - 11 nov 08 - 21:27- Betyg: