Bakom skalet finns det alltid en överaskning |
Bakom det glada ansiktet så ser man den sanna jag.
Man se all smärta allt hat man bär på.
Alla tittar bara på en men säger inget.
Alla går bara förbi en som om man vore onsynlig.
Ingen säger ett ord till en för dom tror dom är mer värd än nån annan.
Man få inte synsa eller höras för dom.
Snart faller man ner i mörkret och där nere kommer man aldrig få se ljuset igen.
Men du kom fram till en och sa hej.
Du gav mig livet tillbaka.
Du såg mig medans alla andra inte gjorde det.
Du drog mig ur mörkret så man fick se det skarpa ljuset.
Du sa till mig "Jag är din vän och kommer alltid vara det så glöm inte det."
För första gången så fick jag en vän.
En vän som jag kunde lita på.
Nån man kunde vara med och prata med om allt.
Men fast jag hade dig så känner jag fortfarande det kalla mörkret in i mig.
Känner mig fortfarande onsynlig.
Känner mig alldeles kalla och inte älskad av nån.
Bara hatad av dom alla.
Men jag tänkte tillbaka på det du sa första gången och tänkte på det hela tiden.
Tack ska jag säga till dig för du fanns för mig när jag behövde nån.
Tack för allt kan jag bara säga!
|
|
|
|
