Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Why me? [GxG] del 3

Del 3 ute nu! :)

Mia tittade på mobilskärmen en sista gång och drog jackan tätare omkring sig. Varken Julia eller Jillian dök upp. Klockan hade passerat fem för länge sedan och Julia hade bestämt utanför gallerian klockan fem. Mia suckade ljudligt innan hon vände sig om. Hon kunde nog gå in och ställa sig, då kunde hon ringa utan att fingrarna frös och knäcktes av. Hon vände sig om och skulle precis gå in genom dem automatiska dörrarna då någon ropade på henne.
“MIA!” Mia vände sig om och såg direkt på Marcus som log stort mot henne. Varför just nu? Tänkte hon och försökte se om Julia eller Jillian var bakom honom, men han var själv. Eller nästan, några kompisar stod en bit bort, men hon tog ingen notis om dem.
“Vad är det?” frågade Mia när han var framme. Marcus var otroligt snygg, men inte tillräkligt för henne.
“Jo, jag tänkte fråga om du hade lust att hänga med på bio. Jag kan betala för dig om du inte har pengar. Jag och grabbarna ska kolla på en ny skräck film som heter “the game“. Den ska vara riktigt bra.” han log mot Mia som blängde tillbaka på Marcus.
“Öh, jo. Men jag väntar på…” Mia såg sig om, ingen av de båda synades. “Ja, jag följer gärna med!” hon log och började gå bort till killarna en bit bort. Marcus log och sprang ikapp henne.
“Vad bra.”

Ca två timmar senare stod dem alla utanför bion och Mia tog upp mobilen för att se om någon hade ringt eller sms:at. Det fanns två sms från Jillian och ett missat samtal från Julia.
Hej, vart är du? Vi väntar! och Nähä, då shoppar vi utan dig. Ring! Mia tryckte på Julias namn och två gälla signaler gick fram innan hon svarade.
”Ja, hallå? Du, vart är du? Vart tog du vägen?
“Jag väntade på er, men när ni inte kom gick jag på bio med killarna” svarade Mia. Hon försökte låta lugn. “Just nu är jag utanför bion…”
“Jaså, ja.. Det tog lite längre än väntat” sa Julia.
“Såg det, kunde ni inte ha ringt?”
“Öh, jo kanske. Men vi träffas snart!” sedan lade Julia på och det blev tyst. Mia lade ner mobilen i den gröna väskan och såg på Marcus.
“Tack för bion. Jag måste hem nu. Vi syns!” hon log mot Marcus som log sexigt tillbaka. Eller han trodde han log sexigt. Mia nickade snabbt innan hon började gå iväg. Hon ville inte shoppa nu, hon orkade inte. Nu skulle hon hem och slänga sig i soffan och invänta en ny skoldag.

Mia fick syn på sina kompisar en bit bort, dem stod båda och pratade med en kille Mia aldrig hade sett förut. Killen var blond hårig och en tydlig skrattgrop synades på den vänstra kinden, Mia kunde inte se hans ögon. Men hon kunde slå vad om att de var blåa. Trolien var killen någon som var på besök i staden. Hon skyndade sig fram mot sina kompisar och dem tittade båda upp när hon kom.
“Hej” sa Jillian och granskade Mia. “Men vilka kollade du på film med?”
“Marcus och Company” svarade Mia och blängde på killen framför dem. “Vem är han?”
“Oj, just det ja! Detta är Emil, han kommer ifrån Köping och besöker sin mamma i några dagar. Vi mötte på honom i gallerian och han har fikat med oss och så. Jag tror han gillar Julia.” Jillian log och granskade killen.
“Jaså, vad kul då…” Mia såg på Julia som varken hade hälsat eller något. “Jag måste hem nu. Vi syns!” Mia vände sig om och började gå. Hon orkade inte med Julia just nu. Vad höll hon på med egentligen?

Mia öppnade tyst dörren och försökte smyga in, men hennes mamma upptäckte henne på vägen.
“Hej, haft kul? Hittade du något?” Rose log åt sin dotter.
“Nej, jag gick på bio i stället.” svarade Mia dystert.
“Okej, nåja. Bättre lycka nästa gång.” Rose reste på sig och tittade på klockan. “Mat snart va?” hon såg på sin dotter.
“Hmm, visst. Gör som du vill.”
“Värst vad du lät sur…”
“Det är Julia. Gör maten nu bara.” Mia gick förbi sin mamma och in i vardagsrummet. Hon satte sig i den bruna soffan och satte igång tv:n och började ointresserat kolla. Medans hon tittade försökte hon komma ihåg vad hon kollade på, men allt for förbi suddigt så hon stängde av och lade sig ner i soffan och stirrade upp i det vita taket och började fundera på varför tak alltid var vita. Hon hade aldrig sett blåa tak eller gröna. Hon skrattade och började plötsligt tänka och funder över hur Emma hade det hemma hos sig. Hon hade det nog som henne, Mia. Ett tråkigt hus med vita tak. Mia vände på huvudet å att hennes blick fastnade på den svarta bildskärmen. På tv:n var det alltid dem svarta som vann. Hon visste inte varför hon började tänka på det, det bara dök upp. Men hon klagade inte, det var saker hon inte brukade tänka på. Hon log och reste sig upp och stirrade på den ek färgade panelen bakom tv:n. Hon hade väldigt tur som hade fått sådana finna föräldrar, eller en fin mamma i alla fall. Vart hennes pappa var visste hon inte. Hon undrade aldrig, frågade aldrig, hon brydde sig aldrig så mycket. Hon hade alltid varit för upptagen med att se. För upptagen för att se verkligheten. Vad dolde sig bakom panelen, varför började hon tänka så konstigt och varför började hon undra om sin pappa efter alla dessa år? Snabbt skakade hon på huvudet så att dem bruna lockarna fladdrade förbi hennes ansikte fram och tillbaka. Hon behövde inte ställa såna frågor, för hon visste att hon ändå inte skulle få ett svar på dem, inte en ända.

Det började lukta svagt av kyckling från köket och Mia reste sig ifrån soffan och gick ut till köket. Hennes mamma satt vid bordet och läste tidningen. Hon såg ut att vara djupt koncentrerad så hon tänkte inte störa, utan hon satte sig ner vid bordet bara och tittade på dagens rubrik.
MORD VID NORDEA - Mördare lös
Mia stirrade på rubriken och kände genast igen banken som var dit tryckt bredvid texten. Det var deras bank, i deras stad. Hon kände att hon sakta rös då hon tänkte på att hennes kompisar eller någon hon kände kunde vara offret.
“Mamma, vem är död?” hon tittade på sin mor som stannade upp och tittade upp över kanten.
“Jag vet inte, det är en flicka som inte kommer ifrån staden. Det står inte så mycket. Bara att dem har identifierat kroppen och att flickans föräldrar var och tog farväl av sin dotter tidigare idag. Du kan få läsa sen om du vill.” Rose återgick till tiningen och det blev tyst. Mördaren var fortfarande fri.

Det var allt från del 3. Orkade inte skriva mera idag, men del 4 dyker upp snart.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Harrypotterlover - 12 nov 08 - 12:35
sviken_1: Tackar tackar! :D
sviken_1 - 11 nov 08 - 22:32- Betyg:
jätte bra!=)
Harrypotterlover - 10 nov 08 - 19:16
SunZeth: Tackar, det lovar jag ^^

lona_skriva400: Tack ;)
lona_skriva400 - 10 nov 08 - 07:42
skit bra
Harrypotterlover - 8 nov 08 - 22:27
WhyJustMe: Det får du se :D
Tack :)
WhyJustMe - 8 nov 08 - 22:16- Betyg:
Nej inte får hon vara död! Och mördaren är säkert Emil -.-'
Jätte bra:D
Harrypotterlover - 8 nov 08 - 21:22
Nea96: Tackar :D Det ska jag!

Melowa: Det tar jag som att du gillar den! :D
Den kommer snart ja!

//Sara
Melowa - 8 nov 08 - 21:03- Betyg:
Hoppas fyran kommer snnnnnnart ^^
Nea96 - 8 nov 08 - 20:27- Betyg:
den var jättebra:) mejla gärna igen...:D

Skriven av
Harrypotterlover
8 nov 08 - 19:31
(Har blivit läst 117 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord