SKOLARBETE! LÄS! :) |
När sanningen hinner ikapp
Glassplitter låg på golvet i köket, två av dom fyra köksstolarna var trasiga och ännu var inte bråket över. Det hade bara förflyttats till en annan sektion av lägenheten, hallen.
Där höll Bella en vas som hon hade fått av sin mamma i artonårspresent redo att kastas. Hon siktade och kastade på sin partner som lätt fångar upp vasen på grund av att Bella som tur inte kastar så hårt och siktar inte heller vidare bra. Alla dom där reflexerna som han hade haft sen han hade varit ung hjälpte honom bra i bråket.
”Är du galen?” skriker Dean, som han heter och sätter skärrat ner vasen på furubordet bredvid sovrumsdörren och vänder sig sen igen mot Bella. ”Ta det lugnt!”
Visst hade dom bråkat mycket, och saker hade gått sönder, men det hade aldrig gått så långt att dom hade kastat saker på varandra. Han förstod att hon var riktigt upprörd nu och han skulle genast försöka att få henne att lugna ner sig.
”Jag tar det lugnt när du slutar ljuga för mig!” skriker hon tillbaka som svar, men försöker ändå lugna ner sig för hon skrämmer nästan sig själv.
Hon hade inte menat att kasta vasen, men i stundens hetta så hade det blivit gjort. Nu ångrade hon sig djupt, men hon skulle ändå inte backa ut från bråket. Faktiskt så var ju vasen en av hennes favoritprydnader och hon ville verkligen inte ha den trasig.
”Okej!” säger Dean uppgivet tillslut. ”Jag ljög om mitt jobb för jag var tvungen.”
”Du erkänner alltså att du inte jobbar inom handel?” frågade Bella.
”Jag sa ju det, eller hur?” morrar han fram till svar och stirrar henne i ögonen.
Hon bryter ögonkontakten och börjar grubbla på allt som har hänt. Nästan bara sådär blev bråket över och nu kommer den där tystnaden som alltid kommer efter deras bråk som nästan varar i två dagar.
Bråket hade börjat med att hon hade svarat i hennes fästmans mobil om ett jobb som inte ens var i närheten med att tillhöra i kategorin handel. Hon hade konfronterat honom med samtalet och han hade blankt nekat. När hon sedan hade visat samtalet på hans mobil för honom hade han anklagat henne för att ha snokat.
Frånvarande går hon till köket och över det trasiga glaset för att sätta sig ner på en av dom hela furustolarna. Hon tittar genast igenom alla skador som dom har åstadkommit; två stolar, ett glas och vattenfläckar på dom nya gröna tapeterna som dom hade tapetserat bara för någon vecka sen.
”Bella”, suckade Dean och försöker undvika allt glas när han ska komma fram till henne.
Han vet hur hon fungerar och han tänker låta henne fundera på det hela själv. Men det kan han inte säga till henne, för då för hon ett utspel om att han kommer att lämna henne. Det var något Dean aldrig skulle vilja, eller kunna för den delen. Han var tom utan henne. Men hon behövde tid att smälta det hela, och det kunde hon inte göra ifall han hängde över hennes axel hela tiden.
Försiktigt tog han hennes händer i sina och tryckte dom försiktigt för att sedan släppa dom och undersöka ifall hon hade fått något glassplitter in i foten. Hon grimaserade när han försiktigt tog av den vita sockan som numera var röd fläckvis.
”Du vet väl att jag älskar dig?” sa Dean men fick inget svar av Bella, utan hon tittade bara ner på honom. ”Varför gör du såhär?”
”Jag?” sa Bella tydligt upprörd och ställde sig upp men blev genast knuffad tillbaka på stolen ”Jag?” upprepade hon och Dean lyfte upp henne i hans armar.
Först stretade hon emot, men han var starkare så med den lilla värdigheten hon hade kvar slutade hon att streta och han lade ner henne försiktigt på sängen. Hon blundade och han bad henne att tittat på honom men hon vägrade. Tillslut suckade han och kysste henne på pannan, för honom var det adjö så länge men för henne var det bara en vanlig god natt puss.
När han gick ut ur sovrummet kikade hon genom ögonen men kände hur ögonen ville vara stängda, hon stängde dom och snart så svävade hon in i drömmarnas värld.
Det var fortfarande mörkt ute när hon vaknade, hon klev med ett halvt medvetande upp ur sängen för att duscha. Hon kom inte ihåg någonting av bråket igår, men under det varma vattnet kom allting tillbaka som en bomb. Hon mådde dåligt för allt hon hade sagt till honom, för allt hade inte varit sant, men hon visste att hon hade rätt i vissa saker. Han skulle ha berättat.
Men en badrock runt henne så gick hon in till köket för att se Dean. Men han var inte där. Istället låg det en lapp där. Hon plockade upp den och började läsa med ivriga ögon.
Isabella
Jag är ledsen att jag lämnar dig när du är såhär, men du måste få tid att smälta allt det här. Jag är snart tillbaka, jag lovar.
Älskar dig, Dean.
Om och om igen läste hon igenom lappen som om det skulle innehålla någon ledtråd om vars han skulle vara. Hon kunde inte förstå att han hade lämnat henne. Med ens kände hela huset främmande och hon kunde inte andas. På något sätt fick hon på sig kläder och hon gick med hastiga steg ut i den kalla höstluften. Kylan trängde igenom hennes alldeles för tunna kläder och hon övervägde att gå in igen, men slog genast bort den iden. Hon kunde inte återvända dit ifall inte han fanns där. Det var deras lägenhet, det var deras hem, och där skulle dom bo tillsammans och inte enskilt.
Klumpigt började hon gå in mot centrum och hitta ett acceptabelt café som inte hade för många besökare. Det var lätt att hitta när man bodde inne i London. Det tredje hon tittade in på var halvt skabbigt, men med få gäster. Hon gick in och beställde kaffe och en bulle. Kassören tittade på henne nyfiket när hon räckte fram sitt kreditkort men sa inget. Hon tog emot sitt fika och satte sig längst in i hörnet. Hon hörde deras dörr plinga vilket betydde att någon antingen gick eller kom in till fiket. Hon tittade upp för att se en man i kanske trettioårsåldern. Han kunde vara äldre men hans ungdomliga look visade att han inte var äldre än trettiofem. Han tittade runt och tillsist hamnade hans ögon på henne. Hon slog genast undan blicken och koncentrerade sig på att inte bränna sig på det alldeles för svaga kaffet.
En stol drogs ut från hennes bord och mannen satte sig ner.
”Du misstycker väl inte?”
Hon låtsades tänka någon sekund. ”Det känns att när du har bestämt något så kan blir det så.”
Han skrattade ett härligt skratt och även fast hon inte ville skratta med så gjorde hon det.
”Jasså, du säger det. I så fall skulle jag fria till dig här och nu, men jag tror nog inte att din make skulle gilla det.”
”Jag är inte gift”, sa hon och tog en tugga av bullen. Han lyfte på ögonbrynen och nickade mot ringen på hennes vänstra hand. ”Förlovad, men inte gift.”
”Aha”, sa han bara och det blev en pinsam tystnad.
Utan att fika upp så sa hon adjö och gick ut från fiket snabbt. Det kändes fel att skratta när inte Dean var med. Allt kändes fel utan Dean. Hon tog fram hennes mobil och slog vant ner Deans nummer. Utan att bli förvånad så kom hon fram till hans röstbrevlåda. Efter pipet tog hon ett djupt andetag och började prata.
”Dean, förlåt mig. Vad jag än gjorde som fick dig att lämna dig, så förlåt mig. Jag funkar inte utan dig, jag är trasig. Även fast du bara har varit borta några timmar från mig så är allting skit. Jag har ju ingen som kan skrämma iväg alla män som stöter på mig.” Efter detta skrattade hon ett humorlöst skratt och fortsatte. ”Kom tillbaka snart bara, okej? Jag älskar ju dig.”
Han ringde inte tillbaka, men hon gick ändå tillbaka till deras lägenhet och hon satt där i ett hörn av lägenheten och väntade på att en nyckel skulle sättas i låset eller att telefonen skulle ringa. Men inget av det hände. Hon blev allt mer och mer desperat.
Utan att hon märkte det själv så började tårarna rinna ner och hon önskade att hon aldrig hade fått reda på vad Dean egentligen jobbade med. Ifall hon bara hade låtit bli att svara på hans mobil så skulle han fortfarande vara här, dom skulle förmodligen sitta i soffan och mysa medan dom såg på en dålig gjort skräckfilm.
Bittert önskade hon att snart var här så att han skulle gå in genom den där dörren och hon skulle springa fram och hoppa på honom. Men det hände inte och när hon kände att tårarna hade slutat rinna så gick hon till badrummet för att svalka ansiktet som nu var rött och kladdigt av hennes tårar.
Det kalla vattnet kylde ner henne och hon tittade på sig själv i spegeln. Hennes ögon var alldeles röda och vattendroppar gled försiktigt nerför kinderna och pannan. Då såg hon att någon stod bakom henne genom spegeln och hon vände sig om hastigt.
Där stod mannen från fiket och hon undrade hur i all sin dar hur han kunde ha kommit in lägenheten och vad fan han gjorde där. Han log nästan hånfullt och i hand högra hand höll han en kniv. Hon stirrade skräckslaget på kniven och backade ett steg men mötte bara det hårda handfatet i ryggen.
”Du sa ju att jag fick allt som jag ville ha, och jag vill ha dig”, sa han med en mörk hes röst, inte alls den glada rösten han hade haft tidigare.
”Det är bäst du försvinner, men fästman kommer snart hem.”
Han skrattade och tog ett steg närmre mot henne och hon försökte förgäves backa in ännu mer, fast det inte gick.
”Din fästman är inte ens i stan, gumman, så försök inte ens.”
Men ens var han tryckt mot henne och hon skrek ut i smärta över att hon hade handfatet hårt tryckt i ryggen. Han flinade bara och drog ut henne ur badrummet. Han kastade ner henne på hallens golv och hon försökte krypa iväg men han ställde sig ovanför henne och tryckte ner henne i golvet. Hon skrek och hoppades på att någon av dom andra människorna som bodde i lägenheterna bredvid skulle höra henne.
Från att ha legat på mage vände han henne så att hon låg på rygg och satte sig grensle över henne. Hennes händer tog han i en hand och tryckte ner dom ovanför hennes huvud. Hon försökte sparka och vrida bort sig från honom, men han var stadig och han kysste henne hårt på läpparna. Hon bet honom och han svor och smällde till henne över kinden.
”Sluta”, bad hon när han med en hand försökte knäppa upp hennes blus.
”Varför, du vill det här egentligen”, svarade han tillbaka och lyckades få upp tre knappar innan ytterdörren öppnades.
In kom Dean med draget vapen och han stirrade ursinnigt på mannen som höll på att våldta hans fästmö. Han såg Bellas röda ögon och hennes halvt öppna blus, han såg ut att vilja mörda mannen.
”Dean”, viskade Bella trött.
Hon kände inte längre mannens tunga vikt på sig, hon kunde andas obesvärat och hennes händer var fria. Hon kröp genast upp mot vägen och stödde sig upp på skakiga ben. Hon knäppte sin blus självmedveten om att man såg hennes svarta spets bh.
Mannen var nu uppträngd mot en väg och med Deans vapen riktad på mannen huvud.
”Trodde du kunde röra henne va, ditt svin”, röt Dean och slog till honom med vapnet.
Aldrig i hela Bellas liv hade hon någonsin känts sig så säker, glad men samtidigt så rädd och osäker. Säker och glad för att Dean var där och det andra för att mannen fortfarande var i deras lägenhet.
”Hon bad om det, flera gånger gjorde vi det”, sa mannen och flinade mot Dean.
Det fick honom att dunka mannens huvud i väggen. ”Du ljuger, avskum.”
”Dean”, sa Bella försiktigt när han osäkrade. ”Du är ingen mördare.”
Han verkade inse att Bella fortfarande var där och han ville inte visa sig som han visade sig just nu inför henne. Han säkrade vapnet igen och tog Bella i hans famn. Mannen verkade inse att han nu kunde sticka och två sekunder senare kunde dom höra dörren smälla igen.
”Förlåt mig”, sa Dean i hennes öra med en sträv röst.
”Nej, förlåt mig”, sa Bella och kysste honom.
Han besvarade kyssen och tryckte henne försiktigt mot väggen. Hon gjorde ändå ett läte av smärta. Han släppte henne genast och sa massor med ursäkter. Hon skrattade till svar och hon var förvånad över hur hon växla från rädsla till lycklig så snabbt. Men Dean hade den effekten på henne.
”Jag älskar dig”, viskade han och kysste henne ännu en gång.
Skrev den på en och en halv lektion, som döda mig inte ifall den inte är bra, skrev den också med dåligt humör och ingen skrivarhumör, men jag lägger ut den ändå, för den blev bättre än vad jag trodde den skulle bli! :)
|
| Kommentarer | | NadaZero93 - 13 nov 08 - 16:14 | skriver medans jag läser:
*tkr du ska skriv OFTAST i nästan två dagar
*när han GÅR fram till henne ist för ska(i köket med glas)
*det tredje hon tittade in I var lite halvskabbit ist för på
*tittade nyfiket på henne ist för tittade på henne nyfiket
* mIn fästman istället för mEn
*Hennes händer tog han i en hand - han tog tag i båda hennes händer med en hand
annars var den bra! jag vet att det bara är småfel men om det är ett skolarbete så tykte jag at jag skulle ta med alla=) annars gillar jag storyn, vilken fantasi du måste ha! | | frdrik - 9 nov 08 - 20:19 | | den var bra skriven, men viss fakta verkar saknas.. | | Hundiz - 7 nov 08 - 15:44 | | bra | | Guldvattnet - 7 nov 08 - 14:31 | | den är bra, hottar småfel lite här och där men annars giller jag den <3 |
|
|
|
