vinter - del ett |
Jag vet att jag har skrivit en oneshot som heter vinter, och som börjar nästan på samma sätt som den här, men det är alltså inte samma. Dock bygger den här på den oneshoten, som en längre version av den.
Tio över två. 02.10.
Det är släckt. Fördragna gardiner. Inget ljus som läcker ut.
Trots att jag inte släpper fönstret med blicken vet jag att han tittar på mig. Med den där minen jag inte kan tolka. Den där frågan i ögonen.
Släckt.
Alltså sover hon. Gömmer sig under täcket, som ett litet skrämt barn.
Trots att hon är 36 är hon fortfarande rädd för monster under sängen.
Han rör vid min hand. Försiktigt. Trots att han är kall av december luften rycker jag inte till. Jag vill ha hans hand på min.
”Ska vi in?” Hans långfinger på åttan. Beredd att slå in portkoden.
Vi. Jag älskar hur självklart han säger.
Vi.
Han och jag.
Men tänk om hon faktiskt inte sover?
Hon kanske sitter där i klädkammaren ihopkrupen bland de gamla kläderna.
Gråter ljudlöst in i en kudde med Jocke Bergs röst som sällskap.
”Alice?”
Hans röst är så mjuk. Så fruktansvärt mjuk. Bär inga spår av att hans läppar börjar bli blå och av att han antagligen inte alls vill stå här. Han borde inte vilja det i alla fall. Han borde ligga hemma och sova.
Jag skakar på huvudet. Först sakta, försiktigt. Sen med sådan frekvens att det känns som om det ska gå av. Huvudet alltså.
Nej. Jag vill inte gå in. Vill inte hem.
Vill inte.
”Det finns mackor hemma. Vi kan göra toast. Jag har den där osten du gillar”
Han vet alltid vad jag vill. Vet att ”nej” betyder att jag sover hemma hos honom. På vänster sida i den smala sängen. Lånar en t-shirt av honom. Den blåa.
Den som lukat cigaretter, smultron och trygghet.
Jag nickar, lutar huvudet mot hans axel, stoppar ner handen i hans rockficka. Anpassar mina längre steg efter hans kortare.
Alexander bor i en av de nybyggda små ettorna vid hamnen. Ensam.
Hans föräldrar hade köpt den åt honom när han tog studenten med högsta betyg i alla ämnen. Så att han skulle få närmare till stan och slippa pendla två timmar per dag.
”Fryser du?” Vi har kommit fram till lägenheten och Alexander letar efter nycklarna i ryggsäcken.
Jag skakar på huvudet, nej. Jag fryser inte. Inte det minsta.
Blundade lutar jag huvudet mot husfasaden. Hör hur han krånglar med nyckeln.
Först vrider han åt fel håll. Sen åt vänster. Försöker trycka in den hårdare, innan han slutligen vrider den åt höger. Stryker undan luggen som alltid faller ner i ögonen. Ler. Öppnar dörren.
”Vill du ha med eller utan tomat? Toast alltså”
Försiktigt sparkar jag av mig skorna. Hänger min jacka över hans.
”Utan”
Vad tycker ni? är det värt att fortsätta på?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 27 nov 08 - 16:26- Betyg:  | | Jag tycker att den e fortsättningsvärd =) lätt | | prickigthallon - 8 nov 08 - 15:15- Betyg: | | Jag tycker den verkar toppen! <3 | | Xoonie - 7 nov 08 - 15:35- Betyg: | | Värd att fortsätta på! | | vadsynd - 7 nov 08 - 14:06 | | ja!!!du skriver fantastiskt bra ju! |
|
|
|
