Djävulen och jag [del 6] |
Allt har sin tid,
det finns en tid för allt som sker under himlen:
en tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa.
Första Samuelsboken Pred 3:2
-Del 6, en ny chans, en ny stad?-
Ensam sitter vår hjälte, på en bänk.
I förd en ny uniform,
bestående av jeans, en luvtröja med uppkavlade ärmar och skateboard skor.
Med en nyklippt frisyr, som står kors och tvärs utan kladd i håret.
En cola i handen från Mcdonalds på hörnet av gatan,
han sörplar fast han inte längre kan känna törst eller hunger.
Förbi passerande personer undrar nog varför denne pojke gråter, varför han är så dåligt klädd och dem pratar ljudligt om morden på dem tre ungdomarna.
Hur ska dem ana, hur ska dem veta, att just denne pojke mördade dem brutalt?
Hur ska dem veta att han inte är som alla andra?
Hur ska dem ens kunna gissa det?
Jag reste mig långsamt och slängde muggen i papperskorgen bredvid bänken och promenerade över torget med händerna i fickorna.
Hur kunde jag? Varför blev det som det blev?
Hur kunde jag... jag svalde innan jag fortsatte mina funderingar.
En sak har vår huvudperson märkt, han är inte som alla andra.
Han känner att han inte är ensam, han känner en konstig styrka och ett obeskrivligt hat.
Rob... Eller ja, som han själv kallar sig nu, Jack.
Efter den kände mördaren Jack the ripper..
Jack styrde sina steg mot en bakgata, han kom in i bakgatan som var helt folktom, men han försäkrades sig ännu en gång och
tittade till höger och vänster.
Sedan tog han ett rejält hopp och nästan svävade upp på hustaket som var runt 7-8 meter från marken.
La sig tillrätta på det snöklädda taket med gnistrande snö från solen.
Han la händerna under huvudet och blundade.
Snart ligger vår Jack i djupsömn.
-Vafan?!
Mörker och tystnad.
Ekande lätta steg hörs.
Jack sätter sig upp, tittar omkring sig och säger igen, vafan?
Han befann sig på en helt annan plats, inte på ett tak längre.
Ekande lätta steg är det enda som bryter tystnaden.
Framför mig står nu en ärrad man, i skinande rustning, med långt svart hår.
Han ger mig ett leende och säger,
-Välkommen hit igen och bra jobbat, Robert.
Du var ett bra val.
-Vem fan är du,svarade jag.
-Som jag sa förra gången,
jag är ljusbringaren, en motståndare mot förtryck.
Bättre att styra än bli styrd, inte sant, sa han och log.
-Vad är du för en jävel, svarade jag bara.
Vad fan är detta för clown? Rustning?
Han skrattade..
-Du minns mig alltså inte, Jack?
Visst är det så du kallar dig själv nu?
-Hur fan vet du vem jag är?
-Varför skulle jag inte veta, svarade han och log?
Jag kände ilska krypa på, men jag försökte andas lugnt.
-Vem är du och har du något vettigt svar till mig?
-Jag är din nya ledare, du är utvald till min armé.
Jag svimmade nästan, vad pratar den 'där' om?
-Ursäkta, sa jag ilsket.
Men jag är min egne ledare!
-Haha, jaså det tror du?
Du blev utvald pga ditt hat mot mänskligheten.
-Utvald för vad?
-Att bli en av mina generaler, i min storslagna armé.
Som rustas upp för krig.
-Vem är du?
-Mitt namn är L.....
-Pojk,vafan gör du här på taket!
Jag vaknade med ett ryck.
Vad fan vad det där för en dröm?
Kollade dit rösten kom i från, han hade en verktygslåda i handen,
troligen någon sucker som måste fixa något här på taket.
-Inget,svarade jag kallt...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | frdrik - 12 jan 09 - 18:15 | | ooo, intressant =) | | BitterBeing - 16 nov 08 - 19:40 | Tar nog ett tag innan del 7 kommer,
har skolarbete till öronen. | vikkiss - 16 nov 08 - 18:33- Betyg:  | | En bra inlevelse och handling,me like! | | Freaket_93 - 9 nov 08 - 17:27- Betyg: | Grymt bra handling,
jag tycker verkligen om den här novellen | | BitterBeing - 9 nov 08 - 16:19 | Kommer mer :)
När vet jag ej men snart så | | _mos_ - 9 nov 08 - 13:19- Betyg: | | asbra! meer! |
|
|
|
