20. Nach dir kommt nichts [ff] |
Kort del, ni får förlåta mig. Tyckte bara det var ett utmärkt ställe att stanna på. :) uppskattar erakommentarer, dom är ursöta :D<3
Kapitel tjugo
That’s what friends are for
Gustav såg fortfarande ut som om han inte förstod någonting alls av det som Bill nyss hade sagt. Hans ögonbryn var rynkade och han hade djupa veck i pannan som med säkerhet inte hade funnits där tidigare. Bill drog upp axlarna och såg olyckligt tillbaka på sin vän.
Gustav skakade på huvudet. Han såg ogillande ut. Som om han var säker på att det var ett stort skämt, som han inte alls tyckte var roligt.
”Varför skulle han inte det?” sa han eftertänksamt, och Bill kunde nästan se hur hans hjärnceller arbetade för att få fram ett förståeligt svar på den frågan.
”För att Julia bad honom”, sa Bill hjälpande. Han tyckte det verkade väldigt mycket vettigare att skona Gustavs hjärna från eventuella skador. Han ville åtminstone ha sin vän hel när chocken hade lagt sig.
”Va?” Gustav såg på honom som om han inte var riktigt klok i huvudet. Som om det var Bill som hade oanvändbara hjärnceller i det här fallet. ”Varför skulle hon göra något sånt?”
”Jag vet inte”, sa Bill ljust och kände tårarna bränna under ögonlocken.
”Men… Det kan inte stämma. Det är klart att han kommer tillbaka! Förr eller senare. Det här är någon idiotisk grej han har fått för sig bara. Han klarar inte att vara ifrån Tyskland. Det skulle ju innebära att han bara lämnade oss. Dig, framförallt. Och musiken… och Simone.”
Gustavs ögon var stora och förundran växte sig allt större i dem för varje ord han uttalade. Bill visste inte vad han skulle ta sig till. Gustav var tydligen helt övertygad om att Tom aldrig skulle klara av det, men Bill var långt ifrån lika säker. Den beslutsamheten som funnits i Toms röst när han över telefon berättade om Julias oförståeliga krav att han skulle stanna i Stockholm och bo med henne… Han hade bara hört den ett fåtal gånger tidigare. Och varenda en av de gångerna så hade Tom gjort precis som han sagt.
”Kom igen, Bill. Du vet lika väl som jag att Tom inte klarar sig en vecka utan dig eller Simone. Minns du inte under alla turnéer förr? Han ringde ju hem var och varannan dag för att prata med henne! Han kommer inte lämna oss. Han kanske tror det, men inte särskilt länge till.”
Lugnet och säkerheten i Gustavs röst, hade utan tvekan en lugnande inverkan på Bill. Det var så skönt att höra någon annan säga det, och faktiskt vara säker på att det var just så det var. Och Gustav var faktiskt en av dem som kände Tom bäst.
”Tom är tillbaka innan du vet ordet av”, avslutade Gustav, och Bill kände plötslig en stark tacksamhet till honom. Gustav hade alltid ställt upp för honom, men Bill hade aldrig uppskattat det så mycket som han gjorde då.
Även om han inte trodde helt och hållet på Gustavs försök att lugna ner honom, så gav det honom en liten gnutta hopp. Och det var allting han behövde just då. Hopp.
På en halv sekund hade han utplånat avståndet mellan sig själv och Gustav, och utan att riktigt förstå det, så hade hans armar ett hårt grepp runt Gustavs mage, och han vilade sitt huvud mot hans axel och trots att ingen av dem förstod det direkt, så insåg de strax att de befann sig i någon slags grovt misslyckad kram.
Gustav satt först stel som en pinne, och Bill blev orolig för om han kanske hade gått ett steg för långt. Han och Gustav hade aldrig haft den här sorten av fysisk kontakt innan, inte såhär känslosamt… Men han släppte inte taget, och i takt med att Bills tårar steg i hans ögon, slappnade Gustav av, och den misslyckade omfamningen utvecklades till en varm och tröstande kram, som likagärna hade kunnat utgjorts av två bröder.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 4 dec 08 - 00:41- Betyg:  | | grovt misslyckad kram <3<3 | | RowsahKanin - 15 nov 08 - 12:20- Betyg: | | Mhhm mycket bra :)) Mejla när nästa del kommer, <3 kramar | | etsigav - 7 nov 08 - 17:17 | så herrans bra. Alltså , hur skall man förklara.
BRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAaa. | | Mp3 - 5 nov 08 - 21:01 | | Riktigt, riktigt , riktigt , rikigt sjut bra! jag hittar egentligen inga ord till hur vacker denna är!... | | xzandra - 5 nov 08 - 20:52- Betyg: | | jättesöt del, jättebra! :)<3 | | prickigthallon - 4 nov 08 - 23:14- Betyg: | | Åhh! Gustav, räddaren i nöden :D <33 Puss på honom! <3 | | LoveMusic - 4 nov 08 - 21:41- Betyg: | ÅHH, Gusti <33333333333 Så söt. Nu vill man verkligen bara hoppa in i novellen och krama och Gustav och säga hur duktig han är på att trösta folk. Förresten kan Bill också få en kram, bara för att han behöver en nu. Det kan inte vara så lätt när det är självaste Jamie som håller i pennan (tangentbordet) och skriver. Alltid ska det bli tillkrabbat, men vad vore en novell utan krabb xD
Men jag måste bara säga: GUSTAV KAN INTE ERSÄTTA TOM!!!! *andas efter mitt höga skrik* Så, nu vet du det ;)
Jättebra Jamie, men jag måste skicka kommentaren nu, för de drar nog ut internet snart:P
Underbart. |
|
|
|
