Förändringar är inom synhåll. del 10 [Twilight-ff] |
SISTA DELEN! OM NOG MÅNGA ÄR INTRESSERADE SÅ KAN EN FORTSÄTTNING KOMMA. SKRIV IFALL NI VILL HA EN FORTSÄTTNING SÅ ATT JAG VET. TACK ALLA SOM HAR LÄST OCH KOMMENTERAT, NI BETYDER VÄRLDEN FÖR MIG OCH JAG HOPPAS PÅ ATT NI GILLAR SLUTET!
/Adhara
Har ni någonsin vetat att ni har drömt när ni är i en dröm. Det har jag flera gånger. Den här gången är en sån gång. Jag vet att jag drömmer och jag istället för att följa det där manuskriptet som alla andra drömmar har så kan jag säga vad jag vill istället.
I min dröm var det grönt. Jag gick runt i en skog och jag bara gick. Jag visste att jag var på väg någonstans, men jag visste bara inte vars. Vad jag också visste var att någon följde efter mig. Men jag var inte orolig för innerst inne kände jag att personen som följde efter mig var inte farlig, personen ville bara skydda mig från något ont. Det onda som fanns i skogen, och jag visste inte vad.
Det var tjock dimma i skogen och nu såg jag nästan ingenting, utom några skuggor som rörde sig snabbt runt om mig i jämna fina cirklar att jag inte ens la märke till det så länge.
Jag tog till en halt när jag såg en mörk skugga kanske femtio meter framför mig. Både rädsla och nyfikenhet kröp upp inom mig, kanske var det här det onda som fanns i skogen, eller så kunde det vara det jag sökte, vad det än var jag sökte efter.
Nyfikenheten tog över jag gick med sakta men bestämda steg framåt mot skuggan. För varje steg blev skuggan tydligare och tillslut kunde jag se att det var en människa. Det var en tjej, hon kanske bara var ett eller två år äldre än mig men hon var slående vacker.
När jag kom ännu närmre skyggade jag tillslut när jag kunde se alla konturer av henne. Hennes röda ögon, blod som rann nerför ögonen och hon snyftade.
”Hur är det?” frågade jag men höll mitt avstånd, när hon inte svarade så försökte jag prata starkare och högre. ”Vem är du?”
Skuggan som hade farit runt mig hade upphört och jag tittade osäkert in i skogen innan jag klev fram några till steg. Nu kunde jag röra henne ifall jag sträckte fram handen, och det gjorde jag. Just när jag tänkte röra hennes axel fångades min hand och det var hennes hand.
Hon nöp så hårt att jag kände benen knäckas och jag grät ut i smärta och föll ner på knä. Tjejen lutade sig fram så att hennes ansikte var uti mitt öra och jag trodde att hon skulle bita av det. Jag kunde lätt höra henne mjuka andetag när hon viskade ord jag aldrig trodde jag skulle göra.
”Du får vara rädda för dom, men dom kommer aldrig att skada dig med mening. Dom gömmer sig från solen för att du inte ska få reda på deras hemlighet. Dom springer med vinden och tro inte att du kan utspringa dom. Lämna dom inte när du förstår vad dom gömmer. Dom, speciellt han skulle riskera sig själv för dig. Lita på honom när du inte kan lita på dig själv. Han kan alltid höra dig, även fast du inte vill, var försiktig om vad du tänker med runt honom ifall du inte vill skada honom. Älska honom för mig och dig. Det kommer att göra ont, men tvivla aldrig. Han älskar dig så som han älskade mig. Visa aldrig dina sår inför dom, dom kan inte ta det. Förstå honom. Älska honom. Älska det som är hans och mitt.”
När hon var klar bad hon om en sak.
”Lova mig”, hon såg nästan bedjande på mig och jag nickade förtroligt och hon släppte mig hand.
Panikartat tryckte jag min hand mot bröstet och tittade skärrat ner på den. Två sekunder senare tittade jag upp igen och tjejen var borta.
”Jag lovar.”
Jag reste mig upp och jag började springa, vart vet jag inte. Men det kändes rätt. Osäker på vad jag egentligen hade lovat så fortsatte jag att springa tills jag kände att jag inte orkade mer. Då sjönk jag, ner mot jorden till en hetta som jag inte trodde jag skulle klara. Flammorna slök mig hel och jag skrek åt dom att släppa mig fri, men dom fortsatte att sluka mig tills jag kände hur livet sakta rann ur mig.
Lakanen var tvinnade och jag kallsvettig när jag reste mig upp sömndrucket från sängen. Drömmen spelades om och om igen och hennes ögon satt insvetsade i min hjärna. Röda ögon, dom lyste av hunger, en hunger som ingen kunde mätta och jag trodde att hon skulle försöka mätta sig på mig. Fel hade jag, så himla mycket fel.
Sympati kände jag med henne efter hennes ord. Offrat allt i hennes liv bara för att rädda dom hon hade älskat och älskar för att dom borde få finnas på jorden och existera. Allt var så självklart nu, jag skulle offra mitt liv för min familj. Det var aldrig någonting jag tänkte på, men jag skulle göra allt för dom.
”Cec, du har ett samtal på linje ett”, skrek pappa nedanför trappan och jag bankade på väggen till svar att jag hade hört.
Jag lyfte telefonluren och tryckte på linje ett och sa ett enkelt ”Hallå”.
”Hej, det är Edward Cullen”, svarade rösten i luren.
Jag blev tyst och jag hörde bara hans andetag i luren och jag tryckte hårt mina fingrar runt den.
Nästan ohörbart viskade jag fram ett till ”Hallå”.
”Jag bara undrar ifall du vill ha den andra dejten eller ifall du vill vara sjuk?”
Utan att tänka på det skrattade jag och hörde hans skratt också.
”Eftersom jag inte är sjuk så tror jag nog att jag väljer att ha den andra dejten”, säger jag leendes och jag är säker på att han kan se mitt leende. ”Men nu har jag en fråga, ifall du vill besvara den?”
”Självklart.”
”Bra, hur fick du mitt nummer?”
Det blev tyst på andra sidan och jag väntade tålmodigt på ett svar.
”… Om jag ska vara ärlig så snokade jag faktiskt”, svarade han.
”Ärlighet, det gillar jag. Inga lögner här inte!” säger jag och skrattar ännu en gång och hör hur han stämmer in.
Vi bestämmer att han ska hämta mig om två timmar för att vi ska gå på museum. Någonting som jag älskar, historia. Självklart var det ju Englands historia som intresserade mig mest, och det var ett sånt museum vi skulle besöka nu.
När jag hörde hans bil köra upp på uppfarten tog jag på mig jackan och sa hejdå till pappa och mamma som satt och såg tv. Pappa grymtade bara något och mamma tittade upp för att säga hejdå med ett leende.
Det var mulet ute, så som så många andra dagar. Det var inte mycket sol här tyvärr. Genast klickade en av sakerna tjejen hade sagt till mig i drömmen.
”Dom gömmer sig från solen.”
På en gång ville jag veta vad dom hade för hemlighet. Hemligheten som hon hade berättat för mig i drömmen. Jag bara måste få veta, och idag skulle jag få veta det. Jag förstod att det hade någonting med Edward att göra, jag bara visste det.
Där stod han utanför bilen och lutade sig mot den. Allting som jag hade tyckt om honom var borta, nu var han bara en helt otrolig kille. Han såg nästan ut som en supermodell också när han lutade sig sådär mot bilen.
”Hej”, säger jag och går mot passagerarsidan.
Självklart kommer han med runt och öppnar dörren och ler mot honom och säger tack. Han stänger dörren efter mig och går överdrivet sakta till andra sidan. ”Dom springer med vinden och tro inte att du kan utspringa dom.”
När han kom in i bilen så stirrade han på mig. Det kändes som om hans ögon skulle ploppa ut ifall han inte slutade. Tillslut var det så irriterande.
”Ska du inte köra någon gång?” muttrade jag under andan och han nickade kort men fortsatte att stirra på mig när han vred igång motorn.
”HEY! Ögon på vägen!” protesterade jag ljudligt och gav honom en ond blick.
Hans ögon for automatiskt till vägen men det såg inte ut som om att han såg väldigt mycket för hans ögon såg ut att vara någon helt annanstans.
”Edward?” säger jag utan att veta varför och han vänder huvudet fram och tillbaka för att visa att han har hört mig. ”Vem är Bella?”
Mitt huvud flög in i instrumentbrädan tack vare bilen hastiga stopp.
”Ow, ow, ow!” gnällde jag och gned pannan med handen.
”Vad sa du?” Hans röst var vass och arg.
Jag vågade inte titta upp för jag visste inte ens vars det namnet kom ifrån. Det var som om någon hade pratat för mig, och jag kunde inte kontrollera det själv.
”Jag… har ingen aning”, säger jag och fortsätter att gnida handen mot pannan för att känna ifall det blir någon bula.
Sen känner jag något kallt och ser att hans hand ligger över halva min hand och panna. Min hand faller snabbt bort från pannan så att hela hans hand ligger på min panna och kyler. Den kyler ner snabbt och tillslut är den så nedkyld att jag nästan inte känner något av den smått bedövande smärtan.
Efter ett tag tar hand bort handen och döljer sitt ansikte med sina händer och han suckar. Jag vet inte vad jag ska säga eller görs så jag sitter bara där tyst och tittar ut genom fönstret.
”Bella…” säger Edward och jag vänder mig om för att se att han fortfarande döljer sitt ansikte. ”Hon var… min livs kärlek. Men hon dog, eller rättare sagt, hon blev mördad.”
”Gud Edward, du behöver inte prata om det.” säger jag och tittar med sorgsna ögon på honom.
Han har gått igenom så mycket för att vara så ung.
”Nej, jag vill att du ska veta allt om mig innan du vet vad du ger dig in på.” säger Edward och tittar upp med allvarliga ögon. ”Jag kommer aldrig kunna älska dig så som jag älskade Bella, men jag kan försöka.”
”Edward…” börjar jag men han avbryter mig.
”Du måste förstå att jag aldrig skulle vilja skada dig på något sätt, faktum är att jag har försökt att rädda dig så många gånger att det inte är otroligt. Du är en värre farlighets magnet än vad Bella var.”
”Ehm, nu hänger jag inte riktigt med.”
”Det du inte vet skadas du inte av”, viskar han och lutar sig framåt mot mig.
Varningsklockor börjar ticka i huvudet när han kommer närmare och närmare mig. Det här är så inte vad jag hade tänkt mig, han prata om sin döde flickvän och sedan kyssa mig. Det är inte rätt! Men det brydde han sig inte om för två sekunder senare nuddade hans läppar vid mina. Dom var kalla och hårda men jag kände hur hela kroppen nästan blev till spagetti och hur jag snabbt besvarade kyssen genom att mina händer for runt hans nacke och tryckte in honom till mig. Hans läppar for från mina och jag stönade av onöjdhet och han skrattade lite åt mig innan hans läppar började sakta röra min vänstra kind och neråt tills den stannade på halsen, där jag kände hur han andades ut.
”Jag tror jag är förälskad i dig”, erkänner han och jag tar ett snabbt andetag när jag känner hans svala andedräkt på min hals.
Det var nästan omöjligt att tänka när han var så nära och mina fingrar var i hans hår.
”Jag tror att du har en väldigt konstig effekt på mig”, säger jag och drar motvilligt mina händer från honom och ler när han tittar oförstående upp. ”En positiv effekt, utan tvekan.”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Dimmalimm - 14 dec 08 - 21:46 | | Nu vill jag veta hur bella dog! (det kanske redan finns med längre fram...) för det gör hon ju inte i boken! Eller har jag missat något extra kapitel i slutet? | | etsigav - 8 dec 08 - 22:35 | Perfektion.
Besattheten på den här ficen har samma effekt som böckerna typ.
Förstår du då hur bra detta är? :D | | NadaZero93 - 6 nov 08 - 16:18 | | wow jättebra! skrive en fortsättning!! snälla? *hundögon* | | Maadelen3 - 5 nov 08 - 18:14 | | grymt bra ;D inte för att jag läst någon annan än till Eclipse (visst är det den senaste som kommit p åsvenska? X)) åså, var det sjukt bra :'D | Swejk - 5 nov 08 - 17:27- Betyg:  | | BÄST!! Synd att det inte kommer nån mer nu...? <33 | | gbg_95 - 5 nov 08 - 17:18- Betyg: | | jättebra skrivet, vill gärna ha en fortsättning | | JennnyJ - 4 nov 08 - 19:28 | som fanns i skogen, och jag visste inte vad.
Det var tjock dimma i skogen och
Hennes röda ögon, blod som rann nerför ögonen och hon snyftade.
Där kändes det lite knas att läsa... dels för att det blev så 'mycket' skogen och ögonen..
Men kan skriva;
som fanns i skogen, och jag visste inte vad.
En vit, tjock dimma svävade mellan trädstammarna och jag såg...
och
Hennes röda ögon, mörkt blod som rann från dem längst med hennes bleka kinder och hon snyftade.
... Man måste så klart inte skriva så som jag föreslog och det du skrev var bra, bara att det var en sak som jag hakade upp mig på (det ENDA i hela historien, för den var helt grymm), men ett tips är att om man bara ska beskriva lite av utseendet så kan man ju försöka brodera ut det lite, men se till så att det inte blir tjatiga upprepningar :P
Annars så var den helt grym och jag överväger starkt att läsa själva bok serien ;) XD
Men jag vill gärna ha en fortsättning! :D
Kram JvJ | | Guldvattnet - 4 nov 08 - 19:13 | | Denna del var klart min favorit av dina delar den var väldigt välskriven och jag vill gärna se mer av det :) faaan va jag tycker synd om edward.. med bella död.. aja förjävligt bra skrivet :)<3 |
|
|
|
