Vindspel del 5 |
Vi stod framför varandra, utan att säga ett ord. Ingen vågade bryta tystnaden. Jag var rädd att om jag skulle säga något dumt och hon skulle lämna mig ensam nu när det var kallt men vackert.
Jag var rädd för den lilla människan i hennes mage. Mina tankar vandrade till ”alienfilmerna” och jag ryste. Hon tog min rysning som något annat.
”Vadå?” Men hon log.
Hon smekte sin mage, än så länge var den inte så stor, men dold bakom stora tröjor tänkte man inte på den. Jag hade massor av frågor men kunde inte ställa dem.
”Jag är i tredje månaden. Hennes pappa är helt förstörd fast han kommer nog acceptera det snart. När han får se henne i alla fall…”
Blondies röst lät svag, ledsen men beslutsam.
Jag skrapade med foten i marken. Skulle jag fråga om pappan, vem han var. Jag hade ju ingen aning!
”Du känner honom inte” svarade hon, som alltid kunde läsa mina tankar. ”Men jag känner honom inte heller, förresten.”
Snön gnistrade och det såg ut som vi var med i en saga. Hon var prinsessan och jag var kammarjungfrun, jag skulle ta hand om henne och vara hennes trogna vän.
”Men kan du säga något! Jag får panik!”
Hennes ögon såg ovanligt blå ut. Blanka, tårögda men välsminkade. De lyste.
Vi satt i köket med varsin kopp the i handen. Jag ansträngde mig för att få i mig någonting, men varje gång jag satte läpparna mot den spruckna koppen fick jag kväljningar. När jag fick in lite the spottade jag snabbt ut det i koppen, försiktigt. Det fungerade inte att ha något i munnen för hela tiden såg jag din mun framför mig. Dina läppar som mötte mina och var så förvånansvärt mjuka men ändå torra.
Tårarna kom plötsligt, aldrig förr har de kommit när jag varit med någon annan än mamma.
”Älskling?” Blondie tittade på mig med sina stora ögon, de var tårögda också.
Hon sträckte fram sin hand och snuddade vid min. Jag ryckte till men lät henne ta den, försiktigt möttes våra handflator.
”Det kommer bli okej.”
Då kom de, tårarna, i floder. Jag grät för allt. Jag grät för att jag hade saknat henne så, för att jag saknade dig, för att du hade lämnat mig när jag var som svagast och på ett så hemskt sätt. Att jag fick ta hand om dig men misslyckades. Att min älskade Blondie var tvungen att springa till toaletten och spy upp sitt the. Att allt var så jävla meningslöst när du tog livet av dig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Aliki - 15 nov 08 - 19:17- Betyg:  | | Den är underbar. | | jeba1215 - 6 nov 08 - 20:57- Betyg: | åh Herre gud det är en underbar novel
du äger | | honheterjenny - 3 nov 08 - 21:40 | åhmengud.
skriv på människa!
jag älskar det. |
|
|
|
