(oneshot) |
okej, lyssna: I skolan ska vi skriva en "saga" fantasi/skräck o annat crap som jag suger på. Jag valde skriva en skräck, men kom sedan på att det var en otroligt dålig idé då jag inte kan skriva skräck xD men har nu försökt, och kan säga direkt att resultatet INTE blev bra! xD haha
Och så tröttnade jag när jag kommit till ungefär hälften ^^ och skulle uppskatta lite respons här då va ;) säg PRECIS, japp, PRECIS vad NI tycker, ni får avksy den, ni får hata den, ni får tycka den var bra, vad ni vill allstå, okej? bra :)
Jag tål kritiken! och jag vet att den suger crap x) hahah
men kommentera nu va <3, kjamar och pössar från lilla moi :) <3
Jason tolv år, varulv
Ondska. Mörker och alla vägar är blockerade. Inga utvägar finns, förgäves springer han omkring i cirklar och det enda han hör hans egna häftiga andning. Luften är tung, som en tjock dimma hänger den över plasten pojken är på. Ögonen är sprängfyllda, röda, och tårarna rinner som ränner ner från hans kinder ner på hans trasiga kläder. Panikångesten håller bort all förnuft han har i hans tolvåriga kropp och ängen han kommit till känns som ett fängelse. De vassa långa huggtänderna glimtar till i månljuset och håret på hans rygg reser sig upp. Han vill inte vara såhär, vill inte varje fullmåne förvandlas till det hemska odjur han blir. Ett blodtröstigt monster som på nätterna söker upp människooffer för att släcka sin egen hunger.
Förskräckt ser han hur hans händer blir större, hårigare och naglarna som växer till klor farligare än på ett lejon. Smärtan som går genom hela kroppen under förvandlingen gör så att han faller ihop bland blommor som inte längre passar in i bilden. Han skriker till. Ett högt och plågsamt skrik. Han sliter sig i håret, kniper med tårna och slutligen far upp som ett skott med kutad rygg. Jason finns inte längre. Han är borta för natten, nu är monstret djupt inom honom frisläppt och okontrollbar redo att jaga. Han springer iväg på alla fyra, de nakna håriga fötterna på det mjuka gräset och händerna knutna till nävar så att knogarna tar i försvinner han in i staden. Klockan är nu elva den kyliga juni kvällen som Jasons förvandlade kropp springer fram i staden på den nu hårda svart beklädda betongen, Jason själv skriker långt ner i sig själv av rädsla av som kommer att hända, något som han inte vill göra man inte kan hindra och imorgon kommer han inte att minnas något av som har hänt på natten.
Malmö ligger i halvmörker och byggnaderna lyser starkt inom dem där det finns folk. Jason vädrar i luften som den varulv han är, söker efter en saftig middag. Röster hundra meter bort lockar honom ditåt, följer trottoarens kant och bilarna stor stilla. Det enda som hörs i den ovanligt tysta Malmö är de rösterna som han nu letar upp. Klorna klickar tyst emot betongen när dem nuddar det och tungan hänger utanför med nosen i vädret.
Väl framme där rösterna kom ifrån stannar han till bakom en buske, dem är i en park. Jason och en kvinna i trettioårsåldern med barnvagn och en man. De pratar. Men Jason lyssnar inte, känner bara doften av människokött och slickar sig hungrigt runt munnen.
Långt nere i halsen burrar det till, halsen vibrerar och han morrar lågt. Ett läte som får kvinnan och mannen att tystna. Jason ryggar genast snabbt tillbaka, lägger sig platt på marken medan dem tysta spannar ut i dunklet av endast en svagt lysen lampa lite längre bort.
När de inte hörde något mer fortsätter de sitt samtal, och Jason ligger kvar på lur.
Väntar, hungrar och spänner ut klorna.
Det är inte fören trettiofem minuter senare mannen försvinner iväg, men kvinnan är kvar med barnvagnen och Jasons hungriga kropp kan inte längre vänta.
Han trampar med fötterna och knogarna i marken bakom busken, kröker på den beniga och håriga ryggen och öppnar sin blodtröstiga käft.
De långa tänderna blänker till och han hoppar fram. Kvinnan som stått med ryggen mot honom vänder sig förskräckt om, ögonen vidgas av synen.
Större än en varg, lik en människa står en hemsk varelse med kutad rygg och stirrar med sina gula ögon på henne. Spänner in blicken och morrar dovt. Kvinnan kastar sig snabbt över barnvagnen men Jasons odjur är snabbare. Ett gällt skrik skär genom den ömtåliga tystnad och spricker.
Stelnad av skräck ser kvinnan hur Jason tar sats och hoppar högt upp i luften med klorna utdragna och ryter hotande mot henne.
Tyngden av Jasons tunga kropp gör så att kvinnan faller handlöst bakåt och ett gällt upprörd skrik kommer från barnvagnen. I en kamp för att rädda sig själv och sitt barn slås hon mot Jason som sitter på henne och kör in klorna i hennes armar så att hon skriker högt av smärtan som tränger in i veranda fiber i hennes vakna kropp. Kvinnan gråter och skriker medan hon med den lilla kraftansträngning hon har försöker komma ur hans grepp, men misslyckas.
Jason trycker in klorna ännu mer så att blodet mer eller mindre sprutar ut då ha träffat ådran djupt in i handlederna. Kvinnan flämtar till, hennes kropp rycker kraftigt till och Jason sätter bakklorna i hennes ben. Kramar om och tränger in klorna i köttet så att marken under dem färgas röd.
Skriket och gråten från barnvagnen fortsätter och ingen hör någon av dem.
Fullmånen är stor och himlen är klar men inga stjärnor finns där. Jason morrar vid kvinnas öra och greppet om henne armar och ben hårdnar, blodet pulserar ut ur hennes kropp och hans gula ögon stirrar glupskt in i kvinnas gröna som börjar tappa fokus.
Hans tungspets börjar dansa som eldar på hennes späda hals och ryter till djärvt. Kvinnan är i en slags trans, en trans mellan levande och död. Och hungrig siktar han käften mot hennes bröstkorg och kastar sig över henne som hon vore ett litet köttstycke. Sliter tag i skinnet och fläker upp det, tjockt blod sprutar över honom och hela marken omkring blir till en enda stor blodpöl.
De vita revbenen börjar synas under.
Jasons rygghår står upprätt och tuggar knappt köttet, sväljer det helt bit för bit och klorna som sitter i armarna och benen har gått så djupt igenom att de gått rakt genom det.
Han siktar in sig på halsådern och sätter tänderna in i den och det sprutar blod rakt upp. Han sliter och drar, drar ur klorna ur den ena armen och av det sliskiga ljudet när han gör det råkar han riva ett stort köttigt och blodigt sår på armen. Sen tar han hjälp med tassen genom att trycka ner hennes huvud från hennes livlösa kropp och sliter av det. Börjar gnaga där huvudet suttit och slickar i sig blodet som rinner i stora mängder ut. När han förut grävde i magen åkte meter långa tarmar ur och gul sörja sipprade även ut som blandades med blodet omkring dem.
Och under hela måltiden skriker det från barnvagnen, men Jason igronerar det och kastar sig över kvinnas nu sönderslitna kropp som bara består av ben och slamsor. Benen tuggar han i efter hand rent, magsäcken från kvinnan ligger bredvid henne bland de blodiga tarmar och den ännu varma levern.
När det mer eller mindre inte finns något kvar av kvinnan, sniffar han i luften och blicken dras åt barnvagnen som fortfarande skriker och gråter för full hals.
I vagnen mötts han av en liten mjuk sak som med ihop knippade ögon aldrig slutar låta och Jason blir arg. Ryter åt ungen som inte slutar att låta och griper tag i barnvagnen och börjar häftigt skaka den. Men när den bara låter ännu mer blir Jason mer argare och ryter bestämt och högt mot den, skakar kraftigare och skrikandet tystnade plötsligt då ett hemskt ljud löd från den.
Jason tittar undrandens på den, ungen ligger tyst med huvudet i en konstig vinkel.
Precis när han tänkte sätta klorna i det ynkliga varelsen börjar solen att gå upp och reflexmässigt försöker han skydda sitt ansikte dränkt av blod mot solens strålar.
Och när de nuddar hans kletiga röda päls är det som någon drar isär kroppen itu och vrålar till som sakta ändras till skrik. De gula ögonen får en annan färg, gröna, och Jason kryper ihop i fosterställning och skriker av smärtan som drar i honom.
När Jason är sitt vanliga jag, en tolvårig pojke som inte kan hantera det monster han blir om nätterna då det är fullmåne börjar han gråta.
Blodet på hans kropp, händer, mun och överallt på marken gör honom rädd och illamående men synen av den sönderslitna kroppen får honom att spy så att den stanken blandas med dött.
Fyra meter ifrån han, där det ni inte längre knappt är en kropp ligger köttstycken, slamsor och inälvor med tarmar och mängder av halv torkat blod som lyser starkt röd i solen.
Det är inte fören som Jason tittar närmare som han upptäcker vems huvud som ligger nästan undangömd under en buske med uppspärrade ögon som stirrar tomt tillbaka vem det är.
Magen vänds ut och in, och en kraftig magvärk slår till. Tårarna börjar rinna, och i barnvagnen vågar han inte titta i.
Jason reser sig upp på skakiga ben som knappt håller, flera gånger om måste han stanna till och försöka få tillbaka balansen. Han lämnar parken, går längre och längre därifrån och vägrar stanna.
Inom sig hatar han sig själv, men en annan känsla skrämmer honom mer än synen av sin döda mamma och syster, är att han börjar gilla vad han blir om nätterna när fullmånen förvandlar honom till ett monster.
En varvulv full av ren ondska.
_______________________________________
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Airya - 4 nov 08 - 10:17 | | oj, hehe ^^ Tack så så mkt!! :D | _mos_ - 3 nov 08 - 23:28- Betyg:  | den var skitbra! Jävlar, den var riktigt läskig!!
Vissa stavfel som du kanske borde kolla igenom, om du ska lämna in den menar jag.
Men du skriver riktigt bra, väldigt målande och man fick en bild i huvudet av hur du menade.
Two thumbs up from me :D |
|
|
|
