Stjärnan lyser upp min väg. |
Kvällen är kommen och ensamheten smyger sig fram.
Här sitter man igen, ensam, i all smuts och damm.
Dagens ljus och glädje, hjälper mig att glömma,
då är det lätt, att både själ och hjärta tömma.
Men jag ser en stjärna i mörkret som lysa klart.
Allt ska vända, och få en helt ny start.
Jag tror på stjärnan, jag tror på hoppet,
detta är förhoppningsvis inte det sista loppet.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | cidde1 - 31 dec 05 - 04:52- Betyg:  | | jätte fin dikt gillade den kramiz cidde1 |
|
|
|
