På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

josefinesjölinhjärtaantondahlberg? del 11

nu ska jag göra det jag är bäst på,"klaga på mig själv om mina noveller".
Så då var det klart, Delen blev kort, och det kommer nog redan innan onsdag en lååång del 12. :)
hoppas det gillas, ska försöka skriva klart del 2 "Cornelia&John".
Puss /p

Vi måste prata, jag mår inte bra att ha det såhär, kan du ses? älskar dig / J

Jag tänkte igenom vad jag skrivit i smset, "jag mår inte bra att ha det såhär".
Det gjorde väll inte han heller, han måste väll iallafall mått sämre?
Jag fick ett kort nej tillbaka, och jag tänkte att det inte var någon idé att svara.
Han ville verkligen inte.
Kanske var det försent? Det var ju ändå två veckorsen det tog slut.
Han kanske har kommit över mig.
Olivia hade inte hört av sig och jag hade inte kollat vad hon svarat på kommentaren på bilddagboken.
Jag loggade in på msn, och reagerade direkt på att Victor hette: Vicce. Är ute med Dahlberg (: Ring !
och Anton Dahlberg # 14 - ute med victor, ring vetja.
Hade dom slått ihop sig nu?
Jag gick in på bilddagboken, Anton hade lagt ut en bild.
Det var ett gammalt familje kort, han och Victor stod och höll varandra i hand, och Antons mamma stod precis bakom dom och höll om en man, som troligen är Victor pappa.
Texten löd såhär: Skönt att vi äntligen rett ut allting, även fast vi var mogna och gjorde det i PM, istället för irl, men ska bli jävla trevligt och börja umgås igen :) !
Victors kommentar på den bilden: "Pm forlife! nu jävlar ska vi spela ut slampan."
Slampan antog jag att det var jag.
Jag kom på att jag kunde Antons bilddagbokslösenord, och av ren nyfikenhet loggade jag in på hans och tryckte upp Pm.
Jag tryckte upp historiken för att kunna läsa allt i ordning.

AntonDahl-berg: Jag har tänkt på en sak, det finns ingen andledning i världen att vi är osams.
Jag menar bara för du pappa slog mig och min mamma, väldigt mycket, förlåt, så kan jag ju inte vara sur på dig.
Vicccc4e: Nej, och jag mådde ju precis inte bra av att du försökte göra allt värre för mig? Jag mådde redan sjukt dåligt av att min, Min pappa, mitt egna kött och blod, slog dom två familjemedlemarna som bara var halvor för mig, men ändå betydde mest.
AntonDahl-berg: Jag vet det var dumt, men jag blev så arg på er båda, ville inte se er överhuvudtaget mer, efter att han hade puttat ut pappa från balkongen så hon låg på sjukhuset i över en månad.
Vicccc4e: Jag förstår din ilska, därför har jag inte gjort någon stor sak av det här.
AntonDahl-berg: Godtar du min förlåtelse? Skulle vara jävla kul och börja umgås igen.
Vicccc4e:Jag godtar den och håller med, men vad tycker din mamma om detta?
AntonDahl-berg: Var det du som slog henne eller? Hon gillar dig, fortfarande!
Vicccc4e: :), tycker föresten påtal om något helt annat att Jossan är helt sjukihuvudet, ni var verkligen fina ihop, men asså. Du är värd något bättre.
AntonDahl-berg: Jaja, hon får knulla runt så bäst hon vill nu, det är ju slut.. :(
Vicccc4e: Det kommer gå bra grabben, adda min msn istället, den står på presentionen.

Jag loggade fort ut ur hans bilddagbok, och tryckte ner websidan.
Dom är sams.
Dom kommer göra någonting imot mig.
Jag slog in Olivias nummer på min hemtelefon och ringde.
-Hej det är Olivia sa hon glatt.
-Hej, det är jag.. Jossan!
Klick.
Så la hon på.
Vad ihelvete, vad var det med alla.
Jag hade ju förfan inget gjort det, jag hade ju inte haft sex med Victor!
Jag hade ju inte!
Fast jag hade ju, försökt, jag hade tänkt.
Direkt efter.
Jävla hora är jag. Fyfan jag borde dö.
Dagen därpå när jag loggade in på min bilddagbok var alla mina 92 bilder kommenterade av Johan och Anton.
Kommentarerna från Anton stod det: Åt helvete med dig!
Och dom från Johan: Jävla slampa! sug kuk hora.
Det kändes någonstans inom mig som om Anton inte ville kalla mig saker.
Snart var det måndag och jag tvingade mig själv att klara av skolan.
När jag kom till skolan satt Isak Jacob Anton och Albin och Victor på bänken vid skåpen.
Dom snackade och när jag gick förbi skrattade Jacob.
-Hora! Ropade Albin efter mig.
Killarna började skratta.
Jag låsades inte höra.
-Fyfan vad hon knulla mig den där kvällen du vet Anton, sa Victor och garvade.
Jag kollade på dom, jag såg hur Anton sjönk ihop i sig själv, men ändå stod han i mot och tvingade sig fram ett osäkert ord.
-Slampa!
Albins blick penldade mellan mig och Victor, och jag kände en tår trilla ner från min kind.
Det spelade ingen roll om jag sa imot eller inte.
Dom skulle ändå aldrig tro mig.
-Anton jag måste snacka med dig. Sa Albin osäkert men pendlade fortfarande mellan mig och Victor.
Anton nickade bara.
-Nu,
-Nej sen, skrattade Anton.
Albin suckade.
Precis när jag tänkte gå förbi dom drog dom ner mig på dom.
-Ska vi gå till toan och ha lite sex va, va, va? Retades Victor och kysste mig i pannan.
-Sluta! sa jag strängt och försökte dra mig därifrån.
-Vare skönt när vi hade sex senast eller ?
-Vi hade aldrig sex, så vad fan håller du på med?
-Hade vi ju,
-Åt helvete med dig att vi inte alls hade, men jag förstår, bara för jag dissa med dig och sa att jag fortfarande hade känslor för Anton, så måste du självklart ge igen,
Bara för du...
Jag avbröt mig själv och märkte att dom hade släppt taget om mig och att jag kunde gå.
Jag slängde iväg böckerna och sprang därifrån.
När jag kom hem var inte Annelie hemma,
Jag gick upp för trappen och in på toaletten.
Jag hade mitt liv, jag hade ingen jag ville inte leva såhär.
Jag letade upp min rakhyvel och mellan tårarna drog jag den hårt i armen.
Blodet rann, och jag kände smärtan.
Det gjorde verkligen ont.
Trårarna forsade jag och drog en gång till, mycket hårdare.
Jag svimmade av och vaknade sedan i ett helt vitt rum.
Jag såg suddigt att det satt någon brevid mig.
Men synen klarnade mer och mer.
Det var Annelie, hon höll i min arm.
-Du är vaken! Grät Annelie och tryckte på en knapp som satt på väggen och bara nåra sekunder senare kom två sjuksköterskor in.
Dom frågade om jag visste vad som hade hänt, ifall minnet var kvar.
Och varför.
Sen gav dom mig en spruta och berättade varför jag låg
här. Att jag hade tappat så mycket blod att jag svimmat av.
Dom frågade ifall jag var hungrig vilket jag nekade, jag hade ingen lust och äta.
Men ända kom dom in med mat till rummet och nåra järntabletter.
Sen lämnade dom mig och Annelie ifred.
-Du kanske inte vill berätta för dom varför, men snälla Josefine, berätta för mig.
-förlåt, viskade jag.
Hon kramade om mig.
-Du vet att jag alltid finns här och kommer aldrig svika dig, du får inte lämna mig. lämna oss, Tänk på Anton, och Olivia!
-Dom hatar mig i vilket fall.
-Men vad säger du?
-Det är slut mellan mig och Anton, Olivia vill inte veta av mig längre!
Annelie tog tag om mig.
-Jag kommer aldrig lämna dig.
Så satt vi där, och höll om varandra i flera minuter, timmar.
-Jag måste dra, jag kommer om någon timme igen, är det okej? Frågade Annelie.
Jag nickade så pussade hon mig på pannan och gick.
Precis när jag tänkte somna om öppnades dörren och Albin steg in.
-Hej. sa han försiktigt.
-Hur visste du att jag var här? sa jag surt.
Jag visste att snart kom ordet, Hora, Slampa, äckel, drägg, fitta, vad som helst, snart kom det.
-Jag ville bara säga förlåt.
Jag kollade inte mot honom utan vände blicken mot väggen.
-Hur kommer det sig? frågade jag.
-Jag tror på dig, Victor är helt sjuk, han sitter hela tiden och snackar om vilket sex ni hade, Anton mår bara sämre, men vågar inte säga imot Victor.
Jag ser hur mycket Anton saknar dig, och jag tror på dina ord att ni aldrig hade sex, Det var ändå fittigt det ni han och göra, men jag tycker bara så synd om dig.
Alla har gått överstyr tillomed jag! Du är inte värd det här Josefine, du är en bra tjej, det vet jag. Du är inte värd och ligga här i den här jävla sjukhusbädden.
Jag började gråta och kramade om Albin.
-Jag älskar Anton så jävla mycket, grät jag.
-Jag förstår det, allt kommer fixa sig, sa han och strök mig över håret.
-Nej ingenting kommer fixa sig, ingenting, jag kommer aldrig få tillbaka honom, och Olivia hatar mig, jacob och Isak också, Albin jag har bara dig nu.
-Nejnej, Isak och Jacob tror på mig, Anton vägrar lyssna, han bara gråter och drar där ifrån när jag försöker förklara. Olivia vet ingenting om att du ligger här, men hon är inte sur på dig.
-Mitt liv kommer aldrig bli som förr igen Albin, aldrig!
Albin drog upp sin mobil och började knappa in ett sms.
Han fick inget svar på smset men bara någon kvart senare kom Olivia in.
-Jossan, jossan förihelvete! vad har du gjort! Hon grät floder och hoppa på mig.
Så pratade vi igenom allt, och snart hade alla samlats där, utan Anton.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

sorgen - 3 nov 08 - 16:08

Skitbra!!!

amandix - 3 nov 08 - 10:34- Betyg: