Vindspel del 3 |
Dagarna gick och snön föll, landade mjukt på marken och smälte sedan för att lämna plats åt en ny flinga. Temperaturen sjönk och en dag låg snön kvar när jag vaknade på morgonen.
Natten hade inte väckt mig och jag kände mig för första gången på länge, utsövd.
Och det var solsken ute.
Mamma var ovanligt pigg och glad när jag vaknade. Hon hade packat en väska och så fort jag steg upp fick hon mig klädd och sedan gick vi ut i snön.
Jag satte mig i bilen med ögonbindel, nervös och lycklig. Vad var det nu för något hon hade hittat på?
När bilen stannade en halvtimme senare slet jag av mig ögonbindeln. Parkeringen var full med bilar. Runt om kring mig hördes barnskratt. Även vuxna röster, och de var också glada.
”Vart är vi? I himmelen?”
Mamma skrattade. Hon såg så lycklig ut, knep ihop ögonen och tryckte bak hakan.
Jag steg ut och genast ökade ljudvolymen. Det var människor överallt!
Paniken började komma men mamma tog snabbt tag i min hand med sin stickade tumvante. Jag blev lugn.
Solen sken starkt och jag kisade. Vi var vid en backe, många backar. Backar överallt!
”Åh, mamma!”
Hon grävde fram sin plånbok och log.
”Här ska åkas skidor!”
Vi var glada och pigga båda två. Jag älskade fart och frisk luft. Och mamma. Hon var underbar!
Ett par timmar senare var vi tvungna att vila, i alla fall jag. Mamma var ung och vältränad, och när hon åkte skidor såg vi ut att vara syskon. Hon var visserligen väldigt ung, 30. Hon blev gravid som femtonåring, vägrade abort och födde en dotter. Jag.
Ändå har hon inte varit en ”kompismamma”. Hon har varit förstående, lugn och väldigt omvårdande. Helt perfekt.
Vi satte oss på en bänk utomhus. Mamma plockade fram en termos med varm choklad, en påse marshmallows, en macka med skinka, ost, tomat och paprika och några bitar choklad.
Jag lyckades faktiskt äta, och jag visste att mamma aldrig gick någonstans utan mina näringsdrycker. Till och med en bit choklad lyckades jag få i mig. Nästan. Jag hade den i munnen tills den började smälta, sedan spottade jag ut den i snön och började gråta.
Mamma kramade mig och sedan åkte vi hem. Jag somnade i bilen, kall och trött men lycklig.
I mina drömmar sjöng änglarna för mig, högre och högre tills det blev obehagligt. Men ändå kunde jag inte sluta dansa. Mina fötter trummade mot marken fast jag stod på ett moln. Jag gled längre och längre bort från de andra, jag hade inga vingar så jag kunde inte komma tillbaka. De blev mindre och mindre, suddigare och suddigare men sången blev bara högre.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Aliki - 15 nov 08 - 15:47- Betyg:  | | du skriver så bra. | | jeba1215 - 6 nov 08 - 20:51- Betyg: | | helt och hållet underbart | | honheterjenny - 2 nov 08 - 15:46 | | usch, den är superbra. verkligen |
|
|
|
