...
Jag står redan vid dörren och rektorn tränger sig förbi för att öppna dörren åt oss. Han öppnar den på vid gavel och ler då vi tre tågar ut. Jag går ut sist, för jag skäms. Skäms över mina föräldrar. Över mig själv. Över tårarna som rinner nerför mina kinder . Över allt som jag beblandar mig med. Jag bär en sån skam och en sån självdestruktivitet. Och tanken på att jag aldrig mer kommer få träffa min älskade tynger ner mig.
Men plötsligt, när mamma och pappa tagit några steg utanför dörren och jag kunnat få överblick utanför ser jag ett välkänt ansikte. Hela jag blir varm och automatiskt far ett leende på mina läppar.
Fabian.
Min älskade Fabian.
Ett helevete övergår direkt till ett paradis.
Han sitter på en stol vid ett bord utanför och direkt då han får syn på mig skiner han upp och reser sig upp. Mamma och pappa fnyser då de ser honom och fortsätter småprata lite med rektorn. Men vad gör han här? Har inte han flyttat?
Fabbe springer plötsligt fram till mig, tar min hand och drar med mig.
Jag fattar ingenting. Vad ska vi göra? Har han en bil utanför som vi ska rymma i? Så slipper jag börja i den där jävla skolan eller vet han en bättre utväg..?
Jag blir hög av att hålla hans hand. Jag svär – han är en drog för mig. Jag kommer dö om vi skiljs åt. Det vet jag. Han drar mig förbi mina föräldrar och rektorn och vi börjar gå längs korridoren i bredd, hand i hand. Plötsligt hör jag hur mamma ropar efter mig:
”Holly! Vart är du på vägen? Vi ska hem och förbereda inför imorgon!”
Jag svär inombords åt min igel till morsa. Låt mig för fan ha en sista dag med min pojkvän, eller?
Nu ska jag gå två och ett halvt år i en dötrist skola så nu kan jag väl få vara med honom jag älskar mest av allt? Bara den tanken skrämmer mig enormt men just nu kan jag bara koncentrera mig på Fabian, att jag är med honom just nu. Jag tittar på honom – förväntansfull vad han hittat på.
Då börjar Fabbe sjunga, eller tjaa...det ska föreställa sång men det låter mer som ett skrik:
”Jag är ett äkta emobarn, emobarn! Jag är ett äkta emobarn, emobarn! Med snedlugg, skärsår massor av kajal. Jag är ett äkta emobarn, ja ett äkta EMOBARN!”
Och han fortsätter. Jag är inte chockad alls – för det här är så Fabian, men ett glädjerus far igenom min kropp. Det här är vi, du och jag Fabbe.
Det verkar som om hela skolan är helt knäpptyst förutom Fabbes sång. Vi går hand i hand sakta i korridoren och alla stannar längs väggarna och tittar på oss förunderligt. Jag kastar en blick bakåt och ser hur mamma, pappa och inte minst rektorn gapar av förvåning. Mammas blick är ond och jag kan nästan se vad hon åt till frukost. Hon hade inte precis förväntat sig något sådant här intermezzo på skolan.
Jag tittar leende på Fabbe där vi går fram. Han nickar uppmanande till mig. Och jag klämmer i:
”Jag är ett äkta emobarn, emobarn! Jag är ett äkta emobarn, emobarn! Med snedlugg, skärsår, massor av kajal. Jag är ett äkta emobarn, ja ett äkta EMOBARN!”
Och vi fortsätter. Går likt en parad fram genom skolan. Vi skriker i kör och alla stirrar på oss, vissa med uppskattning i blicken, vissa med...det motsatta. Katrin, Paula, Åke – alla är där. En fashioncoretjej filmar oss till och med med mobilen - med ett leende på läpparna. Och hon gör tummen upp mot oss då hon ser att jag ler vänligt åt henne.
Emma, Martina och Kalle och gänget står i ett hörn och tuggar tuggummi och blänger på oss då vi går förbi dem. Emma slänger med håret, Martina himlar med ögonen och killarna tittar argt på oss.
Och jag älskar att vara i den position befinner mig nu i: vid sidan om honom jag älskar mest – där vi stolt kan spatsera och flumma omkring och leva livet. Och att vara oss själva utan att någon jävla idealistförklarad idiot kan hindra oss. Vi bryter de oskrivna lagarna, Fabian och jag. Kanske är det det jag är född till?
Den underbara känslan far igenom mig: att jag bryr mig inte. I don’t care. Je m’en fous. Och bara en enda känsla kan tangera den: Fabian. Då vi hunnit få en personlig fanclub, bestående av några fashioncores samt hårdrockare som står i ena hörnet, kastar jag en blick på Fabian. Han ler stort mot mig och trycker min hand extra hårt.
”Känns det bra?” frågar han retsamt.
”Lätt” flinar jag och rufsar till hans hår.
Våran fanclub fortsätter skrika och hurra åt oss medan vi fortsätter med våran I-don’t-care-I’m emo-anyway-sång och marscherar längs korridoren. Plötsligt hör jag hur några klackar ekar i korridoren. Jag sväljer och förväntar mig det värsta:
Mamma.
Och visst är det hon. Det är möjligt att hon haft en operakarriär bakom sig (något som hon i så fall undanhållt för mig) men hennes skrik överöstar min och Fabbes sångduo samt våra fans:
”SLUTA HOLLY MED DE DUMHETERNA!!!”
Fabbe och jag avslutar tvärt och det blir tyst i hela skolan. Vi vänder oss hastigt om och får syn på mamma, som står i en hotfull position en bit bakom oss. Pappa och rektorn ser förvirrade ut där de står strax bakom henne. Precis som om att mamma var the gangleader. Tillåt mig att skratta. HAHA.
Skolelever och lärare står längs korridorens väggar och förväntar sig en riktig dramatiskt scen. Okey, here you go.
Ilskan kokar inom mamma och man kan nästan se hur röken pyser ut ur öronen på henne.
Hon är så jävla arg.
”VAD HÅLLER DU PÅ MED?!” fräser hon ut och jag känner direkt hur allas blickar riktas åt mig.
Jag känner hur mitt mod sjunker, jag kanske ändå inte var så fri som jag trodde. Mina axlar sjunker ihop. Är nära att falla pladask ner på marken. Jag är så svag...Men då trycker Fabian min hand extra hårt.
Kraft. Det ger mig mod och kraft.
Jag reser min gestalt, känner hur jag växer tio centimeter och spänner blicken i mamma. Känner hur publiken trånar efter ett svar. Jag tar god tid på mig, precis som om jag skulle säga ett väl valt svar.
”Jag sjunger hör du väl” säger jag bara och lyfter ena ögonbrynet.
Alla börjar skratta och jag kastar en blick mot Fabbe. Han ler stolt mot mig och blinkar med ena ögat.
Mamma ser ut att tappa besinningen (om hon inte reda gjort det...) och stampar i golvet med ena foten och skriker sedan:
”Imorgon börjar du en ny skola där du ska lära dig lite vett och inte gå omkring och skrika!”
Modet sjunker igen. Längre och längre ner. Blicken också.
”Vem har sagt det?” frågar plötsligt Fabian allvarligt och drar mig närmare sig och lägger armen kring min midja.
Kraft från min enda källa.
Han tittar argt på mamma och hon blir överumplad. Men hon återhämtar sig snabbt.
”Nu ditt lilla, homosexuella djur, kan du sticka härifrån för det här rör inte dig” säger hon med en tillrättavisande röst.
Då brister det för mig. Jag blir så jävla arg. Djur...? Rör inte honom...? HAN BETYDER MER ÄN ALLTING ANNAT! Jag finner inga ord, är nära att springa fram och knuffa mamma – hårt – men då plötsligt drar Fabbe mig till sig, slår armarna kring min nacke och börjar kyssa mig. Kyssa mig passionerat. Jag hör hur folk utbrister i ett förvånat mummel men jag skiter i dem. Jag kysser Fabian. Tvållukten uppvaktar mig igen – som en lugn hand på min oroliga själ.
Hans händer letar sig fram till min nacke, under håret och börjar smeka den. Och min hand stryker honom varsamt på ryggen under t-shirten, hans lena rygg. Jag känner hur mina lår och ben gränsar till hans för vi står så tätt intill. Jag njuter. Inför allas ögon. Inför allas fucking ögon bekänner jag min kärlek. Min kärlek till den enda jag verkligen bryr mig om. Fabian.
Efter en kort stunds ivrigt kyssande avbryter mamma oss med sitt gälla skrik:
”Sluta äckla er!”
Jag gissar att hon blev rejält chockad av oss.
Vi löser oss ur varandras grepp och Fabbe rättar till luggen med handen och säger högt och tydligt:
”Homsexuellt djur eller ej, jag är kär i er dotter och jag älskar henne över allt annat”
Jag kan inte låta bli att le och jag blir generad. Ännu en gång brister det ut ett förvirrat mummel och om jag och Fabbe varit kändisar hade detta varit en guldgruva för alla skvallerjournalister och det hade funnits dussintals av Se&Hör-journalister här nu. Jag känner hur Fabbe lägger sin arm kring mina axlar och trycker mig till sig. Han är min och jag vill bara skrika ut att jag känner precis likadant för honom.
Mamma blir helt förfärad. Hon tittar sig förvirrat omkring och när hon får syn på pappa, som stått undangömd bakom mammas one-man-show ryter hon åt honom:
”Gör något åt dem!”
Men Fabbe överröstar henne:
”Inget kan stoppa oss.”
Han kysser mig på pannan och säger sedan högt igen, fast han tittar på mig:
”We got the last word, didn’t we?”
Jag gör en dramatisk min och säger:
”Oh yes”
Sedan tar Fabbe mig i handen, vi vänder oss om och går iväg. Då vi kommit en liten bit hör jag hur folk därborta försiktigt börjar applådera för att sedan mynna ut i en dövande applådering-och-jubel. Jag kastar en blick på Fabian, han tittar inte tillbaka men han ler. Jag nöjer mig med det. Nu kan inget stoppa oss.
Vi fortsätter gå, utan några som följer efter, och då vi passerar ena trappan upp till media- och bildsalarna drar Fabbe mig i armen och säger:
”Hit upp!”
Vi småspringer upp och då vi kommit upp drar Fabbe mig mot en soffa som står bland alla stolar och bord. Han går baklänges och då vi kommit fram till den mjuka soffan lägger han sig på rygg och drar mig ner. Jag faller rakt över honom och direkt börjar vi kyssas.
Som jag längtat.
Vi säger inte så mycket, låter handlingarna visa vad vi känner för varandra. Jag kysser honom nedanför örat fortsätter med halsen. Händerna låter jag smeka över hans bröstkorg och det mjuka t-shirtstyget. Jag känner hur hans händer dras igenom mitt hår och över min rygg. Aldrig har mina känslor varit så uppenbara för honom som de är nu.
Våra kroppar stryks mot varandra och pirret inom mig äter nästan upp mig.
Jag är så kär, så lycklig, så fullbordad.
Plötsligt stannar vi upp och Fabbe sluter sina händer kring mitt ansikte. Han viskar, lätt flåsande:
”Du är allt för mig”
Jag är nära att börja gråta, fast av lycka. Jag har aldrig känt mig så lycklig som jag är nu.
”Fabbe, jag älskar dig” snyftar jag och Fabbe trycker mitt huvud mot sin axel. Han stryker mig varsamt över håret.
Plötsligt släpper han taget om mig och slänger av sig sin gråa t-shirt.
Jag blir helt överrumplad (kanske jag missuppfattade det lite också hehe...). Kan inte se något annat än hans vita bara överkropp. Blir förhäxad. Paralyserad. Det är bara Fabian jag vill se så här.
I Only Have Eyes For You.
Men det är en punkt jag fokuserar på:
”Ser du” säger Fabbe och pekar på bröstkorgen.
En tatuering.
Med mitt namn.
Ett hjärta där det står Holly i och ett datum.
”Vilken datum är det?” viskar jag och stryker lätt över tatueringen utan att släppa den med blicken.
”Den dagen då vi levde livet. Konsertdagen” säger Fabbe och tittar mig djupt i ögonen. ”Den är för dig”
Jag lutar mig fram och kysser den ömt. Du fattar inte hur mycket jag älskar dig... Sedan slänger jag mig i Fabbes famn och njuter av lukten från tvålen och hans närvaro. Vi sitter där hur länge som helst. Jag sitter i min älskades famn, honom jag älskar mest av allt. Han vaggar mig fram och tillbaka, lutar hakan mot mitt huvud och jag snyftar till. Honom jag trodde jag aldrig kunde få. Nu är han min och jag är hans. Och vi ska leva tillsammans förevigt. I den värld där inget kan skilja oss åt. Jag sluter ögonen med ett evigt leende på läpparna. Jag säger:
”Suicide is painless...”
”...only if you die with me” fyller Fabbe i och kysser mig.
I feel how my senses are dying.
But my feelings for you stay.
I’m dying and you’re dying in my arms.
Die, die, sweetheart.
I’m sleeping away now.
See you there – in that heaven where we can live together.
Voíla, voíla, voíla – kära läsare. Nå, vad tycks? Nu är det upp till er att övertyga mig om den var dålig eller bra – mowhaah – kommentera som galna grisar nu! :D
Tack att ni orkat spendera en massa tid på att läsa this thing och jag är glad över varenda kommentar ni gett mig. TACK, MERCI, GUTEN TAG....öhm... DANKE menar jag^^ & THANK YOU! <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
ossika - 22 mar 10 - 14:15- Betyg:  |
Men jag vill veta hur det blev sen!! Snäääälla! *Puppyeyes*
Asbra är den och jag blev nästan dirket kär i Fabbe. Kan du
inte trolla fram honom åt mig också? |
| gbg_95 - 13 jul 09 - 08:25 |
...här kommer jag igen och läser den här för 1000x gånger,
alltså den här berättelsen äe verkligen en av dem bästa jag har läst,
den var så jävla fantastiskt skrivet och de två sista meningarna...underbart <3 |
| alexz_th - 28 apr 09 - 00:15- Betyg: |
omg!
jeafjkasdf |
| Hanna9 - 8 jan 09 - 14:32- Betyg: |
| Den är ju nästan FÖR bra!! ;o <3333 |
| NeMriA - 16 dec 08 - 15:58 |
läste sista delen igen. det var en tabbe.
DEN ÄR JU SÅ FÖRBA***T BRA OCH JAG ÄLSKAR DEN SÅ MYCKET!! OCH DEN ÄR SÅ J**LA F*CKING BRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA.
ursäkta (A) |
| hejsa - 23 nov 08 - 12:13- Betyg: |
Läst varenda del ;)
BÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄSTTTTT <3333 |
| Nea96 - 17 nov 08 - 21:07- Betyg: |
| VARFÖR är den sluuuutt??????????????????? den var ju så jävla bra!! |
| Phaaail - 7 nov 08 - 00:28 |
| aaaaahw, så himla sjukt bra alltså :o :D |
| jovisst - 5 nov 08 - 16:33 |
| och nu är den slut *snyftsnyft* |
| NeMriA - 5 nov 08 - 16:16- Betyg: |
| håller med jovisst, håller upp alla händer och ben och allt möjligt!! GAH va bra den är O_O<3 |
| jovisst - 4 nov 08 - 12:37- Betyg: |
Woooow... så bra <3
INGA ORD!!!!! DÖR AV DET HÄR!!! :3
Alla som ÄLSSSSKKKKAR novellen räcker upp en hand, ok???
Jag räcker upp båda händerna + fötterna&benen + jag uppfinner
en maskin som gör hundramiljarder händer och räcker upp dom oxå!
Men det räcker liksom int :/ älskar novellen ännu mer <33 |
| NeMriA - 2 nov 08 - 22:05- Betyg: |
jävlar och helvete vad bra denna är!! O_O jag har inga ord för hur jävla bra den ÄR! alltså. det bästa slutet verkligen, jag blir kär! FABBE&HOLLY <3
MEN AAAH du är übertalangbarn! ffs!
alltså. den kunde inte slutat bättre. jag vill döda mamman, och om jag skulle sett dem när de sjöng, jag skulle ha applåderat av mig händerna allvarligt talat O_O
FÖR DEN HÄR ÄR BÄST! NO PROTEST! <3<3<3<3 massa hjärtan för den äger så himlamycketAAAH! bäst. någonsin. UGH!
LOVE! |
| WhyJustMe - 2 nov 08 - 21:04- Betyg: |
| Åå så bra :D:D men den är slut :'( och jag fick inte döda emma.. där sårade du mig riktigt mycket. xD |
| tjoh - 2 nov 08 - 11:40 |
| den var bra !!! :D men skulle han inte flytta ? :P |
| because - 2 nov 08 - 00:57- Betyg: |
alltså jävlar du är fan bäst på att skriva!!! borde fan skriva böcker!
typ kindah sitter här och lipar ihjäl mig! fyfan det här var bättre än alla böcker jag fan har läst! gaaash tkr du borde fortsätta på denna asså!! |
| Justmyfault - 1 nov 08 - 21:14- Betyg: |
ojojojo!
hela ... från början till slut harvarit helt fantastisk, ordagrant!
så jävla bra helt enkelt :) <3 |
| Snurrsnurr - 1 nov 08 - 20:25- Betyg: |
| så jävla fucking bra din jävla författar natur begåvning älskar dina novelle4r GAHHHHHHHHHH mejla när du har nya poå gång, puss å kram å puss för dennna GAAAAAAAH NOVELL !!!!!!!!!! |
