After the disaster - del två - ny häst? |
Fantia vaknade tvärt och såg sig omkring. För en sekund trodde hon att hon var kvar på skolan tills hon såg trädens gestalter runt omkring sig. Hennes stav låg bredvid henne och lös ett litet mjukt, magiskt sken som fick trädens gestalter att synas. Ädelstenen hon hade runt halsen glimmade litet lätt den också.
Hon suckade när hon fann att hon var ute i skogen – tog sin stav och reste sig upp för att fortsätta sin resa.
Hon hade bestämt att hon inte kunde återvända hem. Den enda som skulle lyssna då var hennes mor – och hon skulle inte kunna göra så mycket heller eftersom kvinnor inte hade särskilt stor makt.
Hon tog sig fram till Tyreifloden och följde den glittrande floden på väg nedströms. Hon såg ned i det mörka vattnet då och då men fann bara månens och stjärnornas spegelbilder.
Hennes långa hår föll ned på båda sidor om henne och hennes stav lös upp vägen framför henne.
Gryningen glimmade till då och då innan solen började stiga upp över skogen. Hon såg åter ned i flodens strömmande vatten.
En kort, mörkblond flicka var vad hon var. De stora lockarna i håret var en av de anledningarna till att många tyckte att hon var söt, men nu skulle alla bara avsky henne.
Hon skakade sorgset på huvudet innan hon fortsatte gå.
Solen stod mitt på himlen då hon satte sig ned för att äta något. Det var runt mitt på dan och hon kunde fortfarande skymta skolans torn bakom träden. När hon fann att hon inte hade kommit särskilt långt så suckade hon och lade ned sina saker i knytet igen innan hon fortsatte sin vandring.
Det hade väl gått runt en vecka när hon kom ut ur skogen. Hon hade följt floden nedströms hela tiden och lämnat skolan bakom skogen för några dar sedan. Hon lät sin stav försvinna i tomma intet när hon kom ut på en liten väg. Hennes mat tog slut för några dar sedan men hennes sorg gjorde så hon inte kände att hon var hungrig.
Hon följde vägen tills hon träffade på en hästhandlare. Hon såg litet försiktigt på den lilla hjord med hästar han hade med sig och vände sig sedan mot hästhandlaren när hon kom på att det skulle vara effektivare att fly till häst.
- Ursäkta? Frågade hon litet försiktigt när hon gick förbi mannen.
- Sade du något? Frågade han och vände sig mot henne.
- Jo… alltså…
Hästhandlaren skakade på huvudet.
- Det är inte bra att unga flickor går ensamma ute på vägarna, sade han.
- Jag kan klara mig själv, muttrade hon som om hon hade tagit det förnedrande.
- Jaha, sade hästhandlaren. Då behöver jag inte fråga dig om du skulle vilja följa med och hjälpa mig med hästarna?
Hon såg litet längtansfullt på dem innan hon skakade på huvudet.
- Jag kan inte, sade hon. Jag är på ”flykt” om det är det som folk kallar det. Men jag skulle behöva en häst så om du har en…
- Flera stycken, avbröt hästhandlaren. Det är bara att välja och vraka.
Försöker han sälja på mig något nu? Tänkte hon innan hon gick in bland den lilla hjorden med hästar.
Hon visste precis vilken hon ville ha. Hon hade fastnat för den redan när hon såg stoet för första gången.
Efter en liten stund ledde hon ut en palominofärgat sto med en vit stjärna och ljus mankam.
Hon mumlade litet till stoet när hon ledde fram henne till hästhandlaren och frågade om betalningen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Violet - 1 nov 08 - 14:42- Betyg:  | | Mm...bra skrivet som sagt! |
|
|
|
