Vindspel del 1 |
Gardinerna rörde sig fram och tillbaka. Vinden kommunicerade tyst. Ett språk som bara naturen och änglarna kunde höra.
Kanske var du med dem, lät vinden ta dig vart den ville, skrek av lycka när den lät dig virvla runt bland höstlöv. Om jag hade vaknat då och gått fram till fönstret hade jag kanske sett din skugga där månljuset mötte dig. Men bara en skugga. Du var bara en skugga nu.
Något hade väckt mig, men det var omöjligt att komma på vad. Det var så tyst att man nästan kunde höra snöflingorna falla mot marken.
Jag frös, kurade ihop mig i fosterställning och drog täcket tätare intill mig. Egentligen ville jag gå upp och hämta en till filt men orkade inte röra på mig. Om jag spände alla muskler försvann kylan för en stund, men kom sedan tillbaka och bet mig. Den var för intensiv, något var fel.
Jag öppnade ögonen men det var fortfarande för mörkt för att utskilja något.
Fönstret var öppet.
Irriterat reste jag mig från sängen, kylan fick min kropp att bli knottrig, håret reste sig och brösten krympte minst en storlek.
Filten gled ner och blottade mina axlar. Jag tog på mig en tröja, gick fram till fönstret och tänkte precis stänga det när jag hörde.
Ett svagt plingande, som ett vindspel. Den första snön föll långsamt ner och en flinga träffade min hand, smälte och lämnade en blöt fläck. Månen lyste och färgade snön blå.
Jag blev stående framför fönstret i trosor och t-shirt.
Det var så vackert utanför. Vinden som lekte med gardinerna tog tag i mitt hår.
Försiktigt drog jag gardinerna rätt och log försiktigt. Jag frös inte längre, min hud drog bara ihop sig på ett behagligt sätt. Det spände lite och kliade, men det var som om någon smekte mig.
När jag åter igen öppnade ögonen var det ljust. Mulet, visserligen, men klockan var säkerligen över 10 på morgonen. Nerifrån hördes skrammel från disken. Jag mindes tystnaden från igår på ett sätt som fick mig att tro att jag hade drömt allt. Det hade egentligen inte varit helt tyst, något hade klingat ut i natten. Kanske var det bara natten själv som hade sjungit för mig.
Men var det natten som hade smekt mina ärrade armar och vaggat mig till sömns?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Aliki - 15 nov 08 - 15:42- Betyg:  | | jätte vackert :D | | hejsa - 15 nov 08 - 15:36- Betyg: | | Woooooooooow :O | | aspiration - 15 nov 08 - 13:28 | | åh wow, rysningar!! otroligt wow-vackert! | | jeba1215 - 6 nov 08 - 20:45- Betyg: | | super duktigt =) | | honheterjenny - 31 okt 08 - 21:42 | jag läser fortsättningen oja,
så mejla mig när den kommer tack |
|
|
|
