Historien bakom en trasig flicka [sann] |
Jag suckade och började svara på de gästboksinlägg som personerna intresserade mig mest av. Jag har kontakt med några från den dagen än idag. Vi bytte msn adresser, på den tiden gillade jag att ha många kontakter på msn eftersom jag ansåg det som coolt. Jag var ju ändå bara 13 år då. Vi började prata, vi pratade dag som natt. Jag kommer inte riktigt ihåg vad samtalen gällde, fast det måste ha varit någonting speciellt, annars skulle jag inte fastna så hårt som jag gjorde. Jag kom ihåg den kvällen jag äntligen fick ditt nummer, som jag skrattretande alltid lyckades slå fel på, just på samma siffra hela tiden. Det visade sig vara en surkärring som ringde upp mig flera gånger och bad om skadestånd för en bil jag inte hade betalat. Jag skrattade och sa "Jag är bara 13" Jag kom ihåg vårat första samtal. Jag var sjukt nervös även fast jag visste att bara jag och min bästa vän Mirella skulle busringa honom. Han svarade och vi gjorde massa konstiga ljud och enbart skrattade. På den tiden skrattade han bara till mina barnsligheter, nu 2 år senare skulle han rent ut sagt slått ihjäl mig.
Vi började smsa, jag hade inte koll på tid eller rum och Mirella kollade konstigt mot mig och hon var tvungen att dra mig till min Tyska lektion som skulle börja. Fast det spelade liksom ingen roll om det var mitt under min lektion och framförallt hans lektion, vi smsade ändå. Jag kunde inte riktigt bärga mig, varenda gång det vibererade i fickan som visade att det var ett nytt sms log jag som aldrig förr. Besviken var det Jacob som skrev några gånger också, det var som att han inte existerade.
Min skoldag slutade och jag gick hem, jag hade tankarna på ett helt annat håll än vars jag var. Jag kände inte honom alls, eller vi hade pratat i högst 3 dagar ändå kändes det som att vi hade känt varandra hur länge som helst. Jag gick hem den vanliga vägen, rakt över fotbollsplan, bakom bostadsområdet som kallas Hägen, förbi Rimi, yttligare ett bostadsområde sedan var jag äntligen hemma. Det spöregnade ute men det kändes som att solen lös starkt mot min kropp. Jag slängde mig på sängen när jag kom hem och tog min Laptop och loggade in på MSN, ingen speciell inne, eller de fanns några stycken men ingen som jag kallade intressant. Jag kollade runt på några hemsidor men lessnade ganska snabbt. Jag hoppade in i duschen, jag kände mig riktigt slut men kunde inte sova, framför allt inte mitt på dagen.
Jag kollade min telefon, 3 nya sms.
"Haha, du har verkligen humor xD Vad gör dudå? Jag har fortfarande HK =/ Fast du kan ringa mig! Puss <3"
Det var det ända smset jag glädje mig åt, jag kände mig glad i hela kroppen. Jag svarade att jag kunde ringa honom senare när han kom hem och det gjorde jag också. Jag kände nervositeten kom ändå upp i halsgropen. Jag mådde illa, jag ansåg mig inte mänsklig som jag höll på. Jag både längtade och hoppades han aldrig skulle komma ihåg att jag fanns. Jag la mig på sängen och försökte sova men det gick inte, såklart. Jag var för pigg. Jag försökte äta men hade ingen matlust, vad höll på att hända med mig? Det tog inte mer än 30 minuter innan han skrev nästa gång. Konstigt nog när jag skulle slå in hans nummer så kände jag ingenting. Vårat samtal var lite stelt från min sida men han pratade på som aldrig förr. Vi pratade i ungefär i 30 minuter. Han var en hockeykille på 15 år. Vi la på när han såg att han hade 20 minuter innan han skulle på hockeyträning.
Det tog några dagar innan vi hördes nästa gång, jag levde mitt vanliga liv. Jag gick till skolan när jag kände för det och levde mitt liv exakt som förut. Jag tyckte till och med skolan var rolig när jag var där även fast jag inte direkt jobbade effektivt när jag väl var där. Jag bara satt där och försökte få in vad mina lärare sa, fast konstig nog fastnade ingenting. Jag kände mig lika glömsk som tanterna på Hedgården eller Enen.
Julen började komma, jag kände ingen direkt kärlek till Daniel, kanske var jag blind för kärleken just i den perioden. Jag vet inte, jag kände ingenting. Jag såg därimot inte heller att han kände någonting för mig, som visade sig vara fel men jag var mobbad under den perioden och kunde inte känna tillit till någon person, knappt till min egen pojkvän Jacob. Jag var som inne i mig själv, jag skrattade till alla kommentarer i skolan, även fast det inte var på långt håll roligt. Jag kunde inte styra över min egna kropp. Jag gick bara runt, log till alla, jag ville inte visa mig svag, jag var den starka tjejen som alla kallar mig. Fast dom ska bara veta hur svag och eländig jag är när ingen annan såg det. Då kom verkligen allting, jag kunde inte sluta. Jag somnade sällan utan tårar, jag vaknade med tårar i ögonen och även när inte mina föräldrar var hemma grät jag. Man kan säga att nästan ingen visste hur sorglig jag var utan jag själv. Jag kände mig dock glad när Danne skrev, han var som min skyddande ängel. Skulle jag inte haft honom under den tiden, skulle jag nog inte levt idag.
Julafton kom, jag kom ihåg att det var en väldigt snöig dag. Jag klev upp tidigt eftersom vi skulle åka till Kalix och fira jul. Jag log på morgonen när jag insåg att idag skulle jag få åka iväg. Slippa vara i Gällivare och fira en dag som man ska vara glad på i ett råttbo. Jag satt mig i bilen, dagen var väldigt kall och det var nära att bilen inte startade. Turen var med mig, den startade när det såg ut som mörkast. Hela bilresan dit satt jag och lyssnade på musik, samma låt hela tiden. Det var som den fastnade och att jag aldrig kunde trycka mig bort från den låten. Låten hette Don´t matter med Akon, den stämmer in så pass på oss. Jag kan faktiskt än idag sitta och lyssna på den och tänka tillbaka på tiden innan jag förstod att jag hade fastnat.
Mellandagarna hände det ingenting speciellt, jag åkte hem och satt mig framför datorn, jag hade saknat att sitta på Dikta.se och fördriva tid, läsa dikter och noveller och bara hänga. Jag pratade en hel del med Daniel i telefon, jag kan fortfarande komma ihåg när han sa det första som kunde rikta sig emot att han gillade mig, "Om Jacob är taskig emot dig eller otrogen emot dig, jag lovar jag slår ner honom" Om jag skulle hört dendär kommentaren idag skulle jag direkt förstå vad han menade, men man lär sig av sina misstag. Mitt svar blev patetiskt nog bara ett skrattande och en kommentar som blev ungefär som "Va gulligt, det ska jag komma ihåg". Jag kan inte ljuga om jag skulle säga att alla mina julklapps pengar gick till alla våra sms och samtal. Han ringde nästan aldrig, det blev jämt jag.
Jag kom ihåg ett lite halvt roligt minne. Det var kväll, klockan var lite mer än 3 på natten. Jag satt och kollade på en film jag fick i julklapp, High school musical. Mobilen började ringa, eftersom jag inte var registrerad kunde jag aldrig se vem som ringde. Jag svarade och en okänd killröst började prata i luren om någonting jag inte ens förstod. Svenska var det, det var det ända jag kunde skilja från någonting annat. Jag försökte få fram vem det var, men utan att lyckas. Jag la på och försökte fortsätta kolla på filmen, fast han ringde upp. Jag svarade surt "Vars fan sitter ditt problem", han skrattade och la på. Jag fick ett sms "Jag är din kompis, kompis" Jag skakade på huvudet och ringde upp. Nu fick jag veta vem det var, konstigt nog hade jag det på känn från början. Han bad mig ringa och väcka Daniel för han tyckte han var osocial som sov. Lite halv dum som jag var, ringde jag upp och yrvaket svarade han i telefon. Jag sa exakt som det var och skyllde på hans kompis, han skrattade bara. Han verkade gilla att jag ringde, han blev glad. Det hörde jag på honom. Om jag tänker tillbaka på det minnet idag verkade det som hans kompis ville få ihop oss, för han somnade själv bara några minuer efter jag ringde.
Jag började smått ana att det aldrig skulle kunna hålla mellan mig och Jacob, jag fick inte ens något God jul från honom, även fast jag skrev till honom. Jag tror han hade börja känna av mitt frånvarande. Jag var helt stel på MSN, jag var helt stel i våra samtal. Jag sa knappt att jag älskade honom, om han inte sa det till mig, då halvt tvingade jag fram ett "desamma" eller dylikt. Min under den tiden bästa vän skrattade till mig och sa ungefär såhär "Är du och Jacob tillsammans efter nyår så är det bra" Jag trodde inte direkt på henne, vill inte inse sanningen men hon hade helt rätt.
Nyårsafton kom, jag gick upp och satt mig vid matbordet. Varenda nyår har vi något som min familj kallar hotellfrukost. Det är verkligen som hotellfrukost, fast kanske i en bättre version. Vi har allt vi gillar uppdukat under en och samma frukost. Det var torkat renkött, paprika, gurka, skinka, ost, våfflor, 4 olika juice sorter, bröd i alla de slag osv. Jag älskade våran lilla tradition. Man längtade efter den, det var som årets höjdpunkt. Jag hade planerat att fira min nyårsafton med Mirella, men eftersom hon oftast inte håller det hon lovar så antog jag att det inte skulle bli av. Jag var hellre hemma. Vi satt och kollade på High school musical tills klockslaget kom och vi gick ut på verandan och skålade. Jag och min bror med trocadero och pappa och Kristina med vin. Det blev inte mycket uppesittande för våran del, vi höll på att somna innan klockslaget till och med. De gick och la sig och jag gick ner till källaren och sökte efter en vin flaska och satt mig framför datorn. Jag var nyfiken på hur det skulle kännas att vara berusad. Först smakade jag lite lätt på tungan, jag tyckte det var äckligt men ändå ville jag fortsätta. Jag loggade in på MSN, jag skrev på engång till Jacob. Jag ville inte fortsätta med honon nå mer. Jag skrev det inte rakt ut, jag försökte förklara mig på ett trevligt sätt. Eftersom jag inte var direkt nykter kom jag inte ihåg så jätte mycket fast jag antar att det var någonting i den här stilen "Jag är ledsen, men jag har inte samma känslor för dig som när jag började prata med dig och inte heller som när vi blev tillsammans. Fast vi kan väl fortsätta vara vänner?" Jag tror han tog det hårt, flera dagar efter hade han fortfarande sitt personliga meddelande som "Cissi, du är underbar vilket fall som helst"
Januari månad var den månad då jag sket i skolan mest, jag började inse att jag hade känslor för Daniel och blå märkerna började komma. Jag kan inte riktigt säga att jag blev misshandlad, för det tycker inte jag själv. Fast frågar man alla andra, alla i min umgängeskrets så säger de någonting annat.
Hoppas ni gillar det ni läser och fortfarande är allting sant och det kommer hela novellen
gå ut på också. En sann novell, denna novell kommer att ta ganska lång tid att genonföra för
att den är ganska jobbig att skriva ner och det väckts många minnen.
Tack för att du läser =)!
Tack för dina kommentarer <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | KimRos - 17 jul 09 - 13:32- Betyg:  | | Den var bra. | | FejkatLeende - 18 apr 09 - 21:54- Betyg: | ooh ... vad bra !
fortsätt så ! :D
maila nästa (A) <33 | | Tiggarflikkan - 4 mar 09 - 20:37 | | Åh, denna var bra... | | HoldTight - 16 feb 09 - 21:29 | | Bra skrivet ^^ | | WhyJustMe - 27 jan 09 - 20:05- Betyg: | | Jätte bra :) <3 | | kramllew - 10 jan 09 - 21:14- Betyg: | JIVEL! O.O
Starkt.. <3 | | jisatsu - 17 dec 08 - 18:42 | | Jäklar.. <3 | | Dalvana - 24 nov 08 - 15:13- Betyg: | du skriver jättebra, cissi
man blir väldigt nyfiken på vad som kommer hända.
den är otroligt gripande. fortsätt gärna, <3
och du. jag finns här. <333 | | Snurrsnurr - 16 nov 08 - 00:03 | aj vännen. aj
finns här, vet du väll?
<3 | | jejje77 - 6 nov 08 - 23:55- Betyg: | | voaw,du e juh bara så j*vla bra,kan inte sluta att läsa heller.. | | lindagustafsson - 5 nov 08 - 20:13 | fint skrivet, du skriver liksom.. så man ah, nt kan eller vill sluta läsa. asbra:D
fooortsätt gärna! (: | | ILoveTAKIDA - 1 nov 08 - 12:14- Betyg: | Du skriver så att man inte kan sluta läsa, det blir liksom
intressant allting :) | | Maadelen3 - 1 nov 08 - 11:03 | OTROLIGT bra.
du äger på å skriva, Cissi!
Himlat bäst, å ja, det når ut!
underbart, och finns om du behöver prata, ju :* | | Thebeautifulliar - 31 okt 08 - 19:47- Betyg: | | Ta den tid du behöver, om du inte orkar fortsätta, såå behöver du inte, men det kan vara ett bra sätt att få ut sina känslor på.. Känner igen mig.. Mitt x heter Jacob :P Ta hand om dig, fins skrivet //IkkaFlikka <333 |
|
|
|
