PoJkeN Med ViNgaR *3* |
kanske hade han lyssnat på hennes rop på hjälp
hennes tårar, skrattet som riktades mot henne i skolan.
Kanske hade han sett att hon behövde hjälp
hennes vita nattlinne färgades snabbt rött
''kärlekens färg''
hennes glittrande ögon var djupa och hon blev ivrig
hon ville bort härifrån, bort från jorden.
Tyngden i hennes hjärta gjorde så hon inte längre
kunde gå, hennes ben ville inte bära henne.
när du i hela ditt liv bara känt smärta, gör smärta
inte ont.
Hon blundade och kände på rakbladet med hennes bleka fingrar
hur kan en vacker flicka? blivit ett .. sånt monster ..?
brukade hennes mamma säga ofta.
Han stod framför henne, prinsen, ängeln, räddaren i nöden.
han lyfte upp henne, hon orkade inte kämpa, låg där alldeles
livlös i hans starka armar.
vinden blåste starkt, men inget kunde blåsa bort oss
|
|
|
|
