Astfalt och tankar |
Jag släpar fötterna efter den vidblöta astfalten samtidigt som det duggande regnet sakta blöter ner mitt huvud.
Ciggarettglöden kämpar sig igenom den blöta terrängen när mina lungor sakta men länge suger ner giftet.
Skruvar upp volymen max på min mp:3 spelare, stänger ut alla andras liv och håller mig till mitt eget.
Händerna är kalla och bränner, men det vet jag inte för att musiken talar för min värld.
Jag är påväg till fiket, där jag ska möta Albin och Linnea, två trevliga person med öppna hjärtan.
Dom har den egenskapen att kunna prata ut om sådant som inte bara rör omvärlden, utan deras egen värld.
En bra kompromiss till mig som inte vill veta av aftonbladets nyheter, vem som hånglat eller slagigt vem.
jag vill veta vad livet betyder och hur man ska kunna hantera situationer.
Vill kunna tänka sunt och förstå mig på andra människors åstiker och tankar.
Jag går under gatulykotrna som lyser upp den mörka vägen som falligt under höstens svarta täcke.
Min längtan efter den varma kaffekoppen är hysterisk efter att energin i min kropp ligger på noll.
borde kanske unna mig en skinkmacka med den goda gurksalladen på.
Dagens middag blev inget av efter att mamma hört av sig och berättat om hennes övertid, så jag fick laga min egen mat.
Vilket ledde till en banan och ett glas mjölk, men jag klarar mig tänkte jag som vanligt.
Jag drar luvan över huvudet och drar upp den väldigt tröga och gammla dragkedjan efter att det duggande regnet gjort mig blöt.
Vägen känns oändlig och jag har tappat lusten att leva mitt liv på denna vidblöta asftalt.
jag vill flytta någonstans, någonstans där jag kan leva lyckligt utan att behöva tänka på det.
Vill vara där jag passar in, där det inte uppstår onödiga problem som är grunade på ingeting.
Att bara få leva sunt och ha livet ledigt från skrämmande tankar.
Mobilen skakar till i fickan så att hela min kropp hoppar till.
Meddelande från Linnea: Kommer du snart eller.
Sms, en kortfattad okänslig text som kan upplevas hemsk eller underbar, frågan är bara om det står ett utropstecken eller inte.
Avsändraren kan mena så mycket, samtidigt som mottagaren kan se så lite.
Man kan lägga ut alla sina känslor, man kan beskriva hela sin kärlek genom en text, är det rimmligt.
jag stannar av i tunneln för att få tända en till ciggarett som inte ska dödas av regnet.
jag saknar också skydd, trygghet, saknar kärleken som kan få två personer att dela på ett liv.
Den kan få personer att bli så generösa, den kan förvandla hat till något vackert.
Kärleken är obeskrivlig, även fast man sökt svar i alla dessa 16 år, så finner jag inga.
Är kärleken kanske en kraft bortom det mänskliga som hälsar på när den har lust och försvinner lika fort som den kom när den har lust.
Så upplever jag den, alltid när något går så bra så försvinner den.
Jag hatar och älskar kärleken.
Jag är framme vid dörren som ger mig skydd från regnet och ska träffa mina vänner att dela självbiografi med.
Slår mig ned vid det samtalande bortdet och värmer händerna från min varma andning av koldioxid och alla dess tusentals ciggarett gifter.
Fortsätter mina tankar fast genom en öppen mun och tanlande stämband.
|
|
|
|
