Kort text: Storstaden |
Det är som vattnet som rinner längds med bäckens glittrande stenar. De som glittrar sådär magiskt, vackert som bara du och jag an se.
Att höra den där småstadstonen i en storstad, långt långt borta från skogens tysta sus och så nära ljuden av bussar och tunnelbanors skrammel och krångel.
"Jag går av här fram, så som vi alltid brukar göra"
Den äldre mannens röst ekar i den knäpptysta bussen som går sin stilla gång genom storstadens småstads gator i denna underbart vackra stad.
Det är en här småstads mentaliteten som bara växer sig större och större samtidigt som våra hjärtan slår i symbios med vinden som vi inte kan höra susa i trädens tunna löv.
Att bara tänka sig, att bara inbilla sig för en sekund, ett andetag en enda sekund som kan förändra våra liv för alltid, både nu och i framtiden. Bara för att höra skrammlet och oljudet från bussarna och tunnelbanorna som är te efter oss. Efter världen, efter alting som vi någsin var. Som vi någonsin sade.
Tänk er att bara önska för en enda sekund att alt ska vara som förut, att allt ska gå tillbaka till den där lilla staden där barndomsminnen springer barfota över gruset i trädgården. Att bara för en sekund få önska, önska att allt var tillbaka där där allting började och där det aldrig fick något slut.
|
|
|
|
