Alice Karlsson - Jag dog för dig mamma |
Jag ökade takten på mina steg, Var han efter mig?
Vågade inte titta bakåt, bara ifall att han skulle
förfölja mig. Jag ville inte se hans ansikte, och
framför allt, inte ögonen. Varför var jag så här
rädd? Jag saktade ner farten då jag började förstå
att jag inbillade mig. Ända sen jag fick veta om honom.
Honom.
Det var en kväll i juni då morsan hade tagit mig
åt sidan på en fest. Hon förklarade lugnt och stilla
för mig om brevet hon hade fått av i brevlådan.
Hon var ganska full, babblade om dittan och dattan,
men om man "lyssnade mellan raderna" så förstog jag
att det var en man som mordhotat oss via det där
brevet. Självklart blev jag orolig, men jag höll
masken, så att säga. När jag frågade morsan varför han
hade mordhotat OSS, så vägrade hon att svara.
När vi inte hört av honom på ett tag så trodde vi att
allt var frid och fröjd. Men då min mobil ringde en
kväll, så förstod vi att han inte hade gett sig.
När jag svarade hörde jag en kraftig mansröst som sade
att han skulle ta mig när jag minst anade det. Jag
blev rädd och lade på. Vi anmälde till polisen, men
eftersom han hade ringt med dolt nummer, kunde de inte
spåra samtalet.
Så nu stod jag alltså här, 5 månader efter att brevet
kommit och var dörädd för "honom". Se vad det där
jävla brevet har gjort med mig! Han var efter mig,
jag visste det. Han skulle "fixa" mig och sedan gå på
mamma.
Jag var så jävla rädd. Varför hade jag gått ut överhuvudtaget?
Jag var på väg till min kompis Katrin, det var mörkt ute
och gatulyktorna lyste svagt på vägen.
Det var precis en sån där kväll man inte ska gå ut.
En sån där kväll folk blir våldtagna.
Jag ryser vid tanken. Snön har börjat falla, jag halvspringer
på den mjuka snön. Den knakar under kängorna.
Mamma, lilla rara mamma, vad kan du ha gjort den
här mannen, som får honom att vilja döda oss?
Men jag hade en känsla av att jag aldrig skulle få veta.
Just då visste jag inte, men jag hade rätt.
Jag skulle aldrig få veta. Jag skulle inte heller
komma fram till Katrin. Men det visste jag inte då
När jag var vid korsningen stannade jag för att hämta
andan. Vilket jag aldrig skulle ha gjort.
3 andetag i nacken, sedan förstod jag.
Det var Han.
Sakta vred jag huvudet för att möta hans blick,
Två gröna ögon som mötte min blick. De var smala som
2 streck.
Han slog mig i magen kraftfullt.
Med blicken fastklistrad i mina ögon
Jag vek mig dubbelt på marken av smärta. Men jag kunde
inte skrika eller gråta. Det gjorde för ont.
Han höll i en kniv i den högra handen, då förstod jag.
Han hade inte slagit mig, han hade stuckit kniven i mig.
Innan jag hann resa mig upp och springa iväg,
stack han mig i armen och åter igen i magen.
Paniken bubblade som kolsyra inom mig.
Jag försökte resa mig upp, men han sparkade mig.
Han sparkade mig när jag låg ner, Varför?
Kroppen gav upp, mitt inre ville resa sig upp och
mörda Honom, jag var så arg.
Men kroppen gav upp. Han stirrade på mig, likgiltigt.
Till min förvåning vände han på klacken och gick.
Jag fifflade upp mobilen och larmade 112.
När jag låg där, väntade på ambulansen, hörde jag
hur tyst det var. Det enda som hördes var snöflingorna
som landade på marken.
Det började bli kallt
Plötsligt kände jag mig sömnig, jag kämpade för att hålla
ögonen öppna.
Äsch, jag blundar, bara en liten stund.
en liten stund...
... Som blev för alltid.
Alice Karlsson dödförklarades 11 november 23.00
.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Qwatie - 31 okt 08 - 22:53- Betyg:  | | Fy fan alltså. Jag har inga ord som gör den här texten rätt, men sjukt bra i alla fall. | | miche96 - 31 okt 08 - 09:34- Betyg: | | Hemsk hemsk!! Så sorglig man gråter och skakar.... | | r_osa - 28 okt 08 - 21:40 | | Ohh så bra!! | | eddra - 28 okt 08 - 20:50- Betyg: | | Jätte jätte bra :D | | EnJulia - 28 okt 08 - 20:46- Betyg: | | okej, det där var underbart. var lite skeptisk i början men den var skitbra jue! men lite läskig :| but i love it! <3 | | liinda-o - 28 okt 08 - 19:51- Betyg: | :|
har inga ord.... | | _millis_ - 28 okt 08 - 19:46- Betyg: | | Fy fan va bra:O ja vet inte vad jag ska säga.. |
|
|
|
