Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Without you I´m nothing - del 2

Andra delen, här har ni den. Kommentarer efterlyses alltid och jag måste säga att jag inte skrickar ut fler mail om att nästa del har kommit osv. lägg till mig som vän i sådana fall.. Men i alla fall. Läs och kommentera sedan!

Del 2


Maximilian,. jag kommer aldrig att glömma. säger:
Alltså, vet du en sak Nicklas? Du är dum i huvudet. För du lämnade mig ensam här. Haha, jag vet att jag beter mig väldigt egoistiskt nu, men det är faktiskt så vi människor är. Vi är egoistiska och jag kommer inte låta dig få tro att det bara är okej att bara gå och dö sådär. Nej, jag kommer att påminna dig om att du faktiskt lämnade kvar mig här, fast att du lovade att aldrig göra det. Och faktiskt så lovade vi att vi skulle förbli vänner vad som än hände, men det är väldigt svårt satt vara vän med en DÖD person! Jag kommer att bli galen om du inte slutar att bombardera mitt huvud med dig själv. Snälla Nicklas, låt mig bara få glömma dig så att jag också kan få gå vidare. Eller ännu bättre, spola tillbaka tiden och ändra på det som vart fel.

Maximilian,. jag kommer aldrig att glömma. säger:
Vet du om att allting är så svårt utan dig. Varje steg jag tar så minns jag någonting med dig, varför? Kan inte mitt minne försvinna lika lätt som dig? Eller egentligen, kan inte jag försvinna lika lätt som du? Fast det kan jag ju. Det är bara att klättra upp på taket och hoppa den här gången. Det är så enkelt, men jag gör det inte. Vet du varför jag inte hoppade den gången? Okej, jag hade väl kanske gjort det om nu inte Elias kommit mitt i alltihopa, men vet du vad han fick mig att inse? Han gjorde så att jag förstod att det inte spelade någon roll vad som än hade hänt mellan oss, för du betydde alldeles för mycket för mig för att jag skulle vilja släppa taget om dig. Jag ville be om ursäkt, och det gjorde jag. Men till vilken nytta? Jag ville att vi skulle börja om och den kan man väl säga att vi på ett sä

Maximilian,. jag kommer aldrig att glömma. säger:
tt gjorde. Du dödade dig själv och därmed en ny början. Men det var inte så jag ville ha det. Jag ville ha dig LEVANDE! Jag hoppas verkligen att du lider lika mycket som jag gör. Jag hoppas att du känner att det är plågsamt att ta dig igenom en enkel dag. Jag hoppas att det känns som om hela du håller på att brista och gå sönder totalt. Fast egentligen så hoppas jag ingenting vad det där. Jag hoppas att du har det bra, riktigt jävla bra hoppas jag att du har det. Jag vill inte att din död skulle ha skett i onödan. Och faktiskt, jag har alltid längtat efter att dö, det vet du. Men när jag träffade dig så blev begäret mindre och mindre. Och jag lovade faktiskt dig att jag inte skulle ta livet av mig. Det har jag hållit och jag kommer aldrig att bryta det. För så vitt jag vet är det de enda löftet jag någonsin givit dig.

Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Hur arg och förbannad jag än är på dig så kan jag ändå inte låta bli att skratta. Jag vet att det är sjukt, men det var ju alltid du som snackade om att självmord är det mest själviska en människa någonsin kan göra och det är det mest patetiska också och bla bla bla. Du sa även att du aldrig skulle ta ditt egna liv, för varför skulle någon frivilligt vilja dö? Ja det är just det jag undrar nu. Varför ville du frivilligt dö? Jag måste verkligen ha varit hemsk om du tog livet pågrund av mig. Fast det var jag ju också. Men ändå. Alla säger att det inte var mitt fel och sådant, men det var ju faktiskt det. Eller hur? Om jag hade lyssnat på dig från början så hade du inte gjort det där. Men skit sak samma. Jag bryr mig ändå inte. Du är ju död, so what? Gud vad jag saknar dig människa. Eller ängel är kanske mer rätt ord?

Maximilian,. jag kommer aldrig att glömma. säger:
Jag kan förlåta dig för att du tog ditt egna liv och att du lämnade mig, det kommer jag att göra i sinom tid, för jag vet hur det är att inte finna någonting som har någon mening i livet. Visst jag är väldigt förbannad för att du gjorde det och det kommer jag alltid att vara. Men hur som helst så finns det en sak som jag ALDRIG kommer att förlåta dig för. Det är egentligen en jävla skitsak, men i alla fall. Minns du "10-frågor"? Jag gör det i alla fall. Jag fick aldrig fråga dig och du ska veta att jag verkligen ville göra det. Du sköt jämt upp det genom att du inte kunde sitta vid datan längre och sånt bullshit. Hah, det är så fånigt att det inte är klokt. Jag hakar upp mig på en fånig jävla lek?! Jag kan verkligen inte vara normal. Jag har föresten börjat att svära mycket, mycket mer sedan din död.

Maximilian,. jag kommer aldrig att glömma. säger:
Din död, det känns konstigt att säga så, eller skriva, eller vad jag nu gör. Jag skriver, det vet jag. Men till vem? Jag tvivlar verkligen på att det finns någon som sitter och läser allt det här. Fast vem vet? Du kanske är en ängel nu och du kan se allting som jag gör? Då kan det vara bra om jag skriver, heller hur? Annars så skulle du inte kunna veta vad jag tänker och tycker. Tycker och tänker säger man väl? Eh skit samma. Jag bryr mig inte. Jag bryr mig inte om någonting. ÄR det så ett liv ska vara? Ska man inte vara glad och leva för stunden? Varifrån känner jag igen det där föresten? Leva för sekunden? Jag vet att jag har hört det någonstans förut. Jo nu vet jag! Det var ju nått band som gjorde en låt som hette så. eller "Leb die sekunde" hette den ju men det är ju samma sak, fast på tyska.

Maximilian,. jag kommer aldrig att glömma. säger:
Vi hade inte mycket gemensamt vi. Vi hade väl ingenting tillsammans heller. Vi hade ingenting som vi kunde kalla för tillexempel våran låt, eller våran gata. Vi hade ingenting. Vi hade bara varandra och det räckte gott och väl, eller? Tydligen inte. Eller jo föresten. Eller nej, eller jag vet inte. Just nu vet jag bara att jag måste gå ner och äta. Elias står och skriker som en jävla, där svor jag igen, idiot så det är bäst att jag går ner innan han blir galen på riktigt. Hej då.

Efter att noga sett till att datorn är avstängd går Maximilian ner för trappan och placerar sig på sin plats vid bordet. Maten är redan framdukad och de andra har redan börjat äta. När han sitter där så vet han att det är här han hör hemma. Han hör hemma hos familjen Ericsson, vare sig han vill eller inte och det råkar faktiskt vara så att han har börjat tycka om den här familjen, så han vill höra hemma i den.

Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
När jag satt där nere vid matbordet och åt min mat, så kunde jag inte låta bli att le. Jag menar, jag hade aldrig fått ett sådant här bra liv utan dig. Hade du inte kommit in i det så hade jag förmodligen fortfarande varit den där tråkiga Maximilian som tappat all livsglädje. Du fick mig att börja leva igen och jag fick dig att dö. Är det inte ironiskt? Vilken hemsk människa jag är. Jag gjorde så att min pojkvän var tvungen att dö. Jag gjorde så att min pojkvän ville dö. Jag gjorde så att min pojkvän försvann från jorden. Jag gjorde så att det som betydde mest för mig försvann. Jag gjorde så att jag fick sitta här ensam och skriva meningslösa ord till ingen alls. Jag vet inte ens vad jag skriver nu. Mamma och pappa, ja, jag har börjat kalla dem för det nu, log ett sådant vackert leende när de såg att jag log. Det är konstigt att förstå, men

Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Jag snodde deras glädje. Hur bra son är jag egentligen? Jag är inget annat än en mördare. Om du var här så skulle du säga emot mig, men det är faktiskt sant. Jag är medhjälpare till ett mord. Ditt mord. Fast om du vore här så skulle jag inte vara en mördare. Då skulle jag leva tillsammans med dig. Jag skulle önska att jag kunde säga att det inte fanns något positivt med din död, men tyvärr så finns det det. Jag har nämligen insett att de som man håller kär ska man vara rädd om och man ska strunta i deras fel och brister. Vad spelar det för roll om man älskar dem? Just det, det spelar ingen som helst roll. Gör vilka misstag som helst, men jag kommer fortfarande att älska er. Jag kommer alltid älska din Nicklas. Hur vad jag kommer att älska dig.

Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Det är nästan så att jag tycker synd om den som kommer att bli min nästa, om jag nu hittar någon, för den kommer hela tiden att bli jämförd med dig. Allting som den gör kommer att vägas med det som du gjorde och jag kommer helt enkelt att få leva ensam resten av livet. För vem vill egentligen leva tillsammans med någon som förevigt kommer att ha ett trasigt hjärta och den enda som har limmet som klarar av att hålla ihop det, är död. Vem vill leva med en sådan person? Jag skulle aldrig vilja göra det, om det nu inte var du som var den personen. För jag skulle levat med dig hur du än var. Jag skulle ha varit med dig för jag vill vara med dig.

Om det finns något som Maximilian är expert på så är det att visa sina tårar. De rinner hela tiden i stort sett. Varje gång han skriver ett ord på datorn så måste han använda hälften av sin energi på att torka bort dem. Hans tårar är lika självklara som att man har ett par byxor på sig.

Om du hade varit här Nicklas, då hade inte mina tårar behövt pryda mina kinder. Då hade jag inte ens behövt ha mina byxor på mig. Om du hade varit här så hade jag sagt till dig att jag älskar dig. Jag älskar dig, Nicklas Eklund.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
ossika - 11 mar 10 - 22:05- Betyg:
"För vem vill egentligen leva tillsammans med någon som
förevigt kommer att ha ett trasigt hjärta och den enda som har
limmet som klarar av att hålla ihop det, är död." det är så
vackert!
viunderregnmoln - 15 mar 09 - 22:00
jag gråter mig igenom alltihop men det är liksom beroendefrankallande
så sjukt fint
love__ - 13 jan 09 - 22:29- Betyg:
jag blir helt tårögd när jag läser den, så himla fin <3<3
LisaHoglund - 1 jan 09 - 15:38- Betyg:
Jag säger som de andra: Smärta och tårar, det är det enda jag får när jag läser det här. Fast samtidigt inte. Det är... Jag vet inte, men det är så omöjligt att inte älska den, och framförallt omöjligt att sluta läsa! Du skriver helt underbart, vet du det? <3
lonelyheartXx - 31 dec 08 - 03:43- Betyg:
asså gud.. det gör så ont att läsa den men ändå kan jag inte sluta.. helt underbar
Mangasagan - 21 dec 08 - 22:54- Betyg:
Gaaaaaaaaaah! du får ju att gråta. men det är värt tårarna, för den här är så jäkligt bäst!<3333
alexz_th - 2 dec 08 - 23:41- Betyg:
Asså serisöst! Det är detta som kallas tortyr. Ren jävla smärta. Du får mig att gråta. Jag älskade verkligen del 1 på den här novellen, och sen går du och dödar Nicklas. (Precis som kajsa dödade och som hon som skriver blod och is dödade i sin förra novel) Varför dödar alla sina novell karaktärer, för dom kommer inte på ett annat slut? Eller för att dom vill tortera sina läsare och bli hatade? Ja, så måste det vara. Dödar du Max också då dödar jag dig. :)
EnJulia - 17 nov 08 - 19:00- Betyg:
säger som kajsa/haley/gud. du får mig att gråta, men det är förfan värt det! <3
DrownedDoll - 9 nov 08 - 21:11
Fan va bra, börjar nästan gråta ju ;__;<3
jisatsu - 1 nov 08 - 15:39- Betyg:
MEN FIII FAAAAAAAN VAD BRAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! !!!! <3333333333333333333333333333333333333333333333 3333
Finns det något mer att säga?

Herre Bill Kaulitz alltså...
NeMriA - 28 okt 08 - 22:02
ALLTSÅ JAG BLIR KNÄPP! för det första har jag gjort samma sak som maxi, alltså skrivit till någon som aldrig kommer svara. uhu :'(

men du skriver bra som helvete kvinna! NÄSTA DEL SNART HOPPAS JAG JESUS?
depii - 28 okt 08 - 19:11
fin <3
Maadelen3 - 28 okt 08 - 19:04- Betyg:
SÅ HIMLA GRYMT UNDERBART BRA ALLTSÅ! EMELIE EDENBY (du heter faktiskt ngt sånt :'D) DU ÄR HIMLAT BÄST Å SKA N SKRIVA ÄNNU MERA EFTERSOM JAG VERKLIGEN VERKLIGEN VILL LÄSA! DETSÅ! :'D <3
WhyJustMe - 28 okt 08 - 18:53- Betyg:
Jätte bra :')

Skriven av
Mp3
28 okt 08 - 18:43
(Har blivit läst 298 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord