Änglen |
Novellen : Ängeln
Du var verkligen som en ängel så vacker på alla möjliga sätt..
Jag hade aldrig tänkt på dig på det sättet förut. Du var som vem som helst. Eller inte ens det! Du var både ful, tråkig och opersonlig.
Du stod där i korridoren och såg ut som ett fån. Det var verkligen inget vackert med dig. Jag kom på hundra olika namn efter mina åsikter om dig.
Tur att du aldrig hörde dem. För nått säger mig att du inte hade gillat dem. Du följde efter dina vänner som en liten svans, du passade inte in där.
De var inte dina riktiga vänner du var endast med dem därför att du inte klarade av att vara ensam.
Du var så feg. Så feg och sorgsen. Ditt ansikte var alltid helt känslolöst du utryckte aldrig någon glädje eller lycka. Du var som en robot. Aldrig sa du nått du bara stod där och glodde.
Och jag avskydde dig för det. Varför stod du bara där?
Men så en dag fick jag en chans att verkligen lära känna dig. Och min fördomar var som förbytta! Du var inte ful, du var otroligt vacker.
Du var inte tråkig, du var intressantare än någon annan jag någonsin träffat! Och du var absolut opersonlig.
Du hade fler personligheter än vad man kunde räkna!Och alla helt underbara.
Plötsligt upptäckte jag ditt leende. Åh, det var så vackert. Det riktigt strålande om dig. Du värmde min kalla själ och fick mig att glömma alla de hundra namn jag en gång kommit på.Och nu kom nya ord fram på min tunga.
Jag gjorde verkligen allt för att se dig le. Allt för att höra det där skrattet som lät som fågel sång på våren. Allt för att få dina ögon glittra som havet en vacker sommar dag.
Ju mer jag lärde känna dig desto vackrare blev du. Till slut var hela du så underbar att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Du var som en ängel. En ängel högt upp på himlen , en förebild för hur vi andra ville vara och drömmen vi alla ville ha.
Du tittade ner på alla , skyddade och vakade över dem. Med din kärlek och glädje förgyllde du mångas dag. Du som en gång varit så Obetydelsefull betydde nu allt för mig och så många andra.
Jag skulle ha gjort allt för dig. Jag skulle till och med ha offrat mitt liv. Mitt liv var värdelöst i jämfört med ditt.
Du var så stark, du lyfte upp alla de stackare som trillat och inte kunde resa sig. Du stödde dem som hade de svårt och bredde ut dina skyddande vingar över de som var rädda.
Du som en gång verkade så svag visade sig vara stakare än någon kunnat ana!
Det gick inte att beskriva med ord hur underbar du var. Men du var inte gjord för jorden. Långsamt försvann all din styrka. Och dina leende blev att mer sällan synliga, ditt skratt tonade bort till ekon långt borta.
Och din vackra ögon slutade att glittra och fylldes av tårar. Du som hade gjort så mycket, stod nu bara där igen. Du syntes allt mindre och försvann till och med i vissas ögon.
Du stödde dig själv mot de halv - änglar du hade lärt upp. Men ingen av dem var som du. Ingen hade den helade kraft som du hade. Alltså kunde ingen hela ditt krossade hjärta.
Ingen förstod vad som hänt dig. Du vägrade berätta för någon. Tillslut kastade du dina vackra vingar och din gloria och gömde dig i det mörkaste, ödligaste ställe du kunde finna.
Kvar lämnade du bara sorg och saknad.
Det var som ett tomt hål där du en gång stått.
Det var även en stort svart gapande hål i våran hjärtan.
Som en pusselbit som saknades i våran liv. Du var så saknad.
Jag tittade länge efter dig. Men när du inte kom tillbaka och räddade oss. Fick jag ta saken i egna händer. Jag tog på mig dina vingar. De otroligt tunga att bära och jag förstod att det måste ha varit en otrolig börda du hade släpat runt på.
Jag försökte flyga, men jag störtade ner i marken.
Så många försök men lika många fall senare, låg jag där på marken trött och skadad. Medans hoppet sakta sipprade ut i sanden.
Då när allt hopp verkade vara ute, stod du där igen. Återigen igen med ett leende på dina läppar. Men du var inte ensam. Bredvid dig stod en annan ängel. Du hjälpte mig upp på min skakiga ben och tog sedan tillbaka vingarna.
Du tar den andra ängeln handen och flyger iväg igen.
Jag ropar Jag Älskar Dig. Du bara ler och fortsätter. Du omsluts av ett sånt starkt ljus så att jag måste sluta mina ögon för att inte bländas.
Samma ljus som jag varje dag såg i dina ögon tills de slocknade.
Även om du alltid varit min ängel och jag aldrig var din, så kommer du alltid att finnas i mitt hjärta. Du hittade annan ängel.
Och eftersom att jag inte var någon ängel var jag inget att ha. Och jag förstår.
Jag hoppas du får det bra i himlen där du hör hemma ,för du trivdes inte på jorden det gjorde bara dig olycklig.
Men jag är glad för den glädje du gav mig och du kommer för alltid finnas i mitt hjärta.
Och de mirakel du utförde kommer aldrig att glömmas och ditt namn kommer aldrig sluta viskas.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7) | - 4 apr 06 - 15:45- Betyg:  | | Så jävla bra! :o) | lonley_me - 1 apr 06 - 20:39- Betyg:  | | så mycket känslor, jätte bra skrivet | | malinjohansson - 31 mar 06 - 06:32- Betyg: | | shit vad bra =D | | Nippitippan - 31 mar 06 - 02:14 | | jag med!! | | BlackandRedRose - 31 mar 06 - 01:41 | | Den var vacker, rös nästan hela tiden medan jag läste:) |
|
|
|
