- En saga om ett bistert slut [ Lily och James ] |
Året var 1981 och denna historia utspelar sig runt slutet av oktober och regnet öser ned från en mörk himmel.
Ni har troligen hört andra versioner om hur den här händelsen utspelade sig, men nu ska ni få höra min tolkning av den, så luta er tillbaka och följ med in i magins underbara värld.
James Potter log varmt när han såg hur hans snart ett år gamle son med ett upprymt skratt försökte fånga en av de gnistrande rökpuffarna i sin knubbiga lilla näve, men hur dem alltid lyckades skingras av hans rörelse och försvinna i intet, pojken såg ett tag lite förvånat på sin tomma hand men det runda ansiktet sprack snart upp i ett brett leende och han sträckte ut handen mot sin far, som om han bad honom att trolla fram ytterligare en färggrann rökpuff och att han nu skulle vara beredd att fånga den innan den smet iväg igen.
”James”, mannen vred lite halvt på sig där han satt på golvet och såg upp på sin fru som stod i dörröppningen med ett varmt leende lekandes på de ljusa läpparna, ”det är dags för Harry att krypa i säng nu.”
Han nickade och lyfte upp den lille pojken från golvet och gav honom en varm god natt kram innan han överlämnade honom till sin mors öppna famn.
Lily gav honom en snabb kyss på kinden innan hon försvann ut ur rummet och James sjönk ned i den blodröda soffan och lade ifrån sig staven på soffbordet innan han slöt ögonen.
Han hörde hur det ljumma oktober regnet slog mot rutorna och log lite för sig själv, tankarna började sväva bort i lugnet och han gäspade, kanske vore det inte så dumt att ta sig en liten slummer?
Men så bröts plötsligt tystnaden av att ytterdörren öppnades, James slog upp ögonen, reste sig och skyndade ut i den ljusa hallen, utan att veta vad han skulle ställas ansikte mot ansikte med.
Skräcken for genom alla hans sinnen och han tog ett förfärat kliv bakåt då han såg den bleke mannen som stod framför honom, Lord Voldemort bar en svart huva som skymde hans skarpa ansiktsdrag men ur mörkret från kappan kunde James Potter se hur de ljusa ögonen flammade till i rött.
”Lily, ta Harry och spring! Det är han! Spring! Jag uppehåller honom…”, han visste redan att hans slut var kommet, trollstaven låg bortglömd på det ljusbruna soffbordet och ingen kunde överleva den förbannelse som James visste att han snart skulle möta, men han måste ändå försöka…
Han måste ge Lily och Harry en chans att överleva, han såg plötsligt deras älskade ansikten framför sig och allt ljud tycktes dämpas, som om någon hade utfört en Silencio-förhäxning på allt runt omkring honom.
Han hörde då aldrig Lord Voldemorts galna skratt och bilden han såg inom sig kunde inte ens rubbas av det gröna ljus som spred sitt spöklika sken över den hemtrevliga hallen, han kände knappt heller hur livsglöden stals ifrån honom och hur han sedan singlade ner på golvet likt ett dött höstlöv medan det vita skenet skylde hans blick innan han i själslig form, precis som de gnistrande rökpuffarna han tidigare hade trollat fram, försvann bort i intet.
Han dog i tron att han kanske hade uppehållit sin fiende så pass att han älskade fru och son lyckades komma undan...
Hur gick det då för hans fru, Lily Potter och hans lille son Harry, som han älskade så djupt och innerligt till slutet?
Lily skulle snart få följa hans öde, men den lille pojken vars mor hade dött för honom överlevde genom ett under medan den grymme Lorden i ett sista vrål försvann.
Men dem skulle mötas en sista gång och då avgöra vem som skulle komma att leva och vem som skulle få vandra dödens stigar.
Men det, mina goda läsare, det är en annan historia.
/JvJ
Den här historien tilldelas Jamie, som fyllde år i fredags (och jag, mitt spån, glömde bort det).
Men jag hoppas att hon förlåter, den här historien blev lite knas eftersom den blev skriven i hast, men jag ber er;
Kommentera vad ni tyckte var bra och dåligt, hur kan jag utvecklas om inte ni säger vad som ska göras bättre?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Xoonie - 31 okt 08 - 18:13- Betyg:  | | Oj bra<3 Gillar den! :D | | Maadelen3 - 28 okt 08 - 18:34 | otroligt bäst, Jenny :'D
du äger fedt :D <33 | | 950329 - 27 okt 08 - 09:19- Betyg: | | gud, återigen lyckas du trots att du skrev den i all hast, du är grym på att skriva det ska du vet O_O | | Mp3 - 27 okt 08 - 00:03 | Jag gillar den, speciellt de där kursiva :) och den sista meningen alltså 'Men det, mina goda läsare, det är en annan historia' Just den är jag förälskad i xD haha :ÖP
Men en väldigt väldigt vacker novell :)
/TK |
|
|
|
