Allt för Uppmäsrksamhet - 22 [sista delen] |
Josse sätter sig svettigt upp i sjukhussängen. Hon hade drömt en mardröm, hon var fetast i värden, det hade hon drömt, och det var sant. Men plötsligt slog det henne, hon hade anorexia. Vad fan säger du? Du är fet, du har inte anorexia! skriker rösten i Josses huvud. Men håll käften! säger Josse. Hon tar glaset med vatten som står på sängbordet. Hon halsar det. Men tanken av att äta mat känndes främande och avlägsen. Mat.. det hade Josse inte ätit på nästan 1 år. Josse lägger sig ner i sängen igen. Imorrgon ska jag börja äta mat igen, tänker hon och somnar.
Morgonen därpå vaknar Josse när en sjuksköterska kommer in i rummet. Rent automatiskt tar sjuksköterskan fram sprutan med sövningsmedel.
- Nej, jag vill äta. säger Josse, hon låter som ett litet barn.
- Vill du ha vällingen? frågar hon Josse med en aning ironi i den.
- Ja.. säger Josse och rodnar lite. Hon får ett litet glas med välling. Hon sätter glaset mot munnen. Långsamt häller hon lite välling i munnen. Det smakar inget. Hon sväljer. Magen vrider sig och hon spyr genast upp vällingen.
- Oj! säger sjuksköterskan och tar upp trasor. Hon tar på sig ett par genomskinliga plasthanskar och börjar torka upp Josses spya. Mysigt, tänker Josse när sjuksköterskan lyfter bort Josses täcke. Va?! Josse ser sina ben. Hon har tappat mängder av skinn. Det ser riktigt läskigt ut. Josse ser att hennes ben blivit lite smalare. Konstigt? tänker hon. Sjuksköterskan säger till Josse att hon får gå och duscha om hon vill och lämnar rummet. Josse reser sig upp och tar sin vita handduk och går till duschen i det avskilda badrummet. Det varma vattnet strömmar ner för Josses kropp. Hon torkar sin smala kropp med den sträva handduken.
Tom kom och pratade med Josse på eftermiddagen. Hon berättade att hon trodde hon hade anorexia och det med vällingen. Han nickade förstående och sa att han vara glad att hon insett det. Han sa att han skulle hjälpa henne ännu mer med att bli av med sin anorexia. Hon hade kramat om honom när han skulle gå. Hon var glad att hon äntligen skulle sluta lida.
Två dagar efter kunde Josse smutta på vällingen. Hon kunde nästan dricka ett glas välling om dagen, det är ett stort framsteg säger läkarna. Josses hår är fortfarande kort och sjavigt. det skulle antagligen bli bra.
Men en sak som hon visste var, hon skulle bli fri från anoroxia.
Sista kapitelet här :/ Det kommer en epilog efter denna :) Snälla alla som läst, kommentera :)):
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | MirreMille - 5 nov 08 - 22:05 | | jätte bra... tynd att de e sista delen | Snurrsnurr - 26 okt 08 - 10:29- Betyg:  | bra novell..
du slutade mejla när dom sista delarna kom ><
<3 | | Melowa - 24 okt 08 - 17:38- Betyg: | Ush jag trodde ett tag att du skulle ta livet av na XD
Lol va lättad ja e ^^ | | Diskret - 23 okt 08 - 20:05 | | Det gick lite fort där men sån tur att hon inte svalt ihjäl. |
|
|
|
