Slå honom då! (del 30) |
Slå honom då!
En novell om ett utvecklande våld, in en "vanlig" killes vardag.
************************************* ********************
Ni som läser, lämna spår! Annars är ni dumma som bananskal! :P
Denna delen är tillägnad framförallt;
"WhyJustMe", "BlackRain", "Gertrud", "amandisa", "vissenros", "diskret", "gbg_95", "maloow"... Trogna kommenterare!
Men tack alla ni andra där ute som också läser. :D /T
Jag trycker ner handtaget på dörren till lägenheten, det är olåst till min lättnad. Jag kliver in och stänger dörren efter mej. Det är mörkt i lägenheten. Jag hör ett konstigt ljud, och går försiktigt in i köket. Jag blir chockad över vad jag får se. På golvet sitter Timothy, lutad mot köksskåpet och med huvudet nerböjt. Han snyftar mycket tyst och håller händerna för ansiktet. Jag tittar pafft på honom och får inte fram ett ord. Vad är det med honom egentligen?
”Jag o-orkar inte m-mer…” Får han fram, snyftandes och stammandes. Rösten låter som att den inte ska hålla, den låter så bräcklig och det är inte likt Timothys vanliga röst… Det ser ut som han ska brista ut i gråt när som helst och det är ingen vacker syn. Jag står bara och ser på min snyftande brorsa, utan att få fram något vettigt att säga.
”Förlåt Erik… allt är mitt fel. Jag skulle ha…” Säger han darrigt men avslutar inte meningen. Han ser plötsligt ut som en 14-åring, han har blivit lilla Tim igen… Han ser verkligen förkrossad ut. Automatiskt sätter jag mej bredvid min bror på golvet, med en förtvivlad blick.
”Vad är det?” Får jag fram, det känns dumt att fråga det men jag kommer inte på något bättre. Det är plågsamt att se Timothy gråta, han har händerna för ansiktet och tittar inte på mej. Han svarar inte häller på min fråga, men det är nog för att han knappt kan prata. Det är ju oftast så när man gråter, man stammar och så… Tillslut lägger jag armen om honom, även om det känns jätte ovant. Det känns nästan som att han är en främling, fast han är min bror, mitt syskon… Plötsligt lutar han huvudet mot min Axel och kramar om mej, han brister ut i gråt. Jag känner hur mina ögon blir tårfyllda också, av att höra honom gråta såhär. Han är verkligen helt förkrossad, helt förstörd… Han snyftar högt och jag känner att min axel blir fuktig av hans tårar.
”Förlåt… J-jag ville bara ta hand om dej, men j-jag kunde inte… Jag klarar det inte…” Stammar han gråtandes. Jag tröstar honom och stryker honom över ryggen. Jag förstår precis vad han menar nu, han ville bara väl… Han ville ta hand om mej, han var rädd om mej, men sen blev det för mycket.
”J-jag kan inte vara förälder… Jag ville beskydda dej men s-så kände jag att jag inte k-klarade det, det blev bara f-för mycket. Förlåt Erik. Jag skulle inte ha varit så överbeskyddande, men jag ville bara inte att du skulle råka ut för något… Förlåt.” Säger han och snyftar då och då.
”Det gör inget, det gör inget.” Får jag fram till honom med tårar i ögonen. Han bara gråter och gråter, men han kramar fortfarande om mej. Jag känner något blött på ryggen och kikar över min axel för att se vad det är. Då ser jag att Timothys arm är blodig. Jag flämtar till av choken och släpper greppet om honom. Han tittar för första gången upp, med röda tårfyllda ögon.
”Timothy, vad har du gjort?” Säger jag med uppspärrade ögon, fast jag mycket väl vet vad han har gjort. Jag hugger tag i hans arm och vrider den så att jag kan se handleden. Till min förskräckelse har han skärt ett snitt som det rinner blod ur. Jag tittar lidande på såret en sekund, sen drar Timothy tillbaka sin arm med en frustrerad blick.
”Vad fan har du gjort?” Nästan skriker jag och reser mej hastigt. Jag springer direkt efter förbandslådan i badrummet, där i ligger förband mot blödande som jag sliter upp. Jag skyndar fram till Tim i köket med förbandet i högsta hugg. Jag drar åt mej Tims arm med en dramatisk gest och virrar snabbt förbandet om den blödande handleden.
”Vad fan tänkte du på?” Frågar jag och tårarna börjar välla fram. Timothy säger inget, han bara darrar och jag ser att hans t-shirt är svettig vid bröstet. Han svarar inte och ser faktiskt väldigt frånvarande ut. Jag börjar fundera på om han har druckit eller nåt… Jag är äntligen klar med förbandet, de sitter åt lagom hårt. Blod har runnit längst hela hans arm och det ser fruktansvärt ut, nu förstår jag hur han kände förra veckan när jag kom hem slagen och blodig. Jag reser mej sen och kikar efter en ölburk eller någon flaska, men får syn på något annat. På bänken ovanför Tim ligger en liten påse med något gråaktigt pulver i. Jag förstår genast vad det är för något och rycker åt mej påsen.
”Var fan har du fått den här ifrån?!” Frågar jag argt och försöker få kontakt med Timothy, men han svarar inte den här gången heller. Jag tittar äcklat på påsen, sånt här skulle jag aldrig i hela mitt liv pröva, inte ens när jag var med gänget skulle jag ha gjort det. Jag springer in på toan och skyndar mej att spola ner den ynkliga lilla påsen med knark i. Att det ens tillverkas sån här skit! När jag är tillbaka i köket sätter jag mej på golvet igen för att vara lite närmare Tim. Han bara gråter och ser virrig ut. Jag funderar på om jag ska ringa ambulansen, men sen slår det mej att det kommer förvärra allting. De kommer direkt att kontakta socialen, och socialen kan ju inte tillåta att en knarkare tar hand om sin 15-åriga lillebror…
Varför gjorde du så? Tänkte du lämna mej eller?” Säger jag gråtandes till Timothy och tittar rätt in i hans ögon. Han stirrar ner på mej med tårar längst kinderna, men han har slutat snyfta.
”Hur fan kunde du göra så?! Du är min enda familj, du är allt jag har! Hur skulle jag ha klarat mej utan dej hade du tänkt?” Säger jag frustrerat till min bror. Han får inte fram ett ord. ”Gör aldrig om det igen! Lova mej det!” Säger jag och torkar bort tårar som bara rinner och rinner i mina ögon. Timothys underläpp darrar lätt och han nickar tillslut som svar.
”Jag lovar…” Säger han tyst och kramar om mej. Även fast han är längre än mej, känns det som att jag håller om en liten pojke. Han är ju bara 20 trots allt, det är ju inte så mycket… man ska inte behöva ta så mycket ansvar då.
”Hur känner du dej?” Frågar jag allvarligt och försöker se in i hans ögon.
”Skitdåligt.” Säger han uppriktigt, man blir väl ärlig när man har tagit droger antar jag, av någon anledning…
”Kom med här...” Säger jag till honom och drar honom i armen för att han ska resa sej upp. Jag följer honom sedan till soffan där han lägger sej ner frivilligt. Han verkar utmattad och ovetandes om vad han gör. Jag tittar oroligt på honom, han har ögonen öppna och ser på mej. Jag tar hans hand, han ser så rädd ut, som att han har sett ett spöke. Jag lägger en varm filt över honom, han har redan en kudde under huvudet. Han håller hårt i min hand, och jag märker att hans darrar lite. Utan att tveka länge, tar jag av mej skorna och jackan snabbt sen kryper jag ihop i soffan bredvid Timothy. Jag har ingen kudde men det gör inget. Jag ser att Tim sluter sina ögon långsamt och jag håller hans hand. Jag skiter i att man inte ska ha så här mycket kontakt med en annan kille, han är min bror och han är rädd och han kan inte somna. Nu ska jag finnas här för honom, så som han har funnits här för mej.
Berätta gärna för mej, vad ni tycker om Eriks och Timothys förhållande, hur är de som syskonpar? Beskriv!
Tack på förhand. ;)
*T
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Snailpower - 5 dec 08 - 22:40- Betyg:  | Gud, dom e gulliga ju!
Och du är en otroligt duktig skrivare! ser allt som en film
framför mig! måste fortsätta låsa! | | Harrypotterlover - 17 nov 08 - 17:20- Betyg: | Jag tycker dem är riktigt gulliga ihop :D
Det måste bli värre innan det kan bli bättre ;) så
är det med dem :D
Jätte sorglig del, men ändå fin ^^
//Sara | | HorseGirl - 2 nov 08 - 22:12- Betyg: | | bra skrivit.. dom har lika dåligt förhållande som jag har till mina syskon. | | amandisa - 28 okt 08 - 09:11- Betyg: | | Allting är underbart. vad mer kan jag säga ? o___O' | | maloow - 26 okt 08 - 03:58- Betyg: | | gör bra :P du dkriver så värkligt liksom :) | | BlackRain - 23 okt 08 - 21:29 | Bästa delen hitills!
Börjar känna igen mig i en karaktär nu!
Tycker erik och timothys förhållande börjar bli bra nu!
Tror faktiskt den här "incidenten" kan vara bra för dom!
Nu börjar dom förstå sig på varandra! | | Justmyfault - 23 okt 08 - 20:18- Betyg: | | Jättebra :) | | gbg_95 - 23 okt 08 - 16:38- Betyg: | Åhh faan, jag gräät nästan,väldigt bra gjort Erik!!
och som Diskret sa: HOPPAS HAN INT BLIR BEOENDE AV DET!!
Skiiiitbrraaa skriiiiviiit!!! | | Melowa - 23 okt 08 - 15:47- Betyg: | | Wow ^^, Mer | | vissenros - 23 okt 08 - 14:53- Betyg: | Jätte bra förhållande har de, de tar hand om varandra mär de behövs
sån j*ävla bra syskonkärlek<3333 | | Diskret - 23 okt 08 - 14:31 | | Jag gråter! Eller nej, det gör jag inte men nära på. Så otroligt sött det där var!Bara Timothy inte blir beroende av det, för då blir det dååååligt! Men det är faktiskt inte bara Tims fel, Erik kunde ha varit lite mindre idiotisk och gjort det lättare för honom... | | Unendlichkeitavt - 23 okt 08 - 13:29- Betyg: | Skita bra=) !!Q Helt underbar=)
Så du menar att kag inte är trogen komenterare??? XD Bara skojade=) | | WhyJustMe - 23 okt 08 - 06:18- Betyg: | :O
Shit du skriver så jävla bra :) sjukt bra.
Jag vet inte vad jag ska säga..
Men som sagt, du skriver underbart bra :') | | DracoLove - 22 okt 08 - 23:26- Betyg: | Så j*vla bra skrivet !!
Vet inte vad jag ska säga,det är nästan så att man gråter... :/
Vill ju att det ska gå bra för de !!
Riktigt gulligt att Erik la sig bredvid Timothy för att trösta honom (:
Älskar din novell !! :D <33
// Polly |
|
|
|
