behöver ingen annan |
tar upp en snäcka, den är hård, stark precis som jag.
sanden mellan tårna är obehaglig och vinden blåser kallt
men ändå så fortsätter jag vandra
tittar ut över havet och följer med takten.
sätter mig precis där havet slutar
ser min spegelbild i det gråa vattnet
himmlen är ännu gråare
en krabba kryper bredvid mig
en älg står och tuggar gräs på ängen
dem är inte rädda för mig
tårarna rinner lika snabbt som regnet
naturen och jag
vi blir ett.
jag kan se mig själv i blixtarna
~ kan höra någon ropa
men vänder mig inte om
trött på att svara
jag tar upp ett sandkorn
så litet.. tänker jag
jag och mina tankar, mina underliga tankar
tankarna som ingen ville lyssna på
eller acceptera
Mina tankar.
en vissen blomma i håret
mitt vita hår
blåser med vinden
jag behöver ingen annan
när jag har dig säger jag rätt ut
till vinden, till himmlen till någon
|
|
|
|
