Fotografiet |
Det var en solig sommardag i juli. Malin, som just fyllt 14 år, var en lång och smal flicka med brunt hår. Hon och hennes familj var på Åland. Där hade de en liten mysig sommarstuga med vatten alldeles intill. Bakom huset fanns en liten skogsdunge där blomningen var i full gång.
Just idag ville Malin gå ut och fota alla blommor och det härliga vattnet som blänkte i solljuset.
Efter att hon hade ätit tog hon med sig sin systemkamera, en Nikon D40 och gick ner till vattnet.
På väg ner längs den smala stigen plockade hon upp några passligt stora stenar som hon kunde kasta i vattnet för att få en häftig bild. Det lyckades bra och hon blev själv imponerad av hur coolt det såg ut. När hon väl fått några bra bilder gick hon iväg för att fota blommorna. Hon fick syn på en nyckelpiga och tog snabbt fram kameran för att fota den. Men den ville tydligen inte vara med på bild, för den flög iväg just när hon skulle trycka på knappen. Då hon kom upp till skogsdungen fick hon syn på en massa fina saker som hon ville fota. Detta skulle nog ta en stund.
När hon var klar så var klockan 4. Tiden hade gått fort. Hon gick in och hennes mamma och pappa satt och drack kaffe. Malin gick till köket och hällde upp ett glas saft åt sig. Sen gick hon och satte sig vid det lilla runda bordet bredvid mamma och pappa. De satt och diskuterade mat. Familjen hade nämligen varit på Åland i 4 dagar nu och det började glesna i kylskåpet. De bestämde sig för att åka in till centrum som låg ca 20 km från stugan. Malin stannade hemma för att vila lite.
När föräldrarna hade åkt hade Malin ingen lust att vila längre. Så hon bestämde sig för att gå och ta ett dopp. När hon böt om märkte hon att hon hade fått ordentligt med solbränna de timmarna hon hade varit ute. Hon hade t.o.m. bränt sig på axlarna.
Vattnet var varmt, men det kändes ändå svalkande. Medan hon simmade kom en motorbåt förbi och Malin dök ner i svallvågorna som kom in till land.
Nackdelen med detta simställe var att man inte kunde gå speciellt långt ut. Det strömmade ordentligt och man behövde vara lite äldre för att förstå sig på det.
När Malin hade badat klart gick hon upp till stugan igen. Hon satte på sig ett par sportbyxor. Och sen en t-shirt så hon inte skulle bränna sig mera på axlarna än hon redan hade gjort.
Malin hade just lagt sig ner på sängen när hon hörde en bil rulla in på gården. Med trötta steg gick hon ner för trappan för att se vad mamma och pappa hade handlat. Det första hon såg var ett glasspaket som stack upp ur kassen. Hon tog tag i det och öppnade, ut föll en chokladstrut. Den såg riktigt smaskig ut. Malin tog tag i den och gick till hennes lilla rum.
Nu kunde hon äntligen vila lite. På samma gång som hon åt glassen tog hon fram kameran och granskade bilderna hon hade tagit idag.
Plötsligt föll något kallt ner på hennes hals. Glassen smälte fort och hon försökte sträcka sig efter en hushållspappersrulle utan att lyckas. Efter lite ansträngning fick hon till sist tag i den och torkade bort glassen. Nu fanns bara struten kvar. Hon bläddrade fortfarande genom bilderna. De var alla lite olika. Plötsligt såg hon något väldigt konstigt på ett fotografi av trädgrenar. En skugga som hon tyckte såg ut som en människa. Nu blev hon rädd, hade det varit någon ute i skogen idag? Malin tittade länge på bilden och försökte se vad det var, det syntes inte så bra för bilden var fokuserad på trädgrenarna. Men något var det iallafall, något som inte stämde. Till sist orkade Malin inte tänka mera och somnade med kameran bredvid sig i sängen.
"Hon smög sakta upp bakom husknuten. Skulle hon få reda på vem personen bakom skuggan var? Runt hennes hals hängde kameran, det gällde att vara beredd. Plötsligt hördes ett knak från skogen. En kvist som gick av var hennes gissning. Nu hördes också fotsteg. Men hon kunde inte se någon. De kom närmare och närmare. Sakta började hon urskilja en människa där borta i skogen och kalla kårar kröp längs hennes ryggrad. Nu såg hon honom, just det, det var en pojke...”
Malin vaknade med ett ryck. Drog en suck av lättnad när hon förstod att det varit en dröm. Nu ville hon inte somna om, tanken på att drömma något likadant igen fick henne att rysa av obehag i hela kroppen. Till sist bestämde hon sig för att gå upp på vinden och söka efter några gamla böcker. Det var inte så mycket utrymme där uppe, man var tvungen att gå böjd även på det högsta stället. Malin gick fram till en liten hög med böcker, och på samma gång upptäckte hon ett fönster som var riktat mot skogsdungen. Hur kunde hon ha missat det? Det var ju den mest perfekta plats att se om skuggan skulle komma tillbaka. Nu började hon känna rädd igen och tog snabbt med sig en bok och gick ner till sitt rum. På väg ner mötte hon mamma.
- Oj, vad du skräms! sa mamma och hoppade till.
- Oj, vad du skräms! sa Malin tillbaka.
- Vad gör du uppe såhär mitt i natten? undrade mamma.
- Jag letade efter en bok, svarade Malin.
- Okej, god natt då.
- God natt.
När Malin kom tillbaka till sitt rum märkte hon att kameran låg på golvet så hon la upp den på nattduksbordet. Sen kröp hon ner under täcket igen. Boken hon hade tagit med sig från vinden var dammig och när Malin öppnade den föll en bild ut. På bilden fanns mormor och morfar. Ingen av dom var vid liv längre, men så länge de var det hade de ägt sommarstugan. När Malin hade läst en liten bit märkte hon att det var en faktabok. Den handlade om fiske, och nu förstod hon att det antagligen var morfars bok. Han var en riktigt begåvad fiskare. När Malin var mindre hade hon ofta följt med morfar ut och fiska.
Till sist började bokstäverna i fiskeboken suddas ut och Malin somnade.
Denna gång vaknade hon av att solen kikade in genom fönstret och träffade hennes ögon. Klockan var 10 och Malin var förvånad att hon sovit så pass länge. Hon lade på sig sina bruna tofflor och gick till köket. På bordet var det framdukat 2 smörgåsar och ett mjölkglas. Malin satte sig ner och tittade ut genom fönstret medan hon åt. Det var härligt tyst inne i huset. Mamma var ute och hängde tvätt och pappa stod vid bryggan och fiskade. När Malin hade ätit klart gick hon med mjölkglaset till diskhon och sen gick hon upp för att klä på sig. Hon tog på sig ett par shorts och en t-shirt. Sen trädde hon på sig flip-flopparna och gick ut. Det var varmt ute. Efter att ha beundrat den vackra sommardagen en stund gick hon ner till pappa på bryggan. Han hade fått 2 små abborrar. Malin tittade ner i hinken som stod bakom pappa och där simmade de. Efter att ha suttit där en stund och pratat med pappa gick hon upp till skogsdungen. Hon skulle helst ha undvikit den platsen men hon ville gärna veta mera om skuggan. När hon kom dit kände hon att hon hade glömt något. Just det, kameran. Hon gick in efter den och fick med sig solglasögonen på samma gång. När hon kom ut tillbaka så bläddrade hon fram bilden på skuggan. Hon gick till samma ställe som hon hade tagit bilden dagen före, satte sig på en stubbe och väntade. Vad hon väntade på var hon inte riktigt medveten om. Medan hon satt där såg hon en pil ligga i gräset. Det måste vara den hon kastade bredvid piltavlan och ut i skogen förra sommaren. Hon tog upp den och lade den i fickan. Sen tog hon fram kameran igen och fotade lite. Då såg hon den igen, skuggan. Den syntes på en av bilderna. Hon blev stel av skräck. Först hade hon tänkt springa iväg, men någonting hejdade henne. Kanske nyfikenhet? Hon ville så gärna veta vem det var. Nu var hon inte långt ifrån att få reda på det heller. Skuggan fanns någonstans där nära henne. Kanske den såg henne? Skuggan kanske såg hennes rädsla och nyfikenhet men tänkte inte visa sig. Plötsligt såg hon en pojke springa iväg genom skogen.
- Vänta! ropade Malin.
- Vänta på vad? frågade plötsligt pappa bakom henne.
Malin visste inte vem hon skulle bli skrämd för nu.
- När kom du hit? frågade hon.
- Alldeles nyss, vem ropade du på? sa pappa.
- Äh, jag såg en fjäril som jag ville fota men den flög iväg och jag sa åt den att vänta, korkat av mig, försökte Malin säga så troligt som möjligt.
- Ja, inte lär den stanna kvar för att du ropar på den inte, sa pappa skämtsamt.
Sen gick han in. Malin stannade kvar på stubben och funderade över allt som hänt den korta stunden.
Det var en pojke, helt säkert. Och han såg precis ut som i Malins dröm. Hur kunde hon drömma om honom före hon ens sett honom? Nu var hon iallafall inte lika rädd längre. Mera fundersam, varför hade han sprungit iväg?
- Malin, kan du komma och hjälpa mig med en sak? ropade mamma från verandan.
Malin reste sig och gick till mamma. Hon skulle ha hjälp med att bära ut bord och stolar till kvällen, för ikväll skulle nämligen mammas arbetskompis och hennes familj komma och hälsa på till stugan. Det skulle bli någon typ av grillfest.
Senare på kvällen när gästerna hade kommit och alla hade ätit nåt smått så gick Malin upp på vinden. Hon kom ihåg fönstret och skulle gå upp för att se om hon kunde se mera av pojken. Hon satt där en bra stund och trodde flera gånger att hon såg honom. Men det var bara inbillning. Till sist gick hon ner igen. Gästerna skulle snart åka och de gick runt och tittade lite på naturen. Sen när de hade åkt hem så hjälpte Malin mamma och pappa att städa undan. Nu hade ännu en dag gått förbi och i övermorgon skulle familjen åka hem. Malin gillade verkligen detta ställe och skulle gärna ha stannat längre. Men nästa sommar skulle de ju hit igen. Före Malin gick till sängs skickade hon ett sms åt sin bästis Josefin. De skulle träffas när Malin kom hem. Det såg Malin fram emot. Det kändes längesen de träffades fast det var ju egentligen bara en vecka. Nu kände Malin sig trött igen och gick och la sig. Denna kväll behövde hon inte läsa någon fiskebok för att komma på bättre tankar. Ikväll kände hon sig inte rädd. Hon tittade igenom bilderna i kameran och skuggan såg inte lika läskig ut längre. Inte efter vad hon hade sett idag. Kanske han var snygg? Det skulle verkligen behövas någon sån här. ”En snygging, det skulle vara bra.” Det var det sista hon tänkte innan hon somnade.
Denna dag vaknade hon av att regnet smattrade på taket. Klockan var bara 8, och Malin ville gärna sova vidare. Så det gjorde hon.
Hon vaknade klockan 12. Då behövde hon gå på toa. Ingen annan i familjen hade stigit upp ännu. De blev säkert trötta av det tråkiga vädret. Idag var det sista dagen de skulle vara på villan. Eller imorgon också, men då skulle de mest resa hemåt. När Malin hade varit på toa och sedan duschat gick hon upp för att packa ner det hon inte behövde längre. Hon bestämde sig för att packa ner fiskeboken. Som ett litet minne från denna sommar på Åland. Och så lade hon med alla kläder förutom ett par blåa jeans och en mysig långärmad tröja. För det skulle hon ha på sig.
När hon var klar så tog hon med sig kameran och gick ut. Hon tog många fina bilder av allt vatten som regnade ner. Hon kunde inte vara ute så länge för hon blev fort våt. Men före hon gick in gick hon ändå via skogsdungen och tittade. Knappast var pojken där, men det var ju värt ett försök. Hon stod där en kvart eller så, men ingen pojke, så hon gick in igen. Mamma höll på laga mat och pappa städade lite. Malin gick till sitt rum igen och lade sig ner på sängen. Idag fanns det inte mycket att göra. Kanske hon skulle gå upp på vinden och titta lite? Det gjorde hon.
Där uppe vart det ganska mörkt. Malin tände en glödlampa som hängde i taket och då blev det lite bättre. Hon sökte efter något intressant hon skulle kunna granska idag när det inte gick att göra mycket annat. När hon inte hittade något satte hon sig vid fönstret och tittade ut. Hon funderade på allt som hänt de senaste dagarna. Det kändes konstigt på något sätt. Och hon skulle verkligen vilja reda ut hela historien om skuggan. Men kanske det var bra att ha något att bita på.
- Malin, kom och ät! ropade mamma nerifrån köket.
Malin reste sig upp och gick ner. Det doftade varma smörgåsar. Malin var inte så hungrig så det var bra att mamma inte hade lagat så mycket mat.
Resten av kvällen satt hela familjen och spelade kort, gick i bastun, fotograferade och pappa spelade gitarr. Malin hade inga som helst musikaliska talanger, så hon hörde bara på, precis som mamma.
Nästa dag var det soligt igen. Mamma tyckte det var så synd när man skulle sitta i bilen hela dagen, och inte få vara ute. Malin hade varit och simmat imorse och sedan hade hon också gått till skogsdungen för att ta något sorts farväl av skuggan, eller pojken. Nu var kl. 1 och Malin skulle bara hämta sin sista väska före familjen skulle åka hem. Då såg hon en lapp ligga på sängen.
”Vi ses nästa sommar, hälsningar skuggan.”
|
|
|
|
