Allt för Uppmärksamhet - 18 |
Dörren, dörren ut till korridoren. Den var låst. Josse var fängslad i sitt eget rum. Det var läskigt, men skönt. läkarna sa att hon skulle få hjälp. Knappast! Hjälp mot att bota fetman!?, det tror jag inte en sekund på.
´Det knackar på dörren. Det är väll sjuksköterskan antar jag. Det kommer in en lång och smal gestalt. Josse kan inte riktigt utskilja om det är en man eller kvinna.
- Hej Josefin, säger en mans röst, Jag heter Tom GoodWrigh, vet du vem jag är?
- Hmm.. svara Josse, som vanligt, det säger hon till alla.
- Jag är din phsykolog, säger Tom.
- Hmm... Det var väll kul för honom, tänker Josse.
- Kan du svara med hela meningar, eller kan du inte prata alls? säger Tom.
- ... får en physykolog verkligen säga så? Alltså kränka sina klienter. tänker Josse
- Okej då, Josefin om du inte svarar på mina frågor, så kan jag inte hjälpa dig! säger Tom och rättar till de svarta glasögona som sitter på den stora näsan i det smala ansiktet.
- Kan du bota min fetma då? viskar Josse i knapp samtalston.
- Josefin, det är bra om du pratar, men prata då så man kan höra det. säger Tom.
- ...
- Okej, då kommer jag tillbaka imorgon och ser om du kan uppföra dig som en vuxen person, säger Tom och går mot dörren.
- Jag har fetma, säger Josse så man kan höra.
Tom vänder sig om. Han beskådar Josse med de mörkbruna ögona som om hon var något sorts cirkusdjur.
- Fetma? säger Tom förvånat, men en aning profissonalitet i rösten.
- Mmm.. svara Josse och klämmer på det (som hon ser) överflödiga fettet.
- Josefin vill du prata om det nu, eller ska vi ta det imorgon? säger Tom och sätter sig på Josses skrivbordsstol.
- Imorgon, Josse börjar en mening men avslutar den snabbt.
- okej, till imorgon då, säger Tom och lämnar Josse.
Kommenteraaaa >:)
|
|
|
|
