Allt för Uppmärksamhet - 17 |
Josse hade bott i det gröna rummet i tre dagar. Tre hemska dagar. Sjuksköterskorna hade försökt mata henne med någon välling, men det gick inte Josse med på. Fy fan! Vuxna vill bara förstöra.. Bara för de är feta, för deras liv blev så. Jag ska bli smal, och ha ett bra liv. Sjuksköterskorna hade klippt av Josses hår. Hon hade knappt hår till öronen. Hennes hår var vitt nu. Livlöst och utslitet. Hon flagade lite mer hud nu, mest på benen. Mamma hade inte varit där en ända gång. Josse var sur på henne. Hon glömde sin dotter. Men har du inte fattat än? Hon vill inte ha ett fetto som du till sin dotter! Jo, jag vet... det var altid lika bra att höra rösten, somom och om uprepade sanningen. Josse hade blivit fetare, mycket fetare. Fast inte änns sjukhusets vågar funkade... De visade typ 29 kg. Alla vågar utesluter hundratalssiffran.. Josse har fått köpa lite saker till sitt rum, en ny dator och en lampa. Det fanns redan en telefon på rummet, inte för Josse skulle använda den.
läkarna försökte övertyga Josse om att hon var smal. Det gick inte, eftersom rösten i hennes huvud fortfarande uprepade att hon var tjock. Men det var hon, i sina egna ögon. Det visste hon. Josse skulle få någon sorts physykolog. Han hette Tom eller nått sånt. Josse la sig under täcket. Det var skönt när det var mörkt, då slapp ögonen anstränga sig.. Josse har fått sämmre syn på det ena ögat. Läkarna vill att Josse ska börja äta mat själv... det kan de glömma. Därför ger de henne mat via dropp, det går hon heller inte med på... Men de söver ner henne...
En sjuksköterska kommer in i rummet. Hon har med sig en rullvagn med sprutor, slangar, näringsdryck och lite andra saker.
- Jossefin, sätter du dig upp? säger sjuksköterskan som kommer regelbundet till Josses rum.
- Hmm.. svarde Josse underifrån täcket.
- Res dig upp så kan jag ge dig din näring.
- Hmm.. svarde Josse än en gång. Hon ville inte vara tjock, hon ville bli smal.
- Josefin.. säger sjuksköterskan och går till sängen, hon tar Josses armar och drar upp henne. Josse blundar fortfarande. Det är skönt.
- Aj! den sköna känslan av mörker försvinner när sjuksköterskan sticker in en nål i Josses arm.
- Så! Då var det dags att sova, du kommer må bättre när du vaknar, då kommer du vara mätt. Mätt nej! Josse kommer bli fetare, mycket fetare. Hon försöker gå, resa sig upp, men sakta slummrar hon till och sommnar.
Hon vaknar. Magen spänner. Fan, sjuksköterskan matade henne. Så fick det inte bli. Josse måste bort härifrån. Måste tillbaka där hon kan bli smal. Josse reser sig upp, det känns lite konstigt eftersom beneb inte riktigt vill gå dit hon vill. Det finns ett fönster på Josses rum, det brukar vara stängt.. Det är det nog alltid, eftersom det inte finns något handtag så man kan öppna det. Josse skulle dö, skulle dö här, av sin fetma.
Kommentera :)
|
|
|
|
