På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Udda & Utsatt [del.41]

Udda & Utsatt [del.41]

(Oliver)

Det var väldigt tyst i huset när Oliver kom hem , och av någon anledning så gjorde det honom ännu nervösare.
Så tyst han kunde tog han av sig sina skor & ytterkläder , och tänkte precis smita upp på sitt rum , när han hörde Linus ropa på honom.
Hans röst lät hård och bestämd & Oliver visste att han inte kunde göra annat än att lyda. Rösten kom från köket , och Oliver gick motvilligt in dit. Linus satt vid köksbordet , och såg inte det minsta glad ut.
- Sätt dig , beodrade han. Oliver himlade med ögonen , men gjorde som han sa.
- Vad är det ?? frågade han , trots att han redan visste svaret. Han hade ju själv varit med när Alex sms:ade till Linus för att berätta att han hade sett Oliver dricka alkohol på en vardag ...
- Du vet nog mycket väl vad det är , sa Linus irriterat , och höll fram sin mobil. Kolla sms:et ...
Oliver suckade , slet tag i Linus mobil , och läste sms:et.
Trots att han redan visste vad det stod.
När han hade läst klart , så la han mobilen på bordet.
- Du vet vad jag har sagt om att dricka när det är vardag , sa Linus skarpt.
- Jaja , mumlade Oliver otåligt. Han fattade inte varför Linus skulle ta så illa vid sig för en sån småsak ...
- Alltså , jag fattar inte vad det är med dig ... sa Linus oförstående. Du missköter dig i skolan , skolkar typ varenda dag , och dessutom så dricker du alldeles för mycket för att vara 14 år. Du måste dra ner på ditt drickande !!
- Jag kanske inte vill ?? sa Oliver surt.
- Men du kanske måste ?? sa Linus. Du är för ung för att hålla på såhär , när jag var 14 år , så drack jag definitivt inte lika mycket som du gör nu ...
- Jag bryr mig inte !! snäste Oliver. Jag får dricka hur jävla mycket jag vill , du bestämmer inte över mig !!
- Jo , det gör jag !! sa Linus argt. Det är jag och Amanda som har ansvaret för dig , så du behöver inte hålla på och förvärra allt för oss !! Oliver reste sig snabbt upp.
- Fan vad jag hatar dig !! utbrast han. Du tror alltid att du kan hålla på och styra över mig , & låtsas vara min förälder bara för att jag är yngst , du kan dra åt helvete !!
Han sprang ut från köket , och upp för trappan till sitt rum & han kunde höra att Linus ropade efter honom , men det struntade han i.
När han var inne på sitt rum , så tog han fram nyckeln och låste dörren , så att Linus inte skulle kunna komma in.
Han ville bara vara ifred , han orkade inte med sin jävla storebror , han var ju sjuk i huvudet !!
Han trodde att han var Olivers farsa eller någonting , men det kunde han bara glömma !!
Irriterat slog Oliver på sin dator , och loggade in på msn , men William var tyvärr inte inloggad. Helvete också !! tänkte Oliver förbannat. Varje gång man behövde William , så fanns han inte tillgänglig , han låg säkert och myste med Fanny eller nåt nu ...
Oliver suckade. William var den enda han kunde snacka om med sina " familjeproblem " , för det var honom han hade känt längst , och honom som han litade mest på ...
Oliver letade vidare bland kontakterna i sin msn-lista , för att se om det fanns någon vettig inloggad , men den enda som dög något sådär , var väl Edvin ... Oliver chattade lite med honom , innan han loggade ut från msn , och in på bilddagboken istället.
Han hade 2 nya kommenterade bilder , och det var 14 av hans vänner som hade laddat upp nya bilder.
Oliver klickade genast på ikonen " Markera alla bilder som sedda " , för det var ändå inga roliga personer som hade laddat upp bilder.
Sedan kollade han vilka bilder som hade blivit kommenterade. Det var 2 av hans egobilder , och kommentarerna löd:
" Åh , så söt !! ^^ " och " Fin (: ". Oliver brydde sig inte ens om att svara på kommentarerna , för han kände knappt inte de 2 tjejerna som hade kommenterat . Han hade inte ens träffat de på riktigt ...
Resten av dagen spenderade Oliver genom att ligga på sin säng och kolla på film & han vägrade att öppna när Linus kom och knackade på.
Han orkade inte med några jävla diskussioner ...
Men vid klockan 7 , när det var dags för kvällsmat , så var han ändå tvungen att gå ner till köket hos de andra.
Han slog sig ner på sin vanliga plats , och vägrade ge Linus så mycket som en blick.
- Oliver ... sa Linus tveksamt, efter att ha druckit upp sin chokladmjölk. Du får inte tro att Amanda och jag tycker det är " roligt " att bestämma över dig , och hindra dig från att göra vissa saker , men vem ska annars göra det ??
Oliver svarade inte , utan blängde bara irriterat på honom. Deras mamma var i vardagsrummet och kollade på tv , så Oliver antog att Linus inte hade berättat något om skolkandet och drickandet för henne. Tydligen ville han inte göra henne ledsen och besviken ...
- Eftersom ingen bestämmer ett dugg över er, sa Oliver surt. Så behöver ingen bestämma över mig heller , fatta det !!
Han lämnade Linus och Amanda ensamma i köket , och gick in i vardagsrummet för att kolla på tv med sin mamma istället.
Hon såg glad ut över att få sällskap av honom , och flyttade ihop sig i soffan så att han skulle få plats.
- Hur är det med min lilla älskling ?? undrade hon , och Oliver ryckte på axlarna.
- Det är väl bra , mumlade han , och försökte låta glad. Det var ju inte hans mammas fel att Linus höll på hela tiden , så han skulle inte låta sitt dåliga humör gå ut över henne ...

(Markus)

Winston och Markus tog sällskap som vanligt till skolan nästa dag , och när de var framme , så gick Markus fram till Oliver och hans gäng med beslutsamma steg. Winston stannade vid sitt skåp.
- Hej Markus ... sa Oliver tveksamt. Han stod vid sitt skåp tillsammans med William , Edvin , Peter och Jack. Vad du ser arg ut ...
- Det är jag också !! snäste Markus. Vadfan håller du på med Aaron för ??
Oliver höjde på ögonbrynen.
- Jag fattar inte vad du snackar om , sa han oberört , och William nickade instämmande.
- Du kan ju vara lite mer detaljerad , föreslog han.
Markus gav honom en ursinnig blick.
- Ni vet mycket väl vad jag snackar om !! utbrast han. Ni vågar bara inte erkänna !!
Oliver fnös.
- Exakt vad är det vi ska erkänna ?? sa han nonchalant.
- Sluta upp med att vara taskiga mot Aaron , sa Markus varnande. Han har det inte så lätt , och jag vet att du inte heller har det ...
Han såg rakt på Oliver.
- Men du kan inte bete dig hursomhelst bara för att din pappa är död !! avslutade han hotfullt.
Det blev alldeles tyst , och Markus visste att han hade träffat Olivers känsligaste punkt.
Oliver fick tårar i ögonen , och hans underläpp började omedvetet att darra.
William , Edvin , Peter och Jack såg alla lika chockade ut , men det var William som återhämtade sig först.
- Vad fan är det du säger ?? utbrast han ursinnigt , men Markus struntade i honom , och återvände tillbaka till sitt skåp.
Han visste att han hade betett sig riktigt taskigt , men Oliver var ju tvungen att fatta nån jävla gång !!

(Oliver)

Så fort Markus hade sagt de där fasansfulla orden , " Du kan inte bete dig hur som helst bara för att din pappa är död !! " , så hade Olivers glada humör försvunnit på en gång , och han kände sig gråtfärdig. Allt kändes plötsligt menigslöst , och han började undra över varför han var i skolan överhuvudtaget. Ingenting spelade ju längre någon roll ifall någon i familjen var död ...
Eftersom Oliver inte ville att de andra killarna skulle se hans tårar , så vände han tvärt , och började gå åt motsatt håll i korridoren.
Inte åt det hållet som Markus hade gått.
- Oliver , snälla , vänta !! sa William , men Oliver ignorerade honom totalt. Han orkade inte snacka med någon nu , inte ens med William. Han skyndade ner till killtoaletterna , och lättade inte på gråten förrens han stod framför handfaten.
Han hade noga kontrollerat att ingen annan var där.
Plötsligt rycktes dörren upp , och William kom in. Oliver brydde sig inte om att dölja sina tårar , för William hade oturligt nog sett honom gråta förut.
- Oliver ... sa William , och gick tveksamt fram till honom. Strunta i Markus , han är en idiot ...
Oliver snyftade ofrivilligt till , och vände generat bort sitt ansikte från William.
- Det ... Det är inte så ... lätt ... fick han fram.
- Nej , jag vet ... sa William medlidsamt , och la tröstande sin hand på Olivers axel. Jag förstår att det känns otrolig jobbigt för dig , men ...
Han avslutade inte meningen , och Oliver visste att William måste känna sig ganska besvärad när han inte kunde komma på något att säga , men det räckte med att han bara brydde sig för att Oliver skulle känna sig en aning bättre ...
- Ska vi gå tillbaka nu ... ?? frågade William försiktigt efter en stund. Vi börjar ju snart ...
Oliver nickade sakta.
- Okej , mumlade han , och så gick han ut från killtoaletterna tillsammans med William.
Jack , Edvin och Peter stod kvar vid skåpen och väntade på de när de kom tillbaka , och Oliver kunde se i ögonvrån att de gav honom medlidsamma blickar.
Han suckade , och tog snabbt ut de böckerna han behövde ur sitt skåp , innan han smällde igen det överdrivet hårt.
Det skulle bli en lång och plågsam skoldag idag , det kände han på sig ...

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

sandruskapuska - 29 nov 08 - 18:22- Betyg: