Slå honom då! (del 27) |
Slå honom då!
En novell om ett utvecklande våld, in en "vanlig" killes vardag.
************************************* ***************************
Jag och Amanda står utanför skolan, när dörren flyger upp och flera musiklinjemänniskor kommer ut från skolan. De är pratglada och ett gäng tjejer sjungandes på någon låt som de antagligen just sjungit. Min puls stiger, nu gäller det… Amanda tittar nyfiket på alla som kommer ut, hon vet ju inte vem Ivar är, så det är mitt ansvar att snappa upp honom. Nu kommer han ut från skolbyggnaden bland några av de sista, de är en ganska stor klass. Han får genast syn på mej, jag känner mej väldigt nervös. Men jag går ändå fram till honom, och Amanda följer med. Alla de andra esteterna skyndar sej iväg i grupper, pratandes om fester och allt de ska göra i helgen. Ivar tittar frågande på mej, hans svarta hår blåser i vinden och till min lättnad är hans blåmärken och blåtiran så gott som borta, det är bara sprickan i ögonbrynet som syns och så en liten sårskorpa på läppen.
”Ivar… skulle jag kunna snacka med dej lite?” Får jag fram tillslut. ”Visst.” Säger han utan något speciellt ansiktsuttryck. ”Hej.” Säger Amanda plötsligt. Hon tittar nyfiket på Ivar och han hälsar tillbaka och de skakar hand lite hastigt. ”Ja, vad var det?” Frågar Ivar sen. Jag har svårt att få fram det jag vill säga.
”Jo… det är så att jag har bestämt mej för att anmäla gänget…” Börjar jag fumligt. ”…och jag behöver din hjälp.” Säger jag sen och tittar ner i asfalten blygt. ”Jaså…” Säger Ivar med en förvånad ton, han ser fundersam ut. ”Jag tänkte att du skulle kunna… vara vittne liksom, men jag förstår om du inte vill.” Säger jag i låg ton och tittar försiktigt upp på Ivar. Han ser inte det minsta sur ut, eller besvärad, han ser bara förvånad ut.
”Det är konstigt…” Börjar han och tittar lite uppåt med fundersam min. ”… För jag hade precis tänkt fråga dej samma sak.” Säger han tillslut. ”Va?!” Utbrister jag chockat. ”Men… varför det?” Frågar jag förvirrat. ”För att… jag har funderat hela tiden, sen… det där hände, på att anmäla dom. Men jag viste att det fanns en risk att de inte skulle åka fast, och sen tänkte jag bara på att du faktiskt var den enda som skulle kunna vittna…” Säger Ivar och stoppar händerna i fickorna. Både jag och Amanda tittar förvånat på honom. ”Så… ja, jag kan ställa upp på det.” Säger han tillslut med beslutsam blick. ”Tack så jättemycket.” Är det enda jag får fram. ”När… när ska jag anmäla då?” Frågar jag hjälplöst och tittar frågande på både Amanda och Ivar, som om de vore mina vägledare. Men det är de ju på sätt och vis…
”Vet inte… spelar nog ingen roll.” Säger Amanda. ”Jag kan följa med dej.” Säger Ivar. ”Jag med.” Säger Amanda. Jag nickar långsamt till dem, det känns inte som att jag förtjänar all den här hjälpen egentligen…
”Har gänget gjort någonting mer då?” Frågar Ivar sen och himlar med ögonen. ”Mm… eller, de har hotat mej lite och sen slagit mej en gång idag i korridoren… Men det var inte så farligt. Men de slog Amanda också idag… så de är ju helt sjuka i huvudet.” Säger jag och känner hur modet för att prata börjar komma. Ivar höjer lätt på ögonbrynen och tittar snabbt på min läpp, där jag har ett färskt sår. Sen tittar han på Amanda en kort stund, men tittar sen bort lite generat. ”Oj! Hur gick det?” Frågar han och tittar från mej till Amanda. ”Äh, det var bara en örfil jag fick, av Axel. Sen gjorde han inget mer eftersom jag hade knäckt honom…” Säger Amanda nöjt. ”Wow, hur då?” Frågar Ivar intresserat. Jag känner mej lite utanför, eftersom de båda är mycket smartare än mej. Men jag lägger mej ändå inte i, för jag vill inte störa deras samtal. Amanda förklarar exakt vad hon hade sagt och att Axel hade tagit illa upp och att de stack sen. Ivar tittar roat på Amanda. ”Haha, de är verkligen korkade.” Säger han sen. Det känns lite pinsamt när han säger det, eftersom jag faktiskt själv var med dem. Amanda ler och sen vänder hon sej lite mot mej. ”Hur känns det med din läpp föresten?” Frågar hon, antagligen bara för att ha något att säga till mej, så jag inte känner mej utanför. ”Bra.” Säger jag bara kort, men utan att låta otrevlig. Vi tre står tysta en stund, jag undrar varför inte Ivar går. Inte för att jag vill att han ska gå, men det är konstigt att han inte går hem när det är helg. ”Vart ska ni då?” Frågar Ivar plötsligt för att bryta tystnaden. Jag och Amanda tittar på varandra snabbt. ”Ehm, nej vi ska ingenstans…” Säger Amanda dröjande. ”Du då?” Frågar hon sen Ivar. Han rycker på axlarna.
”Ni båda kan väl följa med på stan lite …?” Föreslår Amanda glatt och tittar från mej till Ivar. ”Okej.” Råkar jag och Ivar säga i mun på varandra. Jag tittar smickrat på Amanda, glad at hon vill ha med mej att göra på fritiden till och med.
Ni som läser; Skriv vem ni gillar mest av karaktärerna. ;)
*T
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Harrypotterlover - 27 okt 08 - 13:27- Betyg:  | Amanda!! <3 love too her :)
Älska din novell <3
//Sara | | maloow - 25 okt 08 - 21:20 | | bra :p det va bra att dom ska anmäla | | BlackRain - 21 okt 08 - 07:41 | | lika bra som dom andra delarna:) | | amandisa - 20 okt 08 - 18:43- Betyg: | Har INGA klagomål överhuvudtaget..
Allt är PERFEKET <3
Maila när nästa del kmr taaaaackz :D<3 | | snovit1 - 20 okt 08 - 17:59- Betyg: | | Bra meila:D<3 | | vissenros - 20 okt 08 - 17:17- Betyg: | supper bra
Amanda gillar jag mest
mejila när nästa del kommer | | hannisch - 19 okt 08 - 21:21 | | mega bra! | | WhyJustMe - 19 okt 08 - 19:50- Betyg: | Jätte bra :)
Jag gillar dom tre allihopa :D
Som så hatar jag ju gänget då men xD | | Justmyfault - 19 okt 08 - 19:38- Betyg: | Jättebra :)
hm.. ivar kanske^^ | | DracoLove - 19 okt 08 - 19:20- Betyg: | Bra ^^
Mina favoriter av karaktärerna är Erik,och hans storebror.
Inte för att jag gillar hans handlingar,men jag tycker att han är en intressant karaktär ^^
// Polly | | gbg_95 - 19 okt 08 - 19:00- Betyg: | | Jättebraa!!! Tjae...jag vet inte riktigt, kanske Ivar.. |
|
|
|
