Ett ljus börjde komma närmare |
Ett ljus i mörkret började komma närmare ’’ det borde vara bussen’’, sa Elina. Och tittade på hennes vän och väntade på att hon skulle svara ’’ mhm det är det nog’’ . Elina kramade om Aron innan hon klev på bussen.
Buss chaförren tittade inte på Elina som gick förbi, hans aniskt utryck visade att han verkade att ha fullt om med tankar i huvudet. Elina tittade sig omkring det var tomt i hela bussen, nu kunde hon sitta var hon ville, hon gick några steg till och satte sig nästan lägst bak., när hon hade satt sig till rätta tittade hon ut genom fönstret för att se om hon kunde se Aron någonstans där ute i mörkret, men han syntes inte till, han hade nog redan hunnit gått en bit.
’’ Vibrationer’’ bussen statades och började köra ut på motor vägen, Elina satte i hörlurarna och tryckte på play knappen och lutade sig tillbaka och blundade, under hennes ögon såg hon massa fina minnen, och efter ett tag
råkade hon somna till. En stor hand tog tag i hennes axel ’’ rusk, rusk’’ ’’ hallå’’.. Elina hoppade till och spärrade upp ögonen, busschauffören skrattade till ’’ haha skrämde jag dig’’ det blev en tystnad, Elina började titta sig omkring, vad var det som hände, vad ville han, hon tittade på honom ’’ vad vill du?’’, sa hon med en tvekande röst.
Mannen mitt emot henne log och förklarade att han tänkte köra en annan väg, för att det hade varit en bilolycka och att det skulle ta jätte lång tid, att komma fram om han skulle köra den vanliga vägen..
Elina tittade fundersamt på mannen mitt emot henne ’’ okej’’, sa hon och tittade ut genom fönstret, det var säkert en mil kvar. Mannen tittade ett tag på henne som om han hade förväntat sig att hon skulle säga något mer, men Elina satt och tittade ut genomfönstret, mannen gick sedan iväg och började köra bussen igen. ’’ vad fan vill han, kör på så att jag kommer hem!’’ tänkte Elina. Efter ett tag stannade han, men hon visste inte varför, hon försökte titta ut men hon såg inget annat än mörker, nu började hjärtat slå allt snabbare och andetagen blev allt mer tätare.
Busschauffören började resa på sig och började gå emot Elina, han hade ett konstigt leende på läpparna, som att det var något han ville säga med det. Han stod framför henne, men han sa inget, Elina blev allt räddare för varje sekund som gick. ’’ varför stannade du bussen?’’, sa Elina och tittade tillbaka på mannen, men han svarade inte, det där leende på hans läppar växte bara allt mer. Mannen skugga täckte Elina.. och det blev allt större och närmare..
|
|
|
|
