Allt för Uppmärksamhet - 14 |
Bussresan till skoman tar en evighet. Hon känner allas blickar bränna i ryggen. De hatar henne för hon är så jävla fet. Det hjälper inte att banta. De hatar en i alla fall. Men man kan ju inte bara sluta banta. Jag kan inte tänka mig äta mat. Det känns smutsigt liksom. Vendela kommer på buusen. Hon är klädd i samma stil som Josse brukade ha. Korta klänningar och högklackat. Hon ger Josse en avskyvärd bick, med en del oro i den. fetto... ser du inte att hon stirrar på ditt fett? Du tog med bantnigspillerna va?! Jo det gjorde jag. Tillräckligt många till lunch. Frukust har jag redan ätit. Fyra tabletter, jag har ökat dosen.. Huden på benen börjar flaga, jag börjar tappa hår också... Det är inte bra. Håret är ljust. Jag börjar se lite dåligt med det ena ögat. Jävla fetma!
Bussen stannar utanför skolan. Josse sitter kvar på bussen ett tag, men kliver tillslut av. Hon känner genast hur blickarna fastnar på hennes tjocka mage. Nu får fu för att du lever, tjockis! SLuta kalla mig det.. men rösten hade som vanligt rätt. Josse bet på sin nya pircing. Hon hade varit och hälsat på Pier i pircingstudion några gånger. De pratade, om livet och pircingar. Josse skulle få en i magen, det hade han lovat. Det ville hon ha... men när hon blev smal.
Josse låser upp sitt skåp. Det är fullt med foton på Josse. Hon drar ner dem, river isönder dem, det är konstigt hur ansträngande det är att riva isönder foton. Plötsligt viker sig Josses ben och hon faller ihopa på golvet. En lärare går förbi och kollar med avsmak på Josse. Hon tycker du är fet. Josse nickar, försöker resa sig upp. Men det går inte. Hon ska ta tag i skåpskanten och ta sig upp. Men armarna vil inte lyda. Det är fetman, det måste det vara! Det börjar sammlas folk omkring Josse. De tittar på henne. Hon försöker resa sig upp igen. Det går inte. Vad fan händer! Paniken börjar stiga. Josse ser hur någon skriker och ropar efter någon.
- Men hjälp mig upp! ropar Josse, men det är tyst. Vendela står i folkgruppen och gråter.
- Vendela! HJälp mig upp! Men det är fortfarande tyst. Bilden av klasskamraterna som stirrar på Josse, blir suddigar och suddigare. Tillslut..
Vitt rum. det är allt Josse behöver se för att veta var hon är. Sjukhuset.. Hon hade antagligen svimmat igen. Denna gången var det många slangar till hela Josses kropp. Det gjorde ont i hela kroppen. Josse tittade sig om, ingen mamma. Lyckat tjockis! Nu ska de mata dig med nått jävla näring och du blir ÄNNU fetare.Jag ..vet. svara Josse, maktlöst. Hon hade ingen kontroll över kroppen, alls, längre. Minnena från gårdgaen (tror jag), spelas upp, blickarna, hatet för att Josse var fet. Allt. Josse hade bestämt sig... Det var dags att ta slut på lidandet.
Vad tycks? Kommentera :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Hundiz - 18 okt 08 - 23:11 | | braa | Snurrsnurr - 18 okt 08 - 22:36- Betyg:  | omg,
så jävla bra, en av dom bästa novellerna på dikta
mejöla när det komemr mer delar !!!
pusss
<3 |
|
|
|
