Hämden är ljuv |
- Tobbe ?
- Ja…?
- … asså… Du måste komma hem nu..Det är Robban!!
- Lucas, Vad har hänt?
- Tobbe, Robban… han … han ... han är ... död.
- Vadå … va ... nej ... nej …
Mobilen faller från Tobbes hand, han börjar skaka. Kroppen
Känns tung och det gör ont i magen. Hjärtat slår fortare.
Det känns som om den ska hoppa ut. Benen sviker honom och han
faller ner till golvet, han kan inte hålla igen tårarna nu. Dom bara faller ner.
Det är svårt att andas, han kan inte röra sig, hur? varför?
Tobbe!! Tobbe!!Tobias!! Hörs det från mobilen som ligger på golvet.
Han stirrar på den svarta mobilen, tar genast upp den och svarar:
- … ja… med en sorgsen stämma.
- Tobbe… du måste komma hem nu, jag klarar det inte längre. Skynda dig hem.
- ..ok… jag kommer nu svarar han långsamt innan han lägger på.
För varje steg han tar, gör det ont i själen. Han är trött, orkar inte mer.
Benen tar kål på honom, han tänker på allt, framför allt på Robert.
Han hade aldrig känt sig så nere, så slagen, så hjälplös i hela sitt liv…
Vägen hem är lång, för varje steg han tar gör det ont i hjärtat.
Kepsen sitter hårt på huvudet, den svarta munkjackan är så stor att den ser ut som ett täcke på honom, Han går med huvudet böjt neråt och går med båda händerna i fickorna. Han går långsamt genom grinden, in till det vita radhuset. När han är framme vid den gröna dörren stannar han en lång stund innan han går in. Han vrider på handtaget och stiger in. Det är alldeles tyst, han går långsamt in till vardagsrummet, hjärtat börjar slå fortare, tårarna vill rinna igen. Han går in i vardagsrummet, där ser han pappa hålla om mamma som gråter, Lucas sitter på soffan och bara stirrar på en av Roberts bilder. Nelly ligger hopkrympt på golvet och gråter högt, hon bara gråter, så högt att det är det enda Tobias hör. Allt är dystert. Hela släkten är där, alla i huset och bara sörjer. Tobias orkar inte mer, han går upp på sitt rum. Där, precis där mittemot hans rum ligger Roberts rum. Han vill gå in, men tvekar. Han tänker: ”Nej, han mår bra, han kommer hem snart” . Fastän han innerst inne vet att hans bror aldrig mer kommer tillbaka. Det känns som om hans själ sakta men säkert håller på att dö. Han går in till sitt rum, lägger sig platt på sängen och bara gråter ut. Han kan inte sluta gråta tårarna bara rinner nerför hans kinder. Han torkar bort de med tröjärmen. Det knackar på dörren, han orkar inte svara, inga krafter kvar att gå och öppna. Men dörren öppnas och in kommer Lucas och Nelly. Lucas stänger dörren och de båda går fram till Tobias, utan att säga ett ord, sätter de sig på sängen och bara tyst gråter de ut, alla tre tillsammans. Efter en stund har Tobias inga tårar kvar att gråta, han frågar rakt ut:
- Hur dog han?
- Han tog sitt eget liv, Tobbe svarar Lucas.
- I sitt rum … tillägger Nelly sorgset.
Tobbe reser sig sakta och går mot dörren.
- Var ska du? Frågar Lucas.
Tobias vänder sig om och säger bestämt:
- Jag ska till hans rum
- Vadå? Vänta, jag kommer…
- Jag också… säger Nelly plötsligt.
Alla tre går ut från Tobias rum, och där mittemot de står dörren in till Roberts rum. De står en lång stund utanför och bara stirrar på dörren med alla varningsskyltar och stopskyltar, skyltar där det står ”Keep out”.
- Är ni redo? Frågar Lucas efter en stund.
- Aa..säger Tobias
- Mm..säger Nelly
Lucas tar tag i handtaget, han tvekar lite men vrider till slut och öppnar dörren försiktigt. Rummet är alldeles mörkt, Tobias tänder lampan. Det är kallt, persiennerna är neddragna, sängen är obäddad, de ser sig om. Ingen av dem har nånsin varit inne på Roberts rum, aldrig ens vetat om att det rummet finns. Rummet är alldeles tyst och ganska mörkt. Allt i rummet är dessutom mer eller mindre svart. Sängen är svart, mattan, lampan, en vägg är till och med svartmålat. Då upptäcker de det, den vita väggen vid sängen, där det står en massa grejer på. Med en röd färg, likt blod. Det står:
”varför räcker jag inte till” ”Bortglömd” ”oälskad” ”hatar allt” ”Det var ert fel” ”måste lämna livet”
”måste dö” ”ni förstod mig aldrig” ”ni plågade mig” ”Mitt hjärta brister” ”Ensammast & oaccepterad” ”ingen bryr sig om mig” ”Orkar inte mer” ”Det blir bara bättre om jag dör”
Det gör ont att läsa det, alla tre får tårar i ögonen som inte slutar att rinna.
På bokhyllan finns en massa böcker om mörkret, spöken, ondska, svart magi och allt möjligt.
Lucas hittar bara en enda bok som inte handlade om något av det där, som inte hade ett svart omslag, som inte var en ”mörk” bok. Det var en sorts röd bok, med hjärtan på. På framsidan stod det : ”Personer jag älskar” och sedan stod det med stora guldbokstäver:
LUCAS
TOBIAS
NELLY
Tårarna bara rinner när Lucas läser upp namnen.
De öppnar den, det är en sorts album med bilder på.
Bilder på de alla fyra. En bild där Tobias har armen runt om Robert som ler. En bild där Robert pussar Nelly på kinden. En bild där sjuåriga Lucas gungar Robert som bara var tre år gammal. De tittar på bilderna och bara skrattar. Bilder som de inte ens visste fanns. Bilder på när de var små, när de var tillsammans på sommaren, på resor och framför allt när de var som lyckligast.
Nelly gråter och snyftar häftigt. Tobias kollar på Lucas som tröstar henne. De ställer tillbaka albumet till hyllan och går till det stora bruna skrivbordet som är fullt med en massa papper och i den lilla hyllan finns också böcker. På bordet finns en sorts svart dagbok. Lucas tittar på Tobias, och nickar. Tobias tar upp boken och öppnar den.
- Robert har skrivit i den, säger han.
- Vad har han skrivit? Frågar Lucas
- Jo... om hans liv, det är en hel bok om det. Vi läser det sen säger Tobias och slår igen boken.
Nelly tar upp fem brev från bordet. Det är brev från Robert, ett där det står: Mamma<3 ett annat där det står Pappa, nästa Tobbe, Nelly och sist Lucas. De stirrar på breven.
- Ska vi…? Börjar Nelly.
- Nej! Svarar Lucas hastigt.
- Men vi måste Lucas, säger Tobias.
- Senare säger Lucas som ser rädd ut.
Lucas märker att Roberts bärbara dator är på bordet. Han startar den, Tobias och Nelly tittar på.
- Fan, jag kan inte hans lösenord. Säger Lucas.
- Pröva ”Robban” säger Tobias
- Det funkar inte svarar Lucas.
- Vänta, säger Nelly. Skriv ”Tourtured”
Lucas skriver in det.
- Det funkar! Utbrister Tobias.
De kollar på datorskärmen
- OMG!! Skriker Nelly
- JÄVLAR!! Säger Lucas
- OH SHIT!! Säger Tobias på samma gång.
(KAPITEL 1 -DÖDEN)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | tjoh - 12 nov 08 - 14:45 | | nästa kapitel snart ? =)=)=) | Melowa - 19 okt 08 - 12:22- Betyg:  | | Ireessant<3 | | depii - 19 okt 08 - 06:52 | | Mer <3 | | love_tokio_hotel - 18 okt 08 - 18:56 | | bra men lite sorgligt var det |
|
|
|
