Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Allt för uppmärksamhet - 11

Det är dags nu. Det är dags nu att du får veta sanningen... du är fet!! Haha, där fick jag dig allt, fetto! Ta din bantnigstabletter tjockis! Aj! Den sved. Men rösten hade rätt, det visste Josse. Hon gick ner där nere och tog sina tabletter. Hennes ena skrivbordslåda hade åtta styckn bantningsaskar i den. Josse orkade inte städa. Hon orkade ingenting faktist. Hon var trött hela tiden. Det hjälpte inte att sova. När man vaknade morgonen där på, kurrade det i magen. Josse hade läst om Mary-Kate Olsen. Hon hade anorexi. De som hade de var dumma i huvudet. Varför skulle hon tycka hon såg fet ut? Det var sjukt! Josse hade inte anorexi, för hon var fet på riktigt! Hon skulle på ett sånt "kostmöte". De hade fått lappar och sånt skit från sjukhuset. Tillslut såg mamma det och tvingar dit mig. Hon kan släppa av mig, men sen går jag därifrån. Alltså skippar mötet. Josses hår var var jätte tunnt. Det såg konstigt ut så som det var nu. Det såg.. ofriskt ut då passar det med din "ofriskt" feta kropp. Jag vet..

Josse tar sin dos idag också. Vattnet smakar äckligt. Så det skippar hon. Mamma har mer jobb nu än någonsin. Så Josse och hon pratar inte alls. det är för hon inte vill ha en fet dotter. Snälla, sluta.. men som vanligt, lyssnar Josse. Jag kanske ska pröva mina gammla kläder? Jag menar den röda klänningen, fast den framhäver fettet aldeles för mycket.

Josse går upp till sitt rum och tar på sig den röda klänningen.
- Hjälp! Det väller ut fett, snälla.. tänker Josse. Hon behövde inte kolla i spegeln. Hon kände det på sig.

Det var jullov. Det var skönt. Slippa alla sura blickar i skolan. De behövde inte hata mig så mycket.. för jag var fet. Äh, lägg av, de har all rätt att hata dig! Du är fet, ingen gillar fetton jag vet.. Datorn stod igång. Men det fanns inget att göra. Josses ärr på armarna hade läkt, fast huden var alldeles isönder. Jävla fetma! Det som förstör min fina hud. Eller, feta rättare sagt.

För kort, jag vet... Kommentera :)
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Hundiz - 18 okt 08 - 23:08
bra:p

Skriven av
depii
18 okt 08 - 14:51
(Har blivit läst 88 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord