som första dagen i ett liv. (del 4) |
Hon vill bort nu
Hon vill dö nu
Hon vill gråta nu
Hon vill mest spola tillbaka tiden
men hon vet att det är omöjligt.
Men något finns som inte är omöjligt
hon blickar ner på hennes väska som ligger bredvid hennes vänstra ben
hon ser en beige-rosa rakhyvel sticka fram
och ser som röktensyn över hennes väska hur hon har en sax och rakblad och flera rakhyvlar
hon har lärt sig inte nyligen kanske ett år sen hur man använder saxen för att få fram rakbladen
Hon ställer sig sakta tung från stolen
känner alla blickar i nacken
hon vet att killarna älskar hennes röv i den här klänningen
och tjejerna är avundsjuka över hennes kontakter
Men det finns faktist bara en som kände henne där
Bara en som kände Andrea
det var Lisa
Lisa var den ända som såg henne mer en snygg och blond
men nu är det försent
Andrea hade onyktert tagit saxen och klippt av deras vänskapsband.
-Vart hade du tänk att gå Andrea ?
Hennes mentor blänger stink på henne
som hon försökte få tyst på ett obestämt gäng i klassen sammtidigt hon höll i tio vildhundar
det var väll så det kändes att ta hand om hennes klass.
Andrea svarar inte bara ger henne en hård blick taskigare en menat och stänger dörren efter sig.
Hon vet att lisa kommer kolla upp ur hennes Svenska bok när hon hör smällen
hon vet att Lisa kommer tänka efter då.
Andrea har just smällt igen dörren bakom sig hon skiter i om någon sexa sitter i korridoren
hon halv joggar ner för trapperna
Sorgens ansikte börjar ta form och ta tag i henne
Hon springer mot toaletterna och ryker i dörren
låst.
det börjar bli grumligt tårarna börjar lägga sig vid hennes ögonhinna
Hon tar tag i nästa handtag , låst.
Hon blir förbannad och går frustrerande mot den tredje dörren
öppet.
Låser dörren bakom sig och tar fram en liten vodka färdiga rakblad
Hon tar några klunkar med tre Ipren
ryser till och ruskar i kroppen.
Hon låter inga tårar rammla ner utan tar tag i ett rak blad
och hugger den mot handleden känner den snabbt glider in under huden som att vaxa snabbt fast starkare
Smärtan är som meditation det finns inte tid och rum
och speciellt inte ångest hon känner bara hämden mot henne
hon tar flera tag hennes ansisktuttryck ser ut som en smärtsam orgasm
hon iaktar hennes blod bubbla upp under huden hon gillar kontrasten mellan färgerna
nu slipper hon i alla fall dagens tårar .
|
|
|
|
