Del 8 ( en ny häst ) |
- Då så, nu har du allt på papper. Sa Stefan.
- Jaa, nu är hon mitt ansvar, men kunde
jag få med utrustningen?
- Jaa, självklart!
- Vad bra, för det har jag inte råd med!
- Okej men då måste jag åka nu, hejdå och lycka till.
Jag kommer och hälsar på någon gång. Sa han
och satte sig i den svarta Saaben.
- Jaa då , ingen fara! Hejdå! Sa jag.
- Hejdå. Sen drog han igen dörren vred
om nyckeln och körde iväg.
Då var hon min då.
Tänkte jag och gick in i stallet för att ta ut
hästarna i hagen.
Det var en underbar dag.
Solen sken och himlen var blå.
Gräset var grönt och fuktigt av morgondaggen.
Klockan var trots allt bara 8.00.
Han, Stefan, hade inte haft tid senare,
han hade pratat om nått besök i Linköping.
Amber gnäggade glatt när jag kom in,
Holly frustade välkomnande.
Visst ja Holly!
hon får gå i sjukpaddocken då.
Jag tog först ut Amber till den vanliga
hagen och sen Holly till den lilla.
Amber sprang oroligt omkring och gnäggade
när inte Holly fanns där i hennes hage.
- Men lilla gumman.
Sa jag och gick fram till henne, jag strök
henne i pannan och över mulen och blåste varm
luft över mitt ansikte.
- Du är allt söt du.
Sa jag och gick sedan in i stallet.
Holly stod och betade i hagen.
Eftersom det sällan var hästar som gick där
så fanns det gott om gräs.
Jag gick in i stallet.
Kollade att hö och kraftfoder var påfyllt och åkte sen hem.
Drömmande satte jag mig på cykeln och
trampade iväg genom björkallén.
När jag tittade upp mot himlen trodde
jag inte mina ögon.
Inte ett moln men ändå en hel massa.
Fåglarna kvittrade men jag hörde inte ett ljud.
Helt plötsligt började det dundra i öronen.
Likt vildhästars galopp i kampen om att överleva.
Nått som jag först inte trodde kunde vara sant.
Jag vände mig om och såg en dimma.
En dimma av ljud.
Hästar, fast inte riktiga.
Kunde det vara demoner, spöken?
Nej, sånt finns inte, sa jag till mig själv.
Men jag var inte säker.
Jag vågade inte röra mig.
Jag stod och tittade in i dimman.
Den kom mot mig och sprang förbi mig iväg mot vägen.
Det var inte på riktigt.
Det kunde det inte vara, eller?
Tänk om det var så som morfar alltid
berättade i sina historier.
Det finns inte många, men de finns,
människor som ser det förflutna och som
kunde prata med de döda.
Fy, tänk inte såna tankar, sa jag till mig själv.
Du larvar dig bara.
Jag cyklade hem med tankarna snurrande i huvudet.
Hästar, människor, döden.
Allt bara snurrade.
När allting snurrade värst
ringde telefonen.
I´m yours...
- Moa. Sa jag.
- Hej sötnos sa han i telefonen.
- Danne! Vad skönt att du ringer!
- Vad då då? Har det hänt nått?
- Du kan inte ana.
Svarade jag och berättade
hela historien.
När vi lagt på var jag nästan hemma.
Jag gick in och slängde mig på sängen.
Sen gick jag ut i köket.
Det låg en lapp på bordet.
Hej gumman!
Jag och pappa var tvungna att åka iväg till farfar.
Han mår inte så bra och ligger på sjukhuset i Norrköping.
Du far klara dej ensam hela nästa vecka.
Du kan ju få ha någon som sover över om du vill.
Med vänlig hälsning / mamma och pappa
-Härligt! Stönade jag för mig själv.
Men jag kände rena motsatsen.
Vem ska jag sova med.
Gabbi är ju skitsur på mig.
Jag tog upp mobilen och skickade ett sms:
Hej Gabbi!
Jag vill inte vara osams längre.
Det känns så jobbigt.
Kan du inte ringa mig snälla!
Jag vill prata om det här!
Kram Moa
Sen kändes allt mycket bättre.
Det kändes ännu bättre när Gabbi 5 minuter senare ringde.
- Hej. Sa hon kort.
- Hej! Tack för att du ringde! Sa jag lättat.
- Vad då då?
- Jag vill prata om det här.
- Jag har också tänkt på det, svarade hon.
- Det var jätte dumt av mig, jag kunde ju förstått att du ville vara ensam med honom! Fortsatte hon.
- Jag undrar, sa jag, om du ville komma och bo med mig den här veckan.
Mamma och pappa har åkt till farfar så jag tänkte…
- Jag kommer gärna! avbröt hon.
- Bra, du kan komma direkt, sa jag.
- Okej jag ska bara packa grejorna.
- Ses sen då, sa jag.
- Jaa då hejdå!
Sen la vi på.
Den här veckan skulle bli bäst.
Jag och Gabbi.
Och kanske även Danne och Isak?
----------------------------------------- -------------
hej alla vänner.
förlåt att det har tagit lite lång
tid innan denna del kommit ut
men jag har inte hunnit skriva så mycket.
Har mycket med stallet nu.
Tack alla som läser!<33
|
|
|
|
