Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Why me? [GxG] del 2

Del 2, läs och kommentera ^^

Mia slängde ivriga blickar bakåt mot Emma nästan hela tiden. Som tur var verkade ingen märka det. Hon kunde inte fatta varför bara? Emma var bara en ny elev och inget annat.
“Mia?!”
Mia tittade upp och skakade lätt på huvudet.
“Ja?” hon blängde på sin lärare som tittade på henne.
“Jo, jag undrade om någon här ville vara med i elevrådet. Du var ju med förra året!”
“Kanske, eller jag vet inte…” Mia suckade och blev tyst.
“Ija kan” hördes en röst bakom Mia. Det var Emma som hade pratat.
“Vad bra! Men man ska vara två om ni minns det.”
“Okey! Jag kan” sa Mia och såg bakåt på Emma som rodnade lätt. Läraren nickade innan han tittade på klockan.
“Oj, vad mycket klockan är. Ni slutar nu! Kom i tid imorgon och kom ihåg! Varje ny dag tas med nya steg.” han log innan han tog upp sin portfölj och såg på dem alla. Varje elev hade snabbt rest sig upp och rusade mot dörren. Mia kunde se att läraren skrattade. Troligen tänkte han: “typiskt ungdomar”.

Det var nästan tomt i skolan när Mia hade hängt fast sitt lås på skåpet. Dem bytte en gång om året. Snabbt gick hon mot utgången och hennes höga skor hördes mot golvet i den ekande skolan. Hennes tankar hade förts mot den nya flickan igen. Helt plötsligt stod det något isvägen. Eller snarare någon…
“Tja, Mia! Lust att ta sällskap hem?” Det var Marcus som hade dykt upp framför henne.
“Hej… Öh, Marcus. Jag vet inte.. Eller, jag menar…” hon blev tyst i några sekunder. “Visst!” hon log och gick mot utgången med Marcus strax bakom sig. Varför hade hon svarat ja? Hon suckade inombords och såg på Marcus. Snabbt gav hon honom ett leende. Hon kunde lika gärna smöra, vem visste, hon kanske gillade honom fortfarande. Han log mot Mia och sedan började han prata om första dagen i skolan och den nya tjejen.

Mia gav sin dörr en snabb blick.
“Jag är hemma nu. Tack för sällskapet. Vi syns!” hon gav Marcus ännu ett leende innan hon öppnade grinden och skyndade sig mot dörren. Hon ville in snabbt. Hon kände inget för Marcus längre, hon kände inte det minsta.

“Hej! Gumman. Hur var det i skolan?” Rose var redan hemma och satt och ritade med sin dotter.
“Den funkade. Det var lite jobbigt. Men man står väl ut. Et kom en ny tjej ifrån England idag. Hon heter Emma!” Mia satte sig ner och såg på sin syster. Hon älskade sin syster väldigt mycket, men ville bara inte visa det. Hon var ändå för liten för att kunna förstå.
“Jo, jag hörde det. Hennes pappa jobbar på mitt jobb. Han blev nyss anställd. Väldigt flitig om jag får säga det. Fortsätter han så blir han nog VD eller något.” Rose log och granskade en teckning hon nyss gjort klart. “snygg va?!” hon skrattade innan hon lade undan den.
“Verkligen…” hon granskade sin mamma. “jo, Emma är väldigt trevlig, men blyg. Det kommer skapa problem för henne…”
“ Kanske det. Men kan inte du vara med henne lite då? Kanske kommer ni bli bra kompisar? Du vet, innan man bedömer någon bör man se hur den personen är.” Rose reste på sig och gick fram till skafferiet och började rota igenom den lite snabbt. “Hmm…”
Mia kunde inte låta bli att le då hon reste på sig.
“Går och kollar på tv” sa hon och försvann ut från köket.

Det hade gått en timma sedan Mia kommit hem och hon hade redan tråkigt. Hela dagen hade känts annorlunda. Snabbt zappade hon mellan kanalerna, men allt hon kunde se var Emma Tromp. Mia blundade och stängde av teven. Det var ingen idé att titta på något man inte visste vad man tittade på. Hon kunde fortfarande höra sin mamma i köket. Hon lagade mat och verkade lycklig, väldigt lycklig. Mia kunde tydligt höra att hon sjöng, det var ovanligt, i alla fall för dem senaste tre åren.
“Mia, det är mat nu!” ropade Rose och tittade in i vardagsrummet. Mia öppnade ögonen och reste på sig med en suck. Hon ville bara ligga kvar. Med hasande steg gick hon in i köket och satte sig ner vid köksbordet. Hennes syster satt redan och geggade med maten hon hade fått. Hur kunde hon fortfarande vara knubbig?
“Anne…” viskade Mia åt sin syster. Anne tittade upp på Mia och flinade.
“Muff” sa hon och skrattade. “Du konstig…”
Mia log innan hon tittade på maten. Det var hemmalagad pizza. Något av dem godaste som fanns. Snabbt skärde hon upp en stor bit till sig själv och började äta.

“Det var jätte gott. Tack.” Mia kollade ner på sin tomma tallrik och log. Nu skulle hon vara mätt ända till middagen. Om ändå lunchen var lika god.
“Tack själv du” Rose reste på sig och ställde dem överblivna resterna på spisen för att svalna.
“Jag går nu!” hon reste på sig och gick fort upp på sitt rum. Hon ville se om Julia eller Jillian var inne på MSN just nu. Hon hade tråkigt och ville göra något.
Snabbt loggade hon in och tittade på alla som var ON. Jillian var OFF medans Julias var på UPPTAGEN. Mia log och klickade snabbt upp ett fönster för att börja chatta:


SnyggeMia is here! So What?
Hej! <3 On nu eller? Har så jävla tråkigt. Hitta på något? :)


Don’t worry, I’m here for U (L)
Visst, ska jag ringa Jillian? Hon är off… <3


SnyggeMia is here! So What?
Jupp, gör det du. Vart ska vi då? Bio, parken?

Don’t worry, I’m here for U (L)
Hmm… Myeby :P XD


Don’t worry, I’m here for U (L)
Föresten, Hur går det med M?


SnyggeMia is here! So What?
Det funkar, han följde med mig hem idag…

Don’t worry, I’m here for U (L)
VA!? DET ÄR JU TOPPEN!


SnyggeMia is here! So What?
Kanske det, eller det hade det varit. Jag tror inte jag gillar honom längre…

Don’t worry, I’m here for U (L)
Va? Det är ju hemskt. Berätta allt sen! Hörs <3


Don’t worry, I’m here for U (L) verkar vara OFFLINE


Mia suckade, varför skulle hon nämna just den lilla detaljen? Att hon inte gillade Marcus, varför?


(Emma)

Emma blängde på den tomma dator rutan. Hon hade suttit så där i nära på en timma nu. Hon hade tagit det extra lugnt på vägen hem, hon orkade inte stressa.
Varför ska man stressa? Emma suckade lågt och lutade sig bakåt i den gamla datorstolen hon snart haft i fem år eller något. Konstigt nog var dem fortfarande skön, men färgen började nötas bort så det var nog dags för en ny. Men hennes föräldrar måste ju först orka resa på sig så att dem kunde åka till IKEA. Emma skrattade lätt, hon var säkert redan en av dem utstötta i klassen, men varför? Bara för att hon var blyg första dagen. Det skulle sitta hela livet ut. Det visste hon. Hon hade nog hört skratten ifrån dem där två tjejerna framför henne, och märkt blickarna från den tredje. Varför kunde dem inte bara behandla henne som vem som helst? Eller, hon var ju inte vem som helst, Hon var ju Emma Tromp, från England som bar på en stor hemlighet. Den som hon aldrig tänkte berätta för någon. Då skulle hon bli mera mobbad. Det ville hon inte. Nej, hemligheten bevarade hon inom sig. Även om det skulle bli svårt, eftersom hon troligen redan mött sin nya förälskelse.

“Emma! Come down now!” ropade hennes mamma nerifrån köket. Att hon inte kunde förstå att dem bodde i sverige nu, inte i England.
“Jag kommer!” ropade hon trött tillbaka. Det var för tidigt för mat så hon kunde inte låta bli att fundera på vad hon ville ha sagt. Snabbt gick hon ner för trapporna och in i köket.
“There you are.” hennes mamma log. Eller gjorde hon? Det var svårt att se det.
“Mamma, snälla. Prata SVENSKA!” hon blängde surt på sin mamma som suckade innan hon nickade.
“Wisst. Om du lovar me en sak.” hon sade allt det där med väldigt dålig brytning.
“Vad?”
“Att komma home med en kille now när vi är i sverige. I kan inte glömma that words från dig.” hon rörde om lite i en kastrull och undvek sin dotters blick. Emma kände sig rasande.
“So, du kan inte ta in att jag är Lebb? Va?!” snabbt vände hon sig om och rusade ut från köket. Hon okade inte med det. Visst hade hon vetat om vad hennes mamma tyckte, men någon gång var hon väl tvungen att förstå. Det fanns inga killar i hennes liv. Kanske var det tanken på att aldrig kunna bli mormor till sitt eget kött och blod? Det gick ju att ordna, men varför? Hon var ju tvungen att förstå någon gång.

Det var slutet. Som ni märker har jag Svengelska här :D hoppas ni kan förstå vad dem säger. Annars översätter jag inom parantes nästa gång.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Nea96 - 22 okt 08 - 13:34- Betyg:
jättebra:) mejla gärna igen när nästa kommer:)
Harrypotterlover - 22 okt 08 - 11:38
Dalvana: Tack!! :D

Melowa: Det kommer mera :)
Melowa - 21 okt 08 - 15:46- Betyg:
Mmmmmmmmeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer!
Dalvana - 20 okt 08 - 16:13
asbra! fortsätt ;D (mejla när nästa e ute)
Harrypotterlover - 17 okt 08 - 19:16
lona_skriva400: <33 Tack!!
lona_skriva400 - 17 okt 08 - 19:03
jätebraa
Harrypotterlover - 17 okt 08 - 18:36
sviken_1: Tack!! :D

lonelyheartXx: Lovar! ^^
sviken_1 - 17 okt 08 - 17:51- Betyg:
jätte bra! :D
lonelyheartXx - 17 okt 08 - 17:26- Betyg:
bra, mejla när näste del kommer^^
Harrypotterlover - 17 okt 08 - 17:06
SunZeth: Tack <33 :D

Skriven av
Harrypotterlover
17 okt 08 - 16:40
(Har blivit läst 133 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord