Jag har alltid varit annorlunda. Som i en bubbla har jag vandrat runt i livet, avskärmad från hela mänskligheten. När jag gick i 1:an så trodde jag verkligen att man kunde bli en ängel bara man glittrade tillräckligt mycket. Så jag klippte ut vingar av papper och färglade dom med tuschpennor. Sedan så tejpade jag fast dom på min rygg och sprang till närmaste höjd för att prova dom. Det fick bli från klätterställningen. Under mig stod alla vanliga små människor och förundrades över min glans. Jag sa stolt att jag skulle flyga, bort från jorden och bort från mänskligheten. Jag tog sats och hoppade från klätterställningen. Nästa gång jag vaknade upp var på sjukhusakuten. Med fyra stygn i huvudet. Mina vingar var borta, dom hade tagit av dom och slängt dom i närmaste papperskorg. Dom ville inte se en ängel på jorden, så dom rev sönder min glans. Men jag gjorde ändå samma sak två månader efter. Fast denna gång från skjulets tak. Det var cirka fem meter ner, men jag ville verkligen, och då skulle det gå. Jag slog i asfalten och smärtan genomsyrade hela min högerarm som jag landade på. Skriket ekade på skolgården, men den första kvarten kom ingen. Dom ville se mig död, tänkte jag. Dom hade förgiftat mina vingar med sin existens, men dom ville se mig falla. Falla och bli en vanlig människa. Efter ett tag kom fröken gåendes, hon stirrade på mig som om jag var galen. Men jag var aldrig det, det var världen som blivit galen. Jag hade brutit armen och skrapat upp pannan rejält. Jag fick extra övervakning, så att jag inte skulle hitta på något mer sätt att bli en ängel. Dom ville stoppa mig från att bli en ängel.
”Min mamma kom aldrig till sjukhuset dom gångerna jag hoppade från saker…” jag drar efter andan ”hon var oftast full eller så brydde hon sig inte”
Jag häller i mig kopp efter kopp med gyllenbrunt kaffe. Jag har nästan tappat räkningen nu och pulvret i snabbkaffeförpackningen börjar sina. Mina händer darrar av koffeinet och hjärtat dunkar en aning för snabbt. En plötslig våg av ilska sköljer över mig.
”Ni vet inte ett skit…” väser jag darrande fram., ”Inte ett jävla skit”
Jag vill verkligen inte vara här, rummet är alldeles för litet och luften är tjock av dammpartiklar. Jag försöker andas djupt och koncentrerat, men på något sätt så verkar allt syre i rummet använt, flera gånger om.
Änglar behöver mer utrymme, för att sträcka på sina vingar.
Det var skolkuratorns idé att skicka mig hit, hit till den äckliga luften, till dom trånga rummen och till alla dessa människor som lägger sina händer likgiltigt på ens axel och säger mekaniskt ”Jag förstår”. Men dom förstår inte, dom förstår inte ett jävla skit om hur det är att växa upp med en alkoholmissbrukande mamma. Jag kramar krampaktigt om snabbkaffeburken som jag tagit med hemifrån, det ända som är bra med detta läger är att det finns varmvattenkokare, så att jag kan få in sitt dagliga behov av koffein. Ett läger för deprimerade eller psykiskt sjuka barn, ett läger för trasiga och förstörda barn.
Jag stirrar på kuratorn som sitter framför henne. En grå känslolös kärring.
”Berätta om din uppväxt” nästan befaller den grå människan framför henne.
”Berätta?” Jag spottar fram ordet, ”Vad finns det att berätta? Du vet ju redan allt, allt står ju i den där skitmappen du har framför dig, där står mitt liv insprängt svart på vitt, som om det vore så enkelt” Jag hämtar snabbt andan och säger sedan aggressivt ”Hur tror du det känns att du och dina jobbarkompisar snackar om mitt liv på er fikarast? Hur tror du det känns att vara 13 år och redan fått diagnosen deprimerad?”
Jag reser sig så hastigt upp att stolen faller till golvet med ett brak och går ut med bestämda steg trots den grå människans protester.
Ute luktar luften höst trots att det bara är 2 september. Solen är mättad av gul färg då den håller på att sänka sig bakom kullen. Jag går ner till sjön vid lägerhusen, där reflekteras solens strålar så att sjön ser ut att ha ett tunt lager bladguld ovanpå ytan. Jag viftar med fötterna från bryggan och ser upp mot den nu djuporangea himlen, jag borde vara där uppe, jag borde ha vita fjädervingar och ett leende som kan rädda liv. Nere på jorden är allt så äckligt verkligt. Jag drar sin hallonröda favoritmunkjacka hårdare om sig. Mitt rödblonda risiga hår lyses upp som en mänsklig gloria runt mitt huvud av solen. Men så snart solen sjunkit och dött för dagen så slocknar glorian. Jag är fortfarande en motbjudande människa, en varelse som bara strövar runt på jorden utan mål. Mina ögon stirrar planlöst över sjön och jag viskar till mig själv:
”Dom vill åt dina vingar Evelyne, dom vill gröpa ur ditt liv”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| just_a_girl - 21 okt 08 - 15:32 |
wow
*
* |
| Maadelen3 - 18 okt 08 - 21:07 |
SÅ HIMLA BRA! :'D
underbart underbart! <3 |
Itchigo - 18 okt 08 - 11:10- Betyg:  |
Otroligt vackert skrivet, det är väldigt ovanigt med välskrivna noveller på den här sidan har jag märkt.
märkte att du bytte mellan jag-form och berättar-form ibland, vet inte om det var meningen att det skulle vara så.
älskar meningen: Jag försöker andas djupt och koncentrerat, men på något sätt så verkar allt syre i rummet använt, flera gånger om.
och det i kursiv stil fick mig att rysa.
sjukt bra <3 |
| cloudyday - 17 okt 08 - 17:55- Betyg: |
| otroligt vacker, <3 |
| vikkiss - 17 okt 08 - 17:50- Betyg: |
| enastående vännen!<3 |
| jagvetattduvet - 17 okt 08 - 08:35- Betyg: |
*jag är mållös*
(Mer!!) |
| maloow - 16 okt 08 - 20:59- Betyg: |
| du skriver jätte bra :) det låter så värkligt! |
| mollyvigg - 16 okt 08 - 18:33 |
| Du skriver otroligt bra! :O |
| 11augusti - 16 okt 08 - 17:07- Betyg: |
Jätte fint skrivet :D
Maila när nästa del kommer? :) |
| Hundiz - 16 okt 08 - 16:25 |
jättefin..
:(<3
mejla |
| FortessOfTears - 16 okt 08 - 15:13 |
Du är otrolig.
Den kursiva texten var bäst. Det är helt enkelt.. underbart <3 |
| glasbubblan - 16 okt 08 - 12:15 |
| det här är makalöst fantastiskt välskrivet ! |
| DracoLove - 16 okt 08 - 11:55- Betyg: |
Du skriver bra och annorlunda ^^
// Polly |
| Madvis - 16 okt 08 - 11:26- Betyg: |
Du skriver så vackert, poetiskt! Men i andra delen av texten bytte du från "jag-form" till "berättarform". Det är ett vanligt misstag som du enkelt kan fixa genom att läga texten en gång till :)
Annars, längtar ivrigt till nästa del, glöm inte att mejla ;) |
| always - 16 okt 08 - 08:37 |
| Tyckte mest om första halvan av den här novellen. sen tappade du, nåt. vacker titel! Favoriter är hela det i kursivt och "Änglar behöver mer utrymme, för att sträcka på sina vingar" |
| muppot - 16 okt 08 - 08:24 |
Väldigt målande, poetiskt språk. Äntligen någon som är värt att läsa, som man njuter av att läsa.
Trots att jag irriterar mig lite på smått onödiga överdrivna småsaker, det spelar ingen roll. riktigt vackert! |
| WhyJustMe - 16 okt 08 - 07:41- Betyg: |
Shit :O
Helt underbart, sjukt underbart. Jag blev helt fast, stum och du skriver som en ängel <3 |
| RowsahKanin - 16 okt 08 - 07:04- Betyg: |
| Wow.. Du skriver underbart, otroligt extremt bra<3 Hela fantastiskt<3 Skriv när nästa del kommer |
| Snurrsnurr - 16 okt 08 - 06:50- Betyg: |
omg, fyfan vad du skriver (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)
mejöa när nästa del kommer.
jag vet ijnte vad ajg ska skriva mer än att du överträffat ditg själv
F A N T A S T I S K
<3 |
