Önska vad du vill del 2 |
För att kunna fatta någonting bör du ha läst önska vad du vill del 1!
Det sista jag hinner tänka är, undrar om någon kommer att sakna mig. Sedan blir allt svart.
Det käns konstigt. Alldeles lungt och stilla som om ingenting levde här. Är det så här det känns när man är död? Jag försöker öppna ögonen men misslyckas. Sedan blir allt svart igen! Efter en stund som käns som en evighet vaknar jag till igen. Jag försöker på nytt att öppna ögonen, och den här gången lyckas jag faktiskt! Jag ser mig omkring. Jag ligger i en skog. Och bredvid mig ligger dammen. Undrar vad som hände, hinner jag tänka innan allt blir svart igen. Nästa gång jag vaknar sätter jag mig upp. Min blick liksom drars till dammen bredvid mig. Men så hajjar jag till. Dammen är inte längre svart och sumpig med en lerstrand. Utan nu är den alldeles kristallklar med det mest renaste vattnet. Och det ser nästan ut som om vattnet ler mot mig. Men en sak är inte annorlunda med dammen. Den skrämmer mig fortfarande. Men den här gången på ett annat sätt. det känns som om dammen är förhäxad. Som om jag skulle falla ihop död om jag tittade på den. (Om jag inte var död redan) Men endå kunde jag inte låta bli att se på den. jag reste mig sakta upp och gick sakta fram till dammen. När jag var aldeles intil satte jag mig ner på huk. Men jag rörde inte vid vattnet som jag had gjort förra gånge, utan jag stack ner handen i den alldeles mjuka kritvita sanden som låg runtomkring dammen. Jag tar upp en näve sand och lägger den i fickan. Jag vet inte varför men det kändes som om jsg skulle det bara. Men sedan hajjar jag till igen, Mina kläder är inte det minsta blöta!
|
|
|
|
