Om du lämnar mig nu. 9 |
Jag förväntar mig inte att någon läser den här, eftersom det var typ tusen år sedan jag höll på med den, alltså så är det konstig stavning och en massa grejs :P Men eftersom det fortfarande tycks finnas folk som fortfarande vill läsa den, så tänkte jag att jag kunde lägga ut en del:)
”Vad är det med dig nu då?” Frågade Kev och smällde mig i ryggen. ”Det ser ut som om du har sett ett spöke.”
”Värre. Jag såg henne idag.” Viskade jag hest.
”Malin?” Frågade Kevin förvånat.
Jag nickade och pillrade på en lös tråd på min tröja.
Jag hatade att hon hade shorts på sig mitt i vintern. Eller ja, vinter var det väl inte. Men hon kunde bli sjuk. Jag hatade att hennes ben var täckta av blåmärken. Och jag hatade att jag älskade henne så sjukt mycket att det gjorde ont.
”Du måste gå vidare, Alex.” Mumlade Cara, medan Kevin försökte fläta hennes hår.
”Det vet jag väl” Fräste jag och klunkade ur ölen. ”Men varför stack hon bara? Vet ni vad hon sa till mig idag? ’Ha det bra’! Hur kunde hon säga ’ha det bra’?”
Ingen sa någonting. Jag förväntade mig ändå inget svar.
”Eller…” Mumlade Cara.
Alla kollade förvånat på henne. Eller vad?
”Har du ens försökt att få tillbaka henne?”
”Vad menar du? Det var hon som lämnade mig.” Fräste jag och kollade på Cara som om hon vore en idiot.
”Men… alltså… om det hade hänt mig, så hade jag blivit rädd. Jag skulle typ också ha lämnat min pojkvän tror jag.”
”Menar du att hon är rädd?” Frågade jag och kände mig som en fullkomlig idiot.
Hon nickade och bet sig i tungan.
”Ja, jag tror hon är rädd.”
Ibland så förstod jag mig inte på folk. Absolut inte. Det var ju Malin som hade lämnat mig. Det var jag som fick stå ut med alla minnen. Ligga i sängen själv varje kväll och inte förstå någonting vad som hände inuti henne. Det var hon som hade krossat mitt hjärta.
Jag suckade och drack upp min påbörjade öl.
”Förlåt, men det är så jobbigt.” Mumlade jag.
Cara drog mig till sig i en bamsekram.
Om Malin och jag inte kunde vara ihop, varför ville hon då inte vara vän med mig?
”Malin, du är skit full nu.” Skrattade Lindsay.
Jag ramlade in i ett bord, och blev liggandes där –skrattandes.
”Ska vi dra till festen nu eller?” Mumlade jag och svalde en kväljning.
”Mm.” Mumlade Lindsay och tog mig glatt under armen.
Vi raglade och sjöng låtar. Vi brydde oss inte om att omgivningen stirrade på två fulla ungdomar.
När vi kom till Jessica satte vi oss i deras exklusiva soffa, som var nedsölad med sprit.
”Ni kom!” Skrek hon och drack ur sin vinflaska. ”Jag trodde inte att ni skulle komma.”
Jag skrattade, tog vinflaskan från henne och halsade. Sedan började vi sjunga en sång –som de flesta kunde.
Plötsligt tjöt Jessica till och slängde sig på någon.
Jag tappade vinflaskan när jag såg att det var Kevin. Vinet föll ut över golvet som… ja.
Han kollade på mig. Han kollade granskande på mig.
”Vad är det? Ni ser gravallvarliga ut!” Tjöt Jessica och skrattade. Hennes blick vandrade från mig till Kevin.
”Hej Kevin.” Tjöt jag skrattandes och skrattade åt Jessica.
”Hej, Malin. Länge sedan man såg dig.”
Jag reste mig upp för att gå, men föll tillbaka till soffan. Sedan kravlade jag mig upp igen och gick därifrån.
”Är du inte lite för full, Malin?”
Jag vände mig om och stod öga mot öga med Kevin.
”Hej Kevin!” Utbrast jag som om jag inte hade precis sagt hej till honom.
”Vad håller du på med egentligen?” Frågade han och lyfte på ögonbryna.
”Jag är så full.” Stönade jag. ”Jag går hem nu. Säg det till Jessica… och Lindsay och alla de andra.”
”Skärp dig, Malin. Ryck upp dig.” Sa han och la sin hand på min arm.
Jag mötte hans blick och gick sedan därifrån.
Dagen efter stötte jag ihop med Johanna. Jag hade inte träffat henne på länge. Hon ville ju aldrig ut och festa ändå så. Jag vet inte om hon visste att jag brukade springa här på morgonen, eller om hon bara råkade vara där vid sjön.
”Johanna?” Flämtade jag –dels för att jag var förvånad, och dels för att jag sprang.
”Malin? Hej, det var länge sedan.”
Kunde inte alla sluta säga att det var länge sedan?
”Hur läget?” Frågade jag.
”Det är bra. Jag har nästan flyttat till David. Själv då?”
Jag ignorerade hennes fråga och nickade.
”Har du träffat… Scott någonting då?” Frågade jag. Jag rynkade pannan när jag tänkte på vad jag sagt. Scott?!
”Du menar Alex?” Frågade hon och rynkade pannan.
Jag ryckte på axlarna.
”Det var ganska länge sedan jag såg honom… men, ja. Han är väl okej, antar jag.” Sa hon. ”Malin, varför stack du iväg sådär?”
”Jag måste springa.” Sa jag och vinkade hejdå till henne och sprang iväg. Lämnade henne där med gapande mun.
Jag gick med snabba steg. Ökade takten för att känna hjärtat pumpa fortare.
Jag mötte Kevin på halva vägen.
”Jag såg Malin på en fest förra veckan. Hon såg för jävlig ut.”
Jag suckade, och bytte samtalsämne. Vi gick i en rask takt, och vi båda blev snabbt svettiga. Fortare. Fortare.
Tillsist var vi framme. Musiken var hög, och det låg ett hundratal skor slängda vid dörröppningen och dörren var öppen.
Vi sparkade av oss skorna, och jag drog av mig min flerfärgade munktröja.
Jessica verkade alltid ha koll på när det kom någon hon inte hälsat på. Hon kom springandes mot oss som en häst, och jag blev nästan rädd att hon skulle tackla omkull mig, men istället slet hon av mig min älskade New Era keps.
”Nej!” Stönade jag och försökte greppa tag i den.
”Kom och ta den då, baby!” Skrek hon och hoppade upp och ner. Det såg riktigt fjantigt ut och man kunde ju inte påstå att hon inte var nykter.
”Jessica, ge tillbaka min keps!” Ropade jag.
Hon hade redan sprungit iväg och gömt sig eller något, för när jag kom till vardagsrummet var hon inte där. Musiken pumpade ut genom högtalarna och jag satte mig bredvid Scott, som hade varit där länge.
Han verkade vara kär i henne eller något, för han var jämt efter henne och hon verkade inte ha några bekymmer av det. Hon verkade snarare älska det.
Jag såg Kevin stå och hångla med någon, och lite vid sidan av honom satt Anton, Lukas och några till och spelade kort.
Jag satte mig vid dem.
”Får man vara med?” Frågade jag leende.
”Visst, mannen.” Sa Lukas och drog ut en ledig stol.
Poker. Klädpoker, för att vara mer exakt. En kille som hette Marcus hade bara sina kalsonger och strumpor kvar. Lukas hade allt på sig förutom sina byxor, och jag hade allt på mig som Anton också hade.
”Fan! Vilken snygg kille!” Tjöt Lindsay. ”Tror du han är ledig?”
”Vem då?” Viskade jag fnissandes och drack en klunk av min cider. Om jag inte hade druckit upp den där cidern hade jag dött.
”Checka hans mage.”
”Vem då?” Fräste jag.
Lindsay tog mig under hakan, och jag stirrade rakt på Alexander.
”D-det där… var min pojkvän.” Viskade jag.
Lindsay släppte min haka och tjöt till.
”Skojar du eller?”
Klart jag inte skojade. Var hon dum eller? Helt jävla blåst i huvudet. Precis när jag tänkte vända bort huvudet, vände Alexander på sig och han stirrade rakt in i mina ögon.
”Han kollar. Han kollar. Han kollar!” Viskade Lindsay glatt.
”Kan du inte bara hålla käften?” Fräste jag och hoppades att han inte hörde. Jag hoppades också att han inte hade märkt mig.
”Vi går, den här festen sög.” Mumlade jag och tog tag i Lindsays arm. Hon fattade ingenting som vanligt, vilket inte var så konstigt. Som pricken över i:et kom Jessica utspringandes och kastade sig på mig och Lindsay och hon förhindrade mig från att fly.
”Släpp mig!” Viskade jag.
Jessica hörde ingenting. Och jag kunde se hur Alexander reste på sig, med ett förvånat uttryck i ansiktet.
Hon vägrade släppa mig, och allt blev bara en stor katastrof. Jag tjöt till när Alexander tog mig löst i armen för att prata. Jessica blev så rädd att hon ramlade över Lindsay, och Lindsay började gråta som en liten unge.
”Bara prata?” Frågade han hest. ”Vill du inte…”
Han såg besviken ut, och jag var lite onykter så jag sa okej.
Jag följde med honom ut, där det var tyst. Jag kollade på honom i smyg, där vi gick. Han hade varit min. Han hade varit min.
”Varför undviker du mig?” Frågade han och hans ögon var… uttryckslösa. Han försökte vara förstående.
”J-jag… j-jag…” Jag fick inte fram ett ord. Bara ohörbara stamningar som var otydliga.
Även fast jag inte visste, så kände jag hur mina kinder blev våta.
Han rörde sin hand, som om han tänkte torka mina tårar men han slutade mitt i rörelsen.
”V-varför lämnade du mig? Var d-det för b-barnet?”
Min kropp började skaka okontrollerat och jag sprang in igen. Utan att se mig om. Utan att våga se på honom. Varför var jag så feg?
Jag stack på direkten. Hem. Hem.
Det var kallt, och jag hade lämnat mina skor, och jacka hemma hos Jessica. Jag ville inte gå in och hämta det. Då skulle säkert han sitta där.
Spritflaskan jag hittat på marken halsade jag ur, utan att tänka på att det var en ganska lång bit kvar att gå.
Plötsligt kände jag någonting hårt tränga in i min fot, och jag klev snett. Jag ramlade mot rabatten som stod utanför en affär och jag kände hur min handled vek sig till en konstig ställning.
Jag vet inte hur länge jag låg och vred mig av smärta, men tillsist kom en gammal tant som var ute och gick med sin pudel fram till mig.
Jag gned mig med handen i huvudet. Jag förstod ingenting? Varför stack hon iväg sådär?
Frågorna rullade runt i huvudet tills jag blev yr. Jag gick in igen med bestämda steg.
Om hon inte ville ha med mig att göra, varför sa hon ingenting då?
”Jag åker nu,” sa jag till Kevin. ”Ska du med?”
Han kollade misstänksamt på mig, men sedan skakade han på huvudet.
Jag nickade, vinkade. Letade upp Jessica och fick tillbaka min keps, sedan satte jag mig i min bil och körde hem. Hem till den tomma, kalla sängen. Hem till tystnaden.
Hon hade fortfarande saker där. Saker som hon inte hade tagit med sig. Hon kanske inte hunnit? Eller glömt bort dem? Såsom hennes tandborste, lite smink och kläder.
Jag slängde av mig skorna på den grusiga hallmattan, gick in i köket och kokade kaffe. Kaffe var alltid gott på kvällen och morgonen, men aldrig annars.
Jag suckade, drack upp sista droppen och gick in i duschen och skruvade på värmen i duschen.
När jag väl stod där inne i duschen och vattnet rann ner på mig, så hörde jag hur mobilen ringde. Om och om igen.
Klockan var halv ett på natten, och det var säkert Kevin som ville ha skjuts hem från festen.
Jag skyndade mig ut och såg att det var skyddat nummer. Det kanske inte var Kevin ändå?
”Hallå?” Frågade jag gäspandes.
”Hej, det här är Erik från karolinska sjukhuset. Vi har en Malin här som du tydligen känner?” Sa en mörk mansröst.
Det kändes som om magen vred sig.
”Malin? Vad har hänt?” Frågade jag förvirrat.
”Det är inget allvarligt, men hon har brutit handleden. Vi fick bara det här numret av henne.”
Bara mitt nummer? Jag slängde på mig ett par gråa mjukisbyxor och en svart munktröja och satte mig i bilen med håret drypande vått.
Det tog runt tjugo minuter att komma fram –det var ju inte så mycket trafik ute såhär sent på kvällen, men på dagen tog det betydligt längre tid att åka.
De vita dörrarna svängde upp av sig själva när jag sprang in på akutmottagningen.
”Hallå?” Ropade jag vid receptionen. Det var ingen där. Plötsligt stack en sjuksköterska ut sitt huvud från ett annat rum.
”Ja?” Frågade hon.
”Jag söker Malin Hollander.” Sa jag snabbt.
”Å, ja. Du har kommit till rätt avdelning. Hon ligger i rum åtta.” Sa sjuksköterskan flirtigt.
”Tack.” Mumlade jag och strök det fuktiga håret åt sidan. Rum 1, rum 2, rum 3…
Rum åtta var mörkbelagt. Jag öppnade försiktigt dörren och märkte att hon låg och sov. Hennes hand var gipsad, i vitt färskt gips.
”Malin?” Viskade jag tyst och strök min hand över hennes hår. ”Vad håller du på med?”
Hon mumlade något och vände på sig så att jag såg hennes ansikte. Hon andades lugnt och hennes bröstkorg gick med lugna, jämna mellanrum upp och ner.
”Det luktar som Alexander.” Mumlade hon.
Jag skrattade, och jag kände hur mina kinder blev fuktiga av tårar.
Hon låg fortfarande och sov djupt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | radioaktiv - 15 jun 10 - 03:09 | | snälla du fortsätt. :DDDD | Ungstoltmamma - 23 sep 09 - 11:37- Betyg:  | | fortsätt skriva jag är kär i den här novellen <3<3 | | evveistheshit - 19 jan 09 - 16:30- Betyg: | | så bra är det! | | evveistheshit - 31 dec 08 - 02:05- Betyg: | | äntligen den delen ! helt kär i serien. underbart. | | fjunisch - 14 okt 08 - 04:37- Betyg: | Du måste fortsätta skriva, jag har precis läst igenom alla delar bara för att jag vart så fängslad av den här delen och skulle förstå hela handlingen..
Sluta absolut inte nu!
Det är så bra såjag kan knapptslita mig! :) | | Tantor - 13 okt 08 - 23:50- Betyg: | | sjukt bra skriv mer nu :O | | Phaaail - 13 okt 08 - 22:42 | omg, så sjukt bra :o
meeer? (a) :D
du får hjärna mejla när nästa kommer (: | | tjoh - 13 okt 08 - 21:25 | | aaaaaaasbraaaa !!!MEJLA NÄSTA! :D:D::D:D | | bellsan - 13 okt 08 - 21:07- Betyg: | ÅÅH, ÄNTLIGEN! :D
Jag har saknat denna som tusen. Och du, mig ska du banne med också maila när nästa kommer! ;D | | PsychicPlay - 13 okt 08 - 20:47- Betyg: | åh, shit vad bra! :'D
räkna med att jag kommer läsa denna! <3 | | WhyJustMe - 13 okt 08 - 20:23- Betyg: | Fan jag börjar nästan gråta.. Du skriver så jävla bra..
Mejla gärna när nästa del kommer ;) |
|
|
|
