Kylan biter.... Del 3 (Sista delen) |
Sara kände sig varm inombords, hon blev räddad av en person hon var kär i. Jonathan. Hon ville bara kasta sig över honom, eller åtminstone säga tack.
”Så, vad händer nu?” Frågade hon, sedan huttrade, hon märkte att hennes jacka var trasig och hade ett stort hål.
”Åh, detta var en ny jacka...” Sa hon med lite besvär rösten, vad skulle hon säga till mamma? Men såklart, hon var ju med om en olycka, men jackan var dyr..
Plötsligt räckte Jonathan fram sin jacka till henne.
”Det ser ut som den där jackan inte är så varm så.. Du kanske vill låna min..” Sa han och tittade lätt bort.
Hon log och tog emot jackan, hon tog på sig den. Den var varm. Plötsligt märkte hon att hans tröja var helt röd vid midjan.
”Herregud! Vad har du gjort?” Frågade hon av oro, och pekade mot det röda märket på hans vita tröja.
Jonathan tittade på tröjan, och drog upp den. Det visade sig att han hade skär sår lite över midjan.
”Öh, vet inte, jag har ingen aning om hur jag fick det där..” Sa han, och gick plötsligt fram till henne och knäppte upp jackan han lånat ut. Hon blev helt förbluffad och visste inte vad hon skulle göra så hon bara stod still. Jonathan plockade upp en säkerhets nåt från innersidan av jackan.
”Vad fan.....” Han tittade på den ett tag, sen började han att skratta. Hon hade aldrig sett honom skratta, han brukade oftast försvinna efter lektionerna så hon visste aldrig vart han fanns. Sedan tittade han upp mot henne.
”Tänka sig att denna skulle skada mig på riktigt, detta var nog ett bus från min syster.” Sa han och skrattade.
Hon tittade alvarligt på honom, tårar började rinna ner för kinderna. Hon var så orolig, han blödde ganska mycket, och ändå stod han bara där och skrattade.
”Varför skrattar du bara? Du har ju skadat dig! Varför pratade du inte med sjukvårdarna och ber om plåster?” Frågade hon, tårarna rann fortfarande, hon var orolig på riktigt, hon älskade honom på riktigt....
--------------------------------
Jag bara stod där och tittade på henne, hon grät, varför? Hade jag gjort nått? Vad skulle jag göra? Jag blev plötsligt tyst.
”Förlåt. Jag vill bara... Jag vill bara inte oroa folk, sjukvårdarna har tillräckligt många skadade och ta hand om, jag vill inte störa...” Sa jag och tittade ner.
”Vaddå inte störa!? Du är ju skadad, du förtjänar att få uppmärksamhet! Du ska inte bara låtsas att du inte har ont!” Skällde hon.
Ja, vad ska jag säga? Hon hade ju klart rätt om att jag låtsas att det inte gör ont, för det gör väldigt ont. Men gillar inte oroa folk som sagt.
Plötsligt bröt hon ihop och börja gråta.
”Jag var orolig, när jag såg det där tänkte jag att det måste göra ont. Jag vill inte att du ska vara skadad..” Sa hon.
Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag lät min kropp styra...
Jag befann mig nu i ett läge som jag endast kunnat drömma om, eller se på någon film. Jag höll om henne, och med min mun nära hennes öra sa jag:
”Förlåt...”
Jag ville inte tänka för mycket. Skulle jag göra det skulle jag svimma eller något. Så jag lät henne dra nästa drag.
--------------------------------
Saras tårar stoppade, hon hade just övergått från oro till glädje. Hon hade ibland drömt om att han skulle krama henne så här. Hon kunde känna doften från hans hår, den var ljuvlig på något sätt, som om det vore ny tvättat.
”Jag älskar dig.” Fick hon ut plötsligt, hon bara sa det ut i luften, precis in i hans öra. Herregud! Vad hade hon gjort? Detta var inte nån film, det är ju bara att drömma om att han ska svara tillbaka. Om detta någonsin sprider sig så kommer hon få bo i en kartong resten av livet.
”Bra gjort Sara, du är ett geni” Tänkte hon.
--------------------------------
Hörde jag rätt? Sa hon just ”Jag älskar dig.”? Jag tänkte ett ögonblick, ville säga ”Va?” Men munnen hade egen vilja.
”Jag älskar dig också.” Sa jag, från ”Va?” till ”Jag älskar dig också.”. Jag undrar hur det gick till. Om jag hörde rätt nu, är jag lycklig man. Om jag bara hörde fel, eller tänkte för mycket ska jag hänga mig själv.
”G-Gör du?” Fick hon fram, hon drog sig ifrån mig och tittade mig djupt in i mina ögon, ganska förvånat.
Mina tankar flög fram och tillbaka, jag kände för och svimma, men, men...
”Öh... Ja..?” Fick jag fram.
Plötsligt skrattade jag, jag höll hennes händer nu. Hon hängde på. Vi skrattade ett tag. Sen slutade jag för att hämta andan, hon också. Jag tittade henne i ögonen och log.
”Tänka sig, att sånt här kan hända..” Sa jag.
”Ja.. Men det är ju bra att det hände” Svarade hon, och pussade mig på kinden.
Jag blev som bortblåst bara stod still, och kunde inte reagera. Hon hade just pussat mig, jag denna idiot till man.
”Har du något för dig i morgon?” Frågade hon.
”Öh. Nej.” Sa jag.
Hon log.
”Vill du gå ut på stan’ i morgon? Typ som en dejt.” Frågade hon och log.
”Öh, en dejt?” Jag var lite smått förvirrad, massor hade hänt idag, jag var lite förvirrad.
”Ja. En dejt, vi är ju ihop nu eller hur?” Sa hon och små fnissade.
”Öh. Ja.. Det kanske vi är. Visst!” Jag ville skrika av glädje, även om jag var smått förvirrad, ville jag ändå vråla.
”Okej! Kom till torget i morgon klockan 2!” Sa hon.
”Visst!” Sa jag och skrattade.
Denna dag var trots allt inte så mållös som jag trodde. Jag hade aldrig tänkt mig något så här hel galet skulle hända, men jag är glad att det hände. Mitt mål nu är att hitta på saker vi kan göra i morgon, det blir nog lätt....
Jah, denna sjuka historia är slut, kort men den får vara sån.
|
| Kommentarer | | joethelover - 15 okt 08 - 09:20 | Snälla Gud!
Den var jättebra, jag gråter nästan..
Hur kan du få till det så bra..?
Jag vill helst av allt gärna läsa en fortsättning.<3 |
|
|
|
