Slå honom då! (del 24) |
Slå honom då!
En novell om ett utvecklande våld, i en "vanlig" killes vardag.
***************************************** *****************************
Efter tekniklektionen, som kändes ovanligt lugn eftersom inte Isak och Christer var med, så går jag in på den allmänna toan i vår korridor. Vi har en egen, så vi slipper gå på den stora där det finns en pissoar, så det stinker där. Jag ser mej i spegeln en stund, innan jag tvättar ansiktet med kallt vatten.
Jag känner mej lättad, det känns som när jag hade pratat med Vera på sjukhuset. Det var jobbigt att berätta hela historien för Amanda, men nu känns det bättre faktiskt… Jag lämnar toan och går till mitt skåp. När jag har lagt in kemiboken, som jag haft med mej in på toan, och min väska så börjar jag dra mej till matsalen…
Jag har satt mej ner vid ett tomt bord, med en tallrik potatismos och köttbullar, och ett glas mjölk. Jag sneglar åt gängets bord, de sitter och gapskrattar åt någonting… Jag och Axel möter varandras blickar, han spricker upp i ett hånleende. Jag tittar demonstrativt ner i maten och börjar äta av moset istället.
”Hej.” Säger plötsligt någon till mej. Jag tittar upp och får syn på Amanda, hon slår sej ner, utan vidare, mittemot mej. Jag suckar ohörbart och lägger ifrån mej besticken. ”Det var modigt av dej att stå emot gänget.” Säger hon beundrande och envist. Jag tittar tacksamt på henne, trots att jag inte tycker att jag förtjänar kommentarer, så känns det bättre. ”Kanske det.” Mumlar jag tyst så att det knappt hörs, det känns skamligt att ta emot kommentaren men jag kunde inte motstå den. Amanda ler ett sött litet leende och börjar sakta äta. Jag äter också, och tittar då och då upp på Amanda. Hon dricker av sin mjölk och ser belåten ut. ”Erik, du ska veta att… jag står på din sida. Jag vill hjälpa dej bara, det är allt… och jag skiter i allt du har gjort, hur dumt det än är, det är nuet som räknas ju. Jag vet att du kan bli stark om du bara vill, du är ingen hemsk människa! Men alla människor blir rädda någon gång, och alla gör misstag. Det är bara mänskligt, fattar du vad jag menar?” Säger hon smart. Jag lyssnar uppmärksamt, hur kan hon vara så jävla smart och bara förstå hur allt ligger till. Det känns som att hon vet mer om mej, än vad jag själv gör. För jag är inte så säker på mej själv längre. ”Shit, vad smart du är!” Slinker det ur mej omedvetet. Amanda ler smickrat och tar min hand en stund. Jag blir lite generad, men det känns ändå inte på ett kärleksfullt sätt… Jag ler tacksamt mot henne och sen fortsätter vi äta i ganska snabb takt. Jag anade aldrig att jag skulle få ut något bra av att säga emot Axel och sluta i gänget, jag trodde först att jag skulle dö. Men så fick jag en kompis, Amanda. Dessutom verkar Ivar ha förlåtit mej på något sätt, jag räddade ju trots allt hans liv, fast från något som delvis var mitt fel.
”Var inte orolig, Axel och dom idioterna ska aldrig få slå dej igen!” Säger hon bestämt och sneglar åt gängets bord med mordisk blick. Jag börjar nästan fnissa åt Amandas blick…
På rasten sitter jag och Amanda i korridoren och pratar, hon säger så mycket smarta saker hela tiden. Jag vågar knappt säga något, för jag känner mej så korkad i jämfört med henne.
”Hur är det med näsan föresten?” Frågar Amanda och betraktar min näsa fundersamt.
”Jo… det är bättre, var ju en vecka sen…” Börjar jag, men kommer på att jag inte berättat för Amanda om brorsan. Jag undviker hennes blick. ”Den var bruten.” Lägger jag till och ser att Amanda spärrat upp ögonen. ”Va?! Hur gick det till, var det Axel eller? Åh, han är ett sånt äckel!” Utbrister Amanda frustrerat.
”Nej, nej… det var inte han.” Lugnar jag Amanda med, men inser snabbt hur dumt det var att säga så. ”Va? Var det Isak?” Frågar hon snabbt. ”Nej Amanda…” Börjar jag förtvivlat. Hon tittar frågande på mej. Jag suckar, så nu måste jag berätta min ”hemlighet” också…? Det är bara Ivar som vet om det, jag hade inte tänkt att berätta för någon egentligen, men jag kan ju inte hålla något hemligt för Ivar. Men nu måste jag ju berätta för Amanda, jag kan inte ljuga. Precis när jag öppnat munnen för att prata, dyker Axel, Isak, Christer och Antony upp. Hela jag blir stel som en pinne och varm i ansiktet.
”Erik, kom.” Viskar Amanda allvarligt. Men mina ben lyder mej inte, de känns tunga som bly. Jag tittar på Axel, han kommer snabbt fram och står nu bara några meter ifrån oss, med gänget i bakgrunden. Amanda reser sej plötsligt, Axel storler. ”Jaså, du går och gråter ut hos en brud va…” Säger han skämtsamt till mej. Amanda himlar bara med ögonen och tittar sedan på mej och menar att vi ska gå. ”Har ni bråttom eller?” Frågar Axel, innan jag har lyckats resa mej upp. Amanda blänger irriterat på Axel, men han bara flinar. ”Äh, lilltjejen, vi ska bara låna Erik lite, vi ska bara prata lite med honom.” Säger han ironiskt. Isak och Christer flinar, Antony tittar envist in i väggen. Axel närmar sej mej, jag har armarna beredda för att skydda mej om det behövs. ”Låt honom va!” Säger Amanda argt och måste titta upp på Axel för hon är så kort, det måste jag också. ”Men lägg dej inte i!” Säger Axel rasande och knuffar lätt undan Amanda. Hon ser mycket argt på Isak och Christer, som bara står och fnissar. ”Axel, vad får du ut av att slå Erik egentligen?” Säger Amanda utfrågande. Axel himlar bara med ögonen för att slippa svara. Jag sitter med ryggen mot korridorsväggen fortfarande, ingen annan elev syns till. Jag kikar lite bortom gänget, för att se om det är någon lärare någonstans. ”Det finns ingen som kan rädda dej Erik, alla är på lektion. Ni blir däremot lite sena.” Säger Axel triumferande. Jag tittar skrämt på honom. Han drar upp mej från golvet i tröjan och pressar upp mej mot väggen. Sen slår han ett slag på min läpp med knytnäven. Det bränner till av smärta och dunkar i käken, blodet börjar sippra fram direkt från såret.
”Sluta!” Skriker Amanda frustrerat, med gråten i halsen. Axel släpper greppet om mej och jag tar snabbt händerna över käken för att hindra blodet från att droppa på golvet.
”Fy fan vilket äckel du är!” Säger Amanda argsint till Axel som vänt sej åt hennes håll. ”Vafan säger du, jävla hora!” Säger Axel högt och ger henne en örfil på högra kinden. Hon är tårögt, men behåller sin arga min mot Axel. ”Jag sa, fy fan vilket jävla äckel du är!” Säger hon sammanbitet. Axel ser rasande ut, men Amanda står kvar helt stilla ytan att släppa ögonkontakten med Axel. Han knyter näven hotfullt, men Amanda rör sej inte ur fläcken. ”Slå då, din fega jävel. Det är väl allt du kan?!” Säger Amanda lömskt, jag beundrar hennes mod och skäms samtidigt över att jag inte vågar göra något. Axels näve darrar en aning och han börjar flacka med blicken. Sen vänder han sej plötsligt mot resten av gänget som bara har stått och stirrat på hela dramat. ”Äh, kom vi drar.” Säger han och försöker låta oberörd. Han vänder sej mot mej igen. ”Om du tjallar för någon lärare, slår vi ihjäl dej. Fattar du det?” Hotar han med rasande blick, sen lämnar han korridoren.
Nu får ni som läser en liten uppgift;
Berätta vad ni tycker om den nya karaktären, Amanda.
Är hon bra för Erik? Är hon cool, smart, jobbig, konstig, dum...?
Beskriv så är ni jättesnälla. ;)
Kram /T
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Snailpower - 5 dec 08 - 19:37- Betyg:  | Amanda är bäst:D
Amanda är.. cool o kaxig! helt klart bäst för erik! ^^ | | Anni - 18 nov 08 - 22:49- Betyg: | Skit bra! Amanda är bäst! =D
Du skriver så inlevelsefullt (heter det så?)
och man blir värkligen fast i berättelsen! Riktigt bra!
Måste forsätta läsa de andra delarna nu...kommenterar mer
senare! xD | | Harrypotterlover - 25 okt 08 - 12:16- Betyg: | Skit bra!!
Älskar Amanda ;)
Skulle oxå vilja vara så tuff och självständig ^^
Hon ä toppen!
//Sara | | vissenros - 13 okt 08 - 21:22- Betyg: | | hon är jätte bra för erik!!! | | maloow - 12 okt 08 - 21:25- Betyg: | | vill bara ha mer XP | | Unendlichkeitavt - 11 okt 08 - 19:45- Betyg: | | Håller med Whyjustme=) Guld!! | | WhyJustMe - 11 okt 08 - 18:52- Betyg: | Amanda måste vara det bästa som hänt Erik under den senaste tiden. Hon tror på honom, ger honom de stöd han behöver, hon är otroligt cool och smart. För hon ser ju att han behöver hjälp.
Tycker därimot att jag kan få komma in i de hela och döda Alex (mohahahaha). Tycker att Ivar oxå är en bra människa. Han borde vara glad över att Erik drog sej ur, det var ju faktist tack vare Ivar den coola estetaren (okej jag erkänner... jag säger bara att han är en cool estetare för att jag själv äre xD )
Sen älskar jag ju det du skriver :) | | gbg_95 - 11 okt 08 - 16:41- Betyg: | shiit den ha var en av dom bästa delarna.
Jag gillar amanda, hon finns där för erik. | | BlackRain - 11 okt 08 - 16:39 | | Jag tror amanda verkligen kan hjälpa erik ur träsket! | | Justmyfault - 11 okt 08 - 15:50- Betyg: | >Jättebra! :)
Jag tycker amanda verkar vara helt underbar^^ | | amandisa - 11 okt 08 - 15:34- Betyg: | 1. Denna novellen är den bästa jag någonsin läst. <33
2. jag tycker att Amanda är jätte bra karaktär !! | | Diskret - 11 okt 08 - 10:34 | | Amandra är sååååå bäst! Ho är skiit cool! Hon måste stanna kvar och vara moraliskt stöd till Erik, Axel vågade inte ens slå henne! Take that, stupid son of a bitch (Axel)! Seriöst, Amanda är as bra, och smart - hon fattar att Erik är en bätre människa nu, och att han är värd att förlåta. | | PlEaSeKiLlMe - 11 okt 08 - 09:39 | | jag gillar henne hon verkar vara mycket bra för han! | | DracoLove - 11 okt 08 - 00:19- Betyg: | Den här delen var jättebra (:
Jag tycker att Amanda är bra för Erik,för hon vågar säga emot,& hon är cool.
Erik behöver ju verkligen någon som bryr sig om honom,och nu har han ju Amanda.
Axel däremot tycker jag är otroligt omogen.... ^^
// Polly |
|
|
|
